Då är det dags för Premier League igen och Stoke kommer på besök. Shawcross kommer på besök. För att göra en snabb återkoppling så bröt han på ett lite otrevligt sätt benet av Ramsey och är därför inte speciellt uppskattad av undertecknad eller någon annan heller (förhoppningsvis). Ramsey gjorde för övrigt mål nyligen mot Lecister för sin låneklubb Cardiff. Det gillas och det ska bli väldigt intressant att se honom i Arsenal relativt snart.
Nåja, Shawcross ska buas ut. Check.
I söndags spelades FAcupmatch mot Leyton Orient och vi vet väl alla att vi spelade lika. Vi gjorde en ganska patetisk insatts och halva laget borde säljas till högstbjudande. Eller inte. Det var en baksmälla från Barcamatchen. Det är väl tveksamt om det har varit bättre stämning någonsin på Emirates och vi spelade (och vann) mot världens bästa lag. Orient trycker in dryga 9000 åskådare och vi spelar med andra-elvan så att säga. Trots det är vi genomsura. Personligen har jag problem att hetsa upp mig efter det här. Vi får en ny chans att gå vidare och vi tappade inga viktiga poäng i ligaracet. I någon mening är jag glad att smällen kom mot Orient istället för att vi tappar poäng mot Stoke (ta i trä). Så av ren lathet tänkte jag publicera ett foruminlägg jag skrev (ha överseende med språkliga fel) som blev relativt uppskattat. För kontextens skull så summerar jag det som en reaktion på många supporters bölighet. Bölighet var det! Nåja:
Forum är ren jävla underhållning. Jag ska försöka punkta upp ett par iaktagelser och frågeställningar bara för att.
Menar någon på allvar att vi inte ska byta ut hela ordinarie startelva i en match mot Leyton Orient när vi har en av världens mest skadedrabbade trupper med världens hårdaste spelschema?
Är det någon som på allvar tycker att Denilson, Chamakh, Arshavin, Bendtner och Rosicky är sämre än någon spelare i Leyton Orient?
Finns det en supporter som hade bifallit att vi riskerar våra absoluta stjärnor i en sån här match? Om ja: Kom ihåg hur mycket just DU gnällde när Nasri skadade sig senast!
Om ni aldrig har hört uttrycket "operationen lyckades men patienten dog" så har ni nu hört det och jag tänker utmana er på att vända på det! -Inget? ok: operationen misslyckades men patienten överlevde. Vi är kvar i turneringen och har en av de lättaste matcherna för resten av säsongen att spela av på hemmaplan.
Till slut:
Jag är inte glad av vi åkte på ett omspel men vi var ytterst nära att med minimal ansträngning gå vidare i cupen genom att använda våra reserver. Vi kommer försöka göra exakt samma sak i omspelet och vi kommer till 90% chans att lyckas. Jag har aldrig varit optimist och jag kommer aldrig att bli det men det här löser sig. Vill man dra massa växlar på den här matchen och tro att om Denilson hade gjort 8 mål så hade han spelat från start mot Barcelona så är man nog fel ute från början. Så kan man inte hålla lite höjd när det gäller matcher mot lag från nedre divisioner så hoppas jag för er egen skulle att framtida bypass-operationer lyckas.
Och please, de flesta här inne har hört att halva truppen ska säljas och ersättas av 1 storstjärna samt de ungdomliga spelgenierna som för tillfället är ute på lån i storklubbar som WBA, Hull och Cardiff. Så när ni känner det där suget att skriva "Sälj Bendtner, Denilson, Arshavin och sparka Wenger" skriv det i dagboken som är gömd under kudden bredvid snuttefilten, för allvarligt (dagens ord), transferfönstret är inte ens öppet så vi kan väl vänta med realisationen till sommaren?
och tycker någon att jag är dumihuvet för att jag ber er att hålla inne med åsikterna så är det finfint, men skivan har hakat upp sig tillräckligt många gånger.
Fridens!
onsdag 23 februari 2011
torsdag 17 februari 2011
Äntligen vinst
Efter 2-0 mot Wolves i helgen och en kaskad av brända lägen var de flesta Gooners optimistiska inför Champions League. I mina ögon helt obefogat. Allvarligt, en hemmamatch mot det mest målsnåla laget (nåja näst målsnåla) i PL är inget man ska dra några alltför stora växlar på.
Vi vann mot Barcelona. Det är stort. Så jävla stort att jag har svårt att fatta det. Vi gjorde det med stor skicklighet och stor tur. Djourous hands i första halvlek när det står 1-0 och följande bortdömda mål är rena rånet. Men det får man väl säga om hela första halvlek. Vi skapar en del målchanser och vi borde kanske ha gjort ett mål själva men vi blev utspelade. Så pass att jag valde att ta en promenad i andra halvlek istället för att sitta med magont.
Efter att ha sett andra halvlek i efterhand tycker jag att vi gör en jävligt bra match. Personligen tycker jag fortfarande att vi borde spela defensivare mot Barca. Vi "borde" åtminstone testa att gå ner och spela 4-5-1 med lite mer defensiva ytterspelare (än vad Walcott är iaf.). Men som Robin van Persie säger, Barca kan lika gärna trasha ett defensivt spelsystem som ett offensivt.
Det var oturligt att Song tar ett gult kort redan i 5e minuten. Det hämmar allt defensivt spel från hans sida och att han höll sig kvar på planen tills bytet är ett under. Det finns inget att säga om det gula kortet, it is what it is, däremot borde också Barca haft ett gult i minuten innan. Desto längre Song klarar sig utan gult kort ju mer kan man få ut av honom.
Koscielny och Wilshere var hjältarna igår lika mycket som Arshavin och van Persie. Kos och Jack skötte allt som Barca hade att komma med och det känns helt sjukt att Wilshere tar bort Iniesta och Xavi på det sättet han gör. Givetvis med hjälp av alla andra men så fort det brände till så fanns han där. Och Kos bröt i princip varannan passning förbi Wilshere. Guld!
Jag har inga större förhoppningar om att gå vidare dock. Vi minns ju hur det såg ut på Camp Nou förra säsongen där Messi gör mål på allt som han missade igår. Däremot finns det en chans. Och det tackar jag England och Premier League för. Vi är starkare fysiskt. Vi spelar vecka ut och vecka in mot lag som må vara av undermålig teknisk kvalitet men som vet om att om det springer på 150% i 98 av 90 minuter så har dessa lag en chans att slå vilket annat lag som helst i PL. Sådana lag möter Barcelona väldigt väldigt sällan. Det gör att vi varje match tränas i att hålla ett såpass mycket högre tempo än vad lallarna från Barcelona behöver göra. Vi blir starkare, får bättre kondition och kan därmed vända på vad fan som helst sista kvarten.
Problemet är att hålla ut så länge som Barca kan köra på max. För 100% Barca slår 100% Arsenal. Efter 70 minuter ser inte förhållandena ut så längre. 60% Barca slår inte 70% Arsenal. Så kan vi klara av Barca i en första halvlek och sedan anstormningen i början utav andra så kommer jag att vara optimistisk. Ett tidigt mål för Barca på Camp Nou betyder i mina ögon förlust.
Detta var viktigt. Camp Nou är ännu viktigare. Vi har visat att vi kan slå Barcelona, vi vet det, de vet det. Nu behöver vi bara spela oavgjort. Easy as pie.
Hands of Cesc Fabregas!
Vi vann mot Barcelona. Det är stort. Så jävla stort att jag har svårt att fatta det. Vi gjorde det med stor skicklighet och stor tur. Djourous hands i första halvlek när det står 1-0 och följande bortdömda mål är rena rånet. Men det får man väl säga om hela första halvlek. Vi skapar en del målchanser och vi borde kanske ha gjort ett mål själva men vi blev utspelade. Så pass att jag valde att ta en promenad i andra halvlek istället för att sitta med magont.
Efter att ha sett andra halvlek i efterhand tycker jag att vi gör en jävligt bra match. Personligen tycker jag fortfarande att vi borde spela defensivare mot Barca. Vi "borde" åtminstone testa att gå ner och spela 4-5-1 med lite mer defensiva ytterspelare (än vad Walcott är iaf.). Men som Robin van Persie säger, Barca kan lika gärna trasha ett defensivt spelsystem som ett offensivt.
Det var oturligt att Song tar ett gult kort redan i 5e minuten. Det hämmar allt defensivt spel från hans sida och att han höll sig kvar på planen tills bytet är ett under. Det finns inget att säga om det gula kortet, it is what it is, däremot borde också Barca haft ett gult i minuten innan. Desto längre Song klarar sig utan gult kort ju mer kan man få ut av honom.
Koscielny och Wilshere var hjältarna igår lika mycket som Arshavin och van Persie. Kos och Jack skötte allt som Barca hade att komma med och det känns helt sjukt att Wilshere tar bort Iniesta och Xavi på det sättet han gör. Givetvis med hjälp av alla andra men så fort det brände till så fanns han där. Och Kos bröt i princip varannan passning förbi Wilshere. Guld!
Jag har inga större förhoppningar om att gå vidare dock. Vi minns ju hur det såg ut på Camp Nou förra säsongen där Messi gör mål på allt som han missade igår. Däremot finns det en chans. Och det tackar jag England och Premier League för. Vi är starkare fysiskt. Vi spelar vecka ut och vecka in mot lag som må vara av undermålig teknisk kvalitet men som vet om att om det springer på 150% i 98 av 90 minuter så har dessa lag en chans att slå vilket annat lag som helst i PL. Sådana lag möter Barcelona väldigt väldigt sällan. Det gör att vi varje match tränas i att hålla ett såpass mycket högre tempo än vad lallarna från Barcelona behöver göra. Vi blir starkare, får bättre kondition och kan därmed vända på vad fan som helst sista kvarten.
Problemet är att hålla ut så länge som Barca kan köra på max. För 100% Barca slår 100% Arsenal. Efter 70 minuter ser inte förhållandena ut så längre. 60% Barca slår inte 70% Arsenal. Så kan vi klara av Barca i en första halvlek och sedan anstormningen i början utav andra så kommer jag att vara optimistisk. Ett tidigt mål för Barca på Camp Nou betyder i mina ögon förlust.
Detta var viktigt. Camp Nou är ännu viktigare. Vi har visat att vi kan slå Barcelona, vi vet det, de vet det. Nu behöver vi bara spela oavgjort. Easy as pie.
Hands of Cesc Fabregas!
måndag 7 februari 2011
Jag får ta på mig den här...
Att Arsenals matcher skulle avgöras av en enskild supporter någonstans långt långt borta från London och i det här fallet Newcastle är nästan lite väl självcentrerat men jag tänker trots det att propagera för tanken. Det kan till och med vara så att väldigt många supportrar gjorde som jag och därmed blev tungan på vågen i matchen mot Skatorna.
Oavsett så är mitt förhållande till Arsenal väldigt självcentrerat. När vi förlorar, eller varför inte tappar en 4-0 ledning, så drabbar förlusten i första hand mig. Att laget tappar poäng gör att jag tar timeouter från internet, tidningar, vänner och de flesta tv-program jag normalt tittar på. Jag skiter i princip i hur spelarna mår efter bottennappen men om de inte skäms ordentligt blir jag ännu mer nedstämd. För att spä på min ilska twittrar bland annat Jack Wilshere och skriver att vi iaf. tog in en poäng på United. Allvarligt, om jag mår så jävla illa att jag undviker all internetkontakt så ska väl i alla fall den lille spjuvern kunna hålla sig borta från mobiltelefonens 4g i åtminstone 24 timmar? Nåja, det var ju trots allt inte hans fel. Det var mitt.
Jag är ingen framåtsträvare när det kommer till smartphones. Eller cellphones överhuvudtaget. Jag driver ofta tesen: hellre "smartguy" with "dumphone" än "dumguy" with "smartphone" och därför sitter jag med en Ericsson från tidigt 2000-tal. För ett par veckor sedan gjorde min mobiltelefon mig tjänsten att tappa en knapp. Inte vilken knapp som helst utan direktknappen till internetwappen som jag antar var "inne" när det inte fanns något 3g eller 4g. Bortfallet löste mitt enda mobilproblem nämligen att just direktknappen ofta satte igång internet när mobilen låg i byxfickan. Detta har kostat mig tiotals kronor men detta slipper jag numer. Nåja.
Jag var orolig inför Newcastlematchen. Jag skulle iväg på en inflyttningsfest och det bjöds på mat plus att man skulle OSA eftersom ingen vill stå med för mycket mat. I ett svagt ögonblick tackade jag för en vecka Ja till att komma. Det var innan jag förstod att om jag skulle komma i något sånär rimlig tid var jag tvungen att missa andra halvlek av matchen. Jag satt alltså med ångesten i halsen och telefonen i handen och grubblade över en vettig anledning till att komma en timme sent till festen utan att nämna Arsenalmatchen. Sen vet vi hur det gick 2-0 efter 3 minuter och jag tänkte att om vi gör ett mål till kan jag med gott samvete vänsterprassla och komma i tid till partajet och slippa ringa och ursäkta min sena ankomst. 25 minter senare var det 4-0 och sveket från min sida var totalt. Jag meddelade en vän att jag skulle hinna med att åka tillsammans med honom till festen. 5 minuter senare gjorde jag dagens andra totala felbeslut. På Arsenal.se hävde jag ur mig något i stil med: "4-0, underbart och tro fan inte att Phil Dowd har varit helt ok". Skulle det bita mig i röven?
Det var ungefär här Arsenal måste förstått att den bloggande idioten tänkte överge skeppet för kvällens nöjen och till råga på allt så sitter han och berömmer en Premier League domare. Först gör Arshavin en snurrfint som Joey Barton, på permission från fängelset, tar som en personlig utmaning. Han lägger in en klassisk Barton tackling som borde leda till ett av de mest solklara gula korten den här säsongen. Dowd släpper givetvis det hela och ger i momentet efteråt Newcastle en frispark. Pure class...
Det blir halvtid och jag tar tag i de rent hygientekniska bestyren. Jag upptäcker att jag kan se ca 10 minuter av andra halvlek och jag förstår med ens åt vilket håll det barkar åt när Djourou byts ut mot den totalt värdelöse Squillaci. Jag står i ytterdörren när jag hör att Diaby tar ett rött kort efter en benbrytartackling av Barton, som än en gång kommer undan både rött och gult kort. Här begår jag det tredje grava misstaget. Jag säger till mig själv: "till och med Arsenal klarar av att hålla en 4 måls ledning i en dryg halvtimme". Yeah right.
På bussen 10 minuter senare tänker jag att till och med min mobiltelefon kan följa den här matchen. Jag tar upp den och börjar trycka på den där jävla internetknappen som ramlade av för ett par veckor sedan. Det jag under 4 års tid lyckats med utan att ta mobilen ur fickan tar mig 5 minuter av spetsade fingertoppstryckningar. 4-2... ok, bara en kvart kvar.
Abstinensen blir ett par minuter senare för stor och jag sätter igång att bearbeta mobilen igen. 4-3.
Sen kommer det oundvikliga 4-4 och min kväll är totalförstörd. Det krävdes en del alkoholhaltiga drycker för att vända en introvert asocial tjurande idiot till en dryg skrikig idiot, men det gick. Gårdagen var för jävlig kan jag meddela. Jag har inte sett straffarna och målen från andra halvlek. Jag kommer nog inte göra det heller. Jag tänker följa efterspelet i textform och hoppas på att jag aldrig kommer över de lättillgängliga visuella hjälpmedel som gör att jag får se skiten.
Hur jävla fånigt det än är så känns allt som om det är mitt fel. Hade jag planerat min lördag bättre (allvarligt vem har fest med start 18.00 en lördag?) så hade det här kunnat undvikas. Jag är säker på det.
Oavsett så är mitt förhållande till Arsenal väldigt självcentrerat. När vi förlorar, eller varför inte tappar en 4-0 ledning, så drabbar förlusten i första hand mig. Att laget tappar poäng gör att jag tar timeouter från internet, tidningar, vänner och de flesta tv-program jag normalt tittar på. Jag skiter i princip i hur spelarna mår efter bottennappen men om de inte skäms ordentligt blir jag ännu mer nedstämd. För att spä på min ilska twittrar bland annat Jack Wilshere och skriver att vi iaf. tog in en poäng på United. Allvarligt, om jag mår så jävla illa att jag undviker all internetkontakt så ska väl i alla fall den lille spjuvern kunna hålla sig borta från mobiltelefonens 4g i åtminstone 24 timmar? Nåja, det var ju trots allt inte hans fel. Det var mitt.
Jag är ingen framåtsträvare när det kommer till smartphones. Eller cellphones överhuvudtaget. Jag driver ofta tesen: hellre "smartguy" with "dumphone" än "dumguy" with "smartphone" och därför sitter jag med en Ericsson från tidigt 2000-tal. För ett par veckor sedan gjorde min mobiltelefon mig tjänsten att tappa en knapp. Inte vilken knapp som helst utan direktknappen till internetwappen som jag antar var "inne" när det inte fanns något 3g eller 4g. Bortfallet löste mitt enda mobilproblem nämligen att just direktknappen ofta satte igång internet när mobilen låg i byxfickan. Detta har kostat mig tiotals kronor men detta slipper jag numer. Nåja.
Jag var orolig inför Newcastlematchen. Jag skulle iväg på en inflyttningsfest och det bjöds på mat plus att man skulle OSA eftersom ingen vill stå med för mycket mat. I ett svagt ögonblick tackade jag för en vecka Ja till att komma. Det var innan jag förstod att om jag skulle komma i något sånär rimlig tid var jag tvungen att missa andra halvlek av matchen. Jag satt alltså med ångesten i halsen och telefonen i handen och grubblade över en vettig anledning till att komma en timme sent till festen utan att nämna Arsenalmatchen. Sen vet vi hur det gick 2-0 efter 3 minuter och jag tänkte att om vi gör ett mål till kan jag med gott samvete vänsterprassla och komma i tid till partajet och slippa ringa och ursäkta min sena ankomst. 25 minter senare var det 4-0 och sveket från min sida var totalt. Jag meddelade en vän att jag skulle hinna med att åka tillsammans med honom till festen. 5 minuter senare gjorde jag dagens andra totala felbeslut. På Arsenal.se hävde jag ur mig något i stil med: "4-0, underbart och tro fan inte att Phil Dowd har varit helt ok". Skulle det bita mig i röven?
Det var ungefär här Arsenal måste förstått att den bloggande idioten tänkte överge skeppet för kvällens nöjen och till råga på allt så sitter han och berömmer en Premier League domare. Först gör Arshavin en snurrfint som Joey Barton, på permission från fängelset, tar som en personlig utmaning. Han lägger in en klassisk Barton tackling som borde leda till ett av de mest solklara gula korten den här säsongen. Dowd släpper givetvis det hela och ger i momentet efteråt Newcastle en frispark. Pure class...
Det blir halvtid och jag tar tag i de rent hygientekniska bestyren. Jag upptäcker att jag kan se ca 10 minuter av andra halvlek och jag förstår med ens åt vilket håll det barkar åt när Djourou byts ut mot den totalt värdelöse Squillaci. Jag står i ytterdörren när jag hör att Diaby tar ett rött kort efter en benbrytartackling av Barton, som än en gång kommer undan både rött och gult kort. Här begår jag det tredje grava misstaget. Jag säger till mig själv: "till och med Arsenal klarar av att hålla en 4 måls ledning i en dryg halvtimme". Yeah right.
På bussen 10 minuter senare tänker jag att till och med min mobiltelefon kan följa den här matchen. Jag tar upp den och börjar trycka på den där jävla internetknappen som ramlade av för ett par veckor sedan. Det jag under 4 års tid lyckats med utan att ta mobilen ur fickan tar mig 5 minuter av spetsade fingertoppstryckningar. 4-2... ok, bara en kvart kvar.
Abstinensen blir ett par minuter senare för stor och jag sätter igång att bearbeta mobilen igen. 4-3.
Sen kommer det oundvikliga 4-4 och min kväll är totalförstörd. Det krävdes en del alkoholhaltiga drycker för att vända en introvert asocial tjurande idiot till en dryg skrikig idiot, men det gick. Gårdagen var för jävlig kan jag meddela. Jag har inte sett straffarna och målen från andra halvlek. Jag kommer nog inte göra det heller. Jag tänker följa efterspelet i textform och hoppas på att jag aldrig kommer över de lättillgängliga visuella hjälpmedel som gör att jag får se skiten.
Hur jävla fånigt det än är så känns allt som om det är mitt fel. Hade jag planerat min lördag bättre (allvarligt vem har fest med start 18.00 en lördag?) så hade det här kunnat undvikas. Jag är säker på det.
onsdag 2 februari 2011
Hjulen på bussen snurrar runt....
De två senaste matcherna har satt igång hjulen på bussen. Eller kvarnhjulen. Guds kvarnar mal långsamt men djävulskt fint. Fotbollsmässigt såg januari ut att börja trevligt med en ytterst få skador i truppen. Dessutom fanns det vissa förhoppningar om att det skulle förstärkas i försvaret eftersom Squillaci och Vermaelen var just skadade.
Men efter en ohygglig match mot Huddersfield så slet Nasri sönder lårets baksida och vi står med stora frågetecken på Walcott, Song och i viss mån Djourou efter gårdagens vinst mot Everton. Mitt i detta så lyckas Squillaci (tillfrisknad och därmed orsaken till att det inte blev någon försvarare till klubben i transferfönstret) med att ta ett rött kort och stänga av sig själv i tre matcher helt i onödan.
Squillaci är lite som den nybyggda Citytunneln i Malmö. En perfekt byggd försvarare/tunnel men otroligt jobbig att samarbeta med. Det märks framförallt att Koscielny inte funkar med Squiddy men jag tror inte att någon känner sig speciellt trygg med honom bakom sig. Vem vet om han helt plötsligt dyker upp för att skalla dig i fontanellen? Citytunneln har förutom en del barnsjukdomar (som att inte skicka iväg ett tåg i tid de första två månaderna, eller att misslyckas med att distribuera förare till loken i tid för avgång (men det skyller vi nog hellre på danskarna)) några brutala fel i designen av interiören. Jag tar två exempel sedan får läsaren försöka applicera dem på Squillaci bäst fan ni kan: bänkarna på perrongen - för att sitta bekvämt bör en bänk byggas så att rumpan kan avlasta resten av kroppen från dess vikt. Bygger man sittplatsen sluttande utför medför det att man glider av sitsen och hamnar på marken vid oaktsamhet. Nummer två är själva perrongen - bygger man en perrong bör man betänka tågets längd och antal passagerare som ska få plats på perrongen för att stiga på, alternativt stiga av, och därefter uppskatta längden av perrongen. Som det är nu vaggas man in i en falsk säkerhet vid ankomst- och avgångsskärmarna ovan jord där man tror att det räcker med 5 minuter för att hinna med tåget. Men icke, väl nere på perrongen har man en halv kilometers promenad innan man når sista tågsätet. Detta leder till att man inte har tid att pröva de feldesignade bänkarna samt att man får springa och eftersvettas å det grövsta på tåget som sedan står still en kvart eftersom fylledansken som ska köra skiten gick åt fel håll i början av den där halvkilometerspromenaden.
Jag är inte bitter.
Nåja tillbaka till fotbollen och när jag ändå raljerar över saker som inte fungerar som sig bör så kan man undra hur Lee Mason fick sin domarlicens. Arsenal kom in till matchen med tre spelares underläge eftersom Mason tillsammans med stinsar råkat få på sig blå tröjor och dömde därefter. Det hela började med ett gult kort på Wilshere som precis fått en armbåge i huvudet av Arteta. I efterföljande duell flög Arteta likt Ronaldo som en skadeskjuten Eboue ner i marken och Mason delar ut ett gult kort efter 5 minuter. När gjordes detta senast? Detta följs upp av en rad otroligt tveksamma frisparkar i Evertons favör och när han väl blåser till Arsenals fördel borde han döma fördel eftersom vi allt som oftast varit på väg att kontra. Rubinen i kronan kommer sen när han och assisterande övertygar varandra om att Saha inte är offside, vilket leder till 1-0 till gästerna.
Mason lyckas sedan följa upp första halvtimmen med att inte dela ut kort till Rodwell när han stoppar Cesc i ett otroligt tydligt spelförstörande moment. Walcott får inte ens frispark i ett liknande moment en stund senare och det ledde till att jag fick påhälsning av grannarna som undrade över min mentala hälsa samt hade kommentarer om ljudnivåer efter 21 etc.
Förutom offsidemissen fortsatte Mason andra halvleken som den första, och här lämnar jag det.
Jag måste ta mig lite tid till att gnälla på min stream. Min ekonomi tillåter inte att jag ser matcher via Viasat utan jag får förlita mig till WWW och dess applikationer. FOX soccer visar i princip alla matcher och med en ok-kvalitet på bilden. Däremot är deras kommentatorer mer färgade än vad Glenn Hysen var när han refererade Liverpool. I halvtid stängdes ljudet av och jag antar att det är därför jag sitter här idag och inte ligger inne på sankt Lasses psykbrytakut i Lund. Horribelt är ordet för vad herrarna på FOX sysslade med.
Startelvan mot Newcastle på lördag känns mer än oklar. Hjulen på bussen snurrar vidare och jag vet inte hur länge till mina klarar av om domare och kommentatorer samt skadebenägna Arsenalspelare fortsätter att göra det de är bäst på.
Men efter en ohygglig match mot Huddersfield så slet Nasri sönder lårets baksida och vi står med stora frågetecken på Walcott, Song och i viss mån Djourou efter gårdagens vinst mot Everton. Mitt i detta så lyckas Squillaci (tillfrisknad och därmed orsaken till att det inte blev någon försvarare till klubben i transferfönstret) med att ta ett rött kort och stänga av sig själv i tre matcher helt i onödan.
Squillaci är lite som den nybyggda Citytunneln i Malmö. En perfekt byggd försvarare/tunnel men otroligt jobbig att samarbeta med. Det märks framförallt att Koscielny inte funkar med Squiddy men jag tror inte att någon känner sig speciellt trygg med honom bakom sig. Vem vet om han helt plötsligt dyker upp för att skalla dig i fontanellen? Citytunneln har förutom en del barnsjukdomar (som att inte skicka iväg ett tåg i tid de första två månaderna, eller att misslyckas med att distribuera förare till loken i tid för avgång (men det skyller vi nog hellre på danskarna)) några brutala fel i designen av interiören. Jag tar två exempel sedan får läsaren försöka applicera dem på Squillaci bäst fan ni kan: bänkarna på perrongen - för att sitta bekvämt bör en bänk byggas så att rumpan kan avlasta resten av kroppen från dess vikt. Bygger man sittplatsen sluttande utför medför det att man glider av sitsen och hamnar på marken vid oaktsamhet. Nummer två är själva perrongen - bygger man en perrong bör man betänka tågets längd och antal passagerare som ska få plats på perrongen för att stiga på, alternativt stiga av, och därefter uppskatta längden av perrongen. Som det är nu vaggas man in i en falsk säkerhet vid ankomst- och avgångsskärmarna ovan jord där man tror att det räcker med 5 minuter för att hinna med tåget. Men icke, väl nere på perrongen har man en halv kilometers promenad innan man når sista tågsätet. Detta leder till att man inte har tid att pröva de feldesignade bänkarna samt att man får springa och eftersvettas å det grövsta på tåget som sedan står still en kvart eftersom fylledansken som ska köra skiten gick åt fel håll i början av den där halvkilometerspromenaden.
Jag är inte bitter.
Nåja tillbaka till fotbollen och när jag ändå raljerar över saker som inte fungerar som sig bör så kan man undra hur Lee Mason fick sin domarlicens. Arsenal kom in till matchen med tre spelares underläge eftersom Mason tillsammans med stinsar råkat få på sig blå tröjor och dömde därefter. Det hela började med ett gult kort på Wilshere som precis fått en armbåge i huvudet av Arteta. I efterföljande duell flög Arteta likt Ronaldo som en skadeskjuten Eboue ner i marken och Mason delar ut ett gult kort efter 5 minuter. När gjordes detta senast? Detta följs upp av en rad otroligt tveksamma frisparkar i Evertons favör och när han väl blåser till Arsenals fördel borde han döma fördel eftersom vi allt som oftast varit på väg att kontra. Rubinen i kronan kommer sen när han och assisterande övertygar varandra om att Saha inte är offside, vilket leder till 1-0 till gästerna.
Mason lyckas sedan följa upp första halvtimmen med att inte dela ut kort till Rodwell när han stoppar Cesc i ett otroligt tydligt spelförstörande moment. Walcott får inte ens frispark i ett liknande moment en stund senare och det ledde till att jag fick påhälsning av grannarna som undrade över min mentala hälsa samt hade kommentarer om ljudnivåer efter 21 etc.
Förutom offsidemissen fortsatte Mason andra halvleken som den första, och här lämnar jag det.
Jag måste ta mig lite tid till att gnälla på min stream. Min ekonomi tillåter inte att jag ser matcher via Viasat utan jag får förlita mig till WWW och dess applikationer. FOX soccer visar i princip alla matcher och med en ok-kvalitet på bilden. Däremot är deras kommentatorer mer färgade än vad Glenn Hysen var när han refererade Liverpool. I halvtid stängdes ljudet av och jag antar att det är därför jag sitter här idag och inte ligger inne på sankt Lasses psykbrytakut i Lund. Horribelt är ordet för vad herrarna på FOX sysslade med.
Startelvan mot Newcastle på lördag känns mer än oklar. Hjulen på bussen snurrar vidare och jag vet inte hur länge till mina klarar av om domare och kommentatorer samt skadebenägna Arsenalspelare fortsätter att göra det de är bäst på.
onsdag 26 januari 2011
Oh my God, they killed Kenny
På väg till Wembley. Det var ett tag sen sist. Nu bär det av den 27e februari. Den förmodade ångesten mot Ipswich fick man som ett brev på posten. Första halvlek var en enda orgie i missade halvchanser. Bendtner var magnifik; för att vara en striker så slår han de bästa inläggen i Arsenal. Det är lustigt att se samma signaturer på samma forum racka ner på Nicklas match efter match trots att han är en av de bästa på plan.
Målet var lika magnifikt som viktigt. Svepande boll från Wilshere tas ned av Bendtner med en yttersida i full fart för att sedan dra en back med en fin liten vrickning och sedan glida förbi nästa man med en touch och sedan precissionscurla bollen in i mål. Henry hade inte gjort det bättre.
Resten var formalia. Arshavin gör två assist i en för övrigt lika tam match som vanligt för ryssens del. Koscielny gjorde "fan vad fet jag är" målgesten och Cesc pillade in den mellan benen på målvakten (yeah I said it). Och pang så ska vi spela en efterlängtad final och förhoppningsvis vinna den där titeln som vi behöver skitnödigt mycket.
Nu till lite mer smålustiga begivenheter. Andy Gray får kicken från Sky. Efter att han skojat friskt med Richard Keys om kvinnliga domares kvalifikationer så drar Sky upp en annan incident (tydligen bad Gray en kvinnlig medarbetare att stoppa ner mikrofonen i hans byxor) och lämnar det som anledning till kicken. Att både Gray och Keys är två rövhål vet man ju sedan länge men de har lyckats hålla masken (förutom en del missar här och var) så länge de varit i sändning. Nu glömde de att mickarna var på och Gray får tacka för sig.
Nåja, Keys och Gray är rövhål. Deras kommentarer går dock ut över fler. Förutom Sian Massey (linjedomaren) så är nog inte Kenny Dalglish speciellt nöjd med Gray. Keys, Gray och Kenny måste ha träffats ganska många gånger och som rediga gubbgubbar har väl kvinnor diskuterats på alla möjliga vis. Slutsatsen att Kenny har ungefär samma uppfattning om kvinnor som Keys och Gray är inte speciellt långt borta.
Så som seriös bloggare tänker jag peka ut Kenny Dalglish som en uttalad sexist och snuskgubbe.
F.ö. så är det underhållande att läsa kommentarerna på ABs artikel. Tydligen tycker ett gäng gubbar (?) att det hela bara är trams och klassar det hela som PK. Eftersom det tydligen är PK att ta itu med sexism på arbetsplatser och åtgärda dylika missförhållanden så ber jag att få gratulera dessa herrar. By the way, I was being sarcastic.
PK hade varit att säga att kvinnor visst kan offsideregeln när de uppenbarligen inte kan den. Nu kan kvinnor bevisligen offsideregeln (Sian hade ett antal korrekt bedömda offsideavvinkningar) och därmed kan det knappast vara på plats att vara varken K eller PK.
Målet var lika magnifikt som viktigt. Svepande boll från Wilshere tas ned av Bendtner med en yttersida i full fart för att sedan dra en back med en fin liten vrickning och sedan glida förbi nästa man med en touch och sedan precissionscurla bollen in i mål. Henry hade inte gjort det bättre.
Resten var formalia. Arshavin gör två assist i en för övrigt lika tam match som vanligt för ryssens del. Koscielny gjorde "fan vad fet jag är" målgesten och Cesc pillade in den mellan benen på målvakten (yeah I said it). Och pang så ska vi spela en efterlängtad final och förhoppningsvis vinna den där titeln som vi behöver skitnödigt mycket.
Nu till lite mer smålustiga begivenheter. Andy Gray får kicken från Sky. Efter att han skojat friskt med Richard Keys om kvinnliga domares kvalifikationer så drar Sky upp en annan incident (tydligen bad Gray en kvinnlig medarbetare att stoppa ner mikrofonen i hans byxor) och lämnar det som anledning till kicken. Att både Gray och Keys är två rövhål vet man ju sedan länge men de har lyckats hålla masken (förutom en del missar här och var) så länge de varit i sändning. Nu glömde de att mickarna var på och Gray får tacka för sig.
Nåja, Keys och Gray är rövhål. Deras kommentarer går dock ut över fler. Förutom Sian Massey (linjedomaren) så är nog inte Kenny Dalglish speciellt nöjd med Gray. Keys, Gray och Kenny måste ha träffats ganska många gånger och som rediga gubbgubbar har väl kvinnor diskuterats på alla möjliga vis. Slutsatsen att Kenny har ungefär samma uppfattning om kvinnor som Keys och Gray är inte speciellt långt borta.
Så som seriös bloggare tänker jag peka ut Kenny Dalglish som en uttalad sexist och snuskgubbe.
F.ö. så är det underhållande att läsa kommentarerna på ABs artikel. Tydligen tycker ett gäng gubbar (?) att det hela bara är trams och klassar det hela som PK. Eftersom det tydligen är PK att ta itu med sexism på arbetsplatser och åtgärda dylika missförhållanden så ber jag att få gratulera dessa herrar. By the way, I was being sarcastic.
PK hade varit att säga att kvinnor visst kan offsideregeln när de uppenbarligen inte kan den. Nu kan kvinnor bevisligen offsideregeln (Sian hade ett antal korrekt bedömda offsideavvinkningar) och därmed kan det knappast vara på plats att vara varken K eller PK.
tisdag 25 januari 2011
Ambivalens över intresset
Vi börjar med att backa ett par år och så tänker vi över känslorna som ploppar upp när vi smakar på orden: Carling Cup, mmmmm. Namn som Jay Simpson, Nacer Barazite och Sanchez Watt samt ett helt gäng andra dyker upp i minnet. Man brydde sig inte ett skit mer än att det skulle bli förbannat kul att se Arsenals kommande generation rasta Wigan eller Sheffield United. Nu har visserligen några spelare krånglat sig vidare in i a-laget men när det begav sig rankades Carling Cup som det minst prioriterade för Arsenals vidkommande.
Spola framåt och ta-daa nu satsas det banne mig på titeln. Redan för ett år sedan ställde jag mig själv frågan här i bloggen om det inte var dags att ta även denna cup på lite allvar. Det var ett första tecken på att titeldesperationen som vi har blivit påprackade av media, motståndarfans och neutrala ganska lång tid hade börjat gnaga på vårt samvete. Kanske var det Sp*rs titelvinst som satte spiken i kistan, jag menar, om Sp*rs har tagit en titel senare än oss så blir det reaktion. Och inte mig emot.
Jag tycker fortfarande att det är en reservlagscup. Däremot är det så att Arsenal inte har haft tillräckligt bred trupp för att spela ett reservlag utan att ha behövt blanda in åtminstone 6 juniorer i startelvan. Så är inte fallet längre. Förutom att vi är i semifinal mot ett championshiplag (vilket ska vara vinst 8 dagar i veckan) så känner jag suget efter att täppa till truten på förstå-sig-påare. Visst, de kommer att använda samma förklaring som vi själva använt i ganska många år, att det är en nerprioriterad cup, och vi kommer att använda deras retorik att det numera är slut på titeltorkan.
Det som också behöver ingjutas i truppen är en vinnarkultur. En mentalitet som måste sätta sig ordentligt i väggarna på Emirates och i huvudena på våra spelare och sedan plockas fram under vårspurten i ligan, FA-cupen och i Champions League. Man kan säga mycket om Sp*rs, även om det mesta är totalt meningslöst, men de har bevisligen vunnit Carling Cup, följt upp det med en fjärdeplats i ligan och sedan gått vidare från gruppspelet i Champions League.
Innerst inne känner jag en melankolisk oro över var våra ambitioner ligger. När "vi satsar på att vinna ligacupen" blev en tanke att vänja sig vid frågar man sig också om det är där ribban ska ligga? Ska vi sänka oss till Aston Villas, Evertons, Sunderlands eller Boltons målsättningar? Jag försöker tysta dessa tankar med att poängtera det "nödvändiga" steget att börja med att vinna de enkla cuperna innan vi går på de större. Tyvärr skriker som vanligt tankarna högre än det påtvingade förnuftet. Bittert men sant.
Som jag skrev innan så finns det inte att varken kryssa eller förlora på hemmaplan mot ett championshipgäng. Så jag räknar med att vi går vidare. Det ska väl dock antas att vi inte gör mål förrän i 80e eller något, bara för att knyta ett par extra knutar på ett redan gravt intrasslat nervsystem.
Get in there!
Spola framåt och ta-daa nu satsas det banne mig på titeln. Redan för ett år sedan ställde jag mig själv frågan här i bloggen om det inte var dags att ta även denna cup på lite allvar. Det var ett första tecken på att titeldesperationen som vi har blivit påprackade av media, motståndarfans och neutrala ganska lång tid hade börjat gnaga på vårt samvete. Kanske var det Sp*rs titelvinst som satte spiken i kistan, jag menar, om Sp*rs har tagit en titel senare än oss så blir det reaktion. Och inte mig emot.
Jag tycker fortfarande att det är en reservlagscup. Däremot är det så att Arsenal inte har haft tillräckligt bred trupp för att spela ett reservlag utan att ha behövt blanda in åtminstone 6 juniorer i startelvan. Så är inte fallet längre. Förutom att vi är i semifinal mot ett championshiplag (vilket ska vara vinst 8 dagar i veckan) så känner jag suget efter att täppa till truten på förstå-sig-påare. Visst, de kommer att använda samma förklaring som vi själva använt i ganska många år, att det är en nerprioriterad cup, och vi kommer att använda deras retorik att det numera är slut på titeltorkan.
Det som också behöver ingjutas i truppen är en vinnarkultur. En mentalitet som måste sätta sig ordentligt i väggarna på Emirates och i huvudena på våra spelare och sedan plockas fram under vårspurten i ligan, FA-cupen och i Champions League. Man kan säga mycket om Sp*rs, även om det mesta är totalt meningslöst, men de har bevisligen vunnit Carling Cup, följt upp det med en fjärdeplats i ligan och sedan gått vidare från gruppspelet i Champions League.
Innerst inne känner jag en melankolisk oro över var våra ambitioner ligger. När "vi satsar på att vinna ligacupen" blev en tanke att vänja sig vid frågar man sig också om det är där ribban ska ligga? Ska vi sänka oss till Aston Villas, Evertons, Sunderlands eller Boltons målsättningar? Jag försöker tysta dessa tankar med att poängtera det "nödvändiga" steget att börja med att vinna de enkla cuperna innan vi går på de större. Tyvärr skriker som vanligt tankarna högre än det påtvingade förnuftet. Bittert men sant.
Som jag skrev innan så finns det inte att varken kryssa eller förlora på hemmaplan mot ett championshipgäng. Så jag räknar med att vi går vidare. Det ska väl dock antas att vi inte gör mål förrän i 80e eller något, bara för att knyta ett par extra knutar på ett redan gravt intrasslat nervsystem.
Get in there!
söndag 23 januari 2011
Frekvens noll
Har inte blivit mycket skrivet här på sista tiden. Efter förlusten mot Sp*rs lades allt vad ideellt fotbolls- tänkande/skrivande på hyllan. Givetvis plågade man sig själv med att kolla på vareviga match precis som vanligt men när jag tänkte blogga så uppmärksammade jag att jag glömt sätta en rubrik på det senaste inlägget. Bloggverktyget fyllde i det hela med "No Title" vilket var ett lite för starkt tecken för att jag skulle orka.
Men nu sitter jag här igen. Efter att ha spelat ut Wigan hemma, sett RvPs första engelska hattrick och efter att ha missat en fantastisk mängd med målchanser så känns våren riktigt intressant. Ute är det dock januari. Om det finns någon som tycker att januari är en trevlig månad så kan väl de anmäla intresse för snarast lediga tid på rikets främsta lobotomeringsklinik. Det är ju för fan bara grått ute, slasksörja på marken och precis när eländet är på väg att ta slut så vet man lik förbannat att det kommer ett par decimeter snö i februari/mars för att vrida tillbaka klockan till januari igen.
Vad gäller Arsenalbetittande på plats i London så verkar det mörkt. Tid finns det överflöd av men de stekta sparvarna flyger inte in i munnen av sig själv och ekonomin är körd i botten. Därmed får man stå ut med taskiga streamar med kommentatorer som talar på de mest obegripliga språk (läs holländska, mongoliska och valfritt afrikanskt klickspråk). Trots den deprimerande ekonomiska sitsen jag personligen befinner mig i så oroar jag mig så mycket mer för hur fan vi ska fixa en vettig mittback i januarifönstret. Finns det någon på marknaden som man faktiskt vill ha? Samba -pass, Upson -pass-förihelvete-pass, Cahill -meh killen spelar i Bolton av en anledning, Spahic -tackmennejtack.
Önskelistan:
Thiago Silva (Milan): galet bollsäker, relativt snabb, bra på huvudet men ibland otäckt nonchalant.
Vidic (Man Utd): Kommer inte hända men om man får drömma lite så är serben drömvärvningen.
Sen är det nog inte fler jag skulle vilja ha utom möjligtvis Arne Friedrich, mest för att han är tysk.
Övriga transferspekulationer är i min värld totalt ovidkommande. Möjligtvis förtjänar en grupp Arsenalsupportrar en kommentar. De som tycker att det är vettigt att sälja Arshavin och Vela till förmån för Hazard och Chamberlain är nog de mest verklighetsfrånvända jävlarna som någonsin har spelat FM. Visst är grabbarna intressanta men folk har börjat tro att spelarköp är samma sak som att spela texas hold'em på internet. Man satsar mängder med pengar på dam tio och hoppas att man ska träffa floppen. Ibland funkar det men oftast inte. Och när man har Arshavin, ett ess, och Vela, en sjua, och får stryk av andra bättre händer så lägger man sig. Fold. Fail.
Ok, pokerliknelsen gick inte riktigt hem, men vafan, missförstå mig rätt; om man har en jävligt bra spelare som man med ett objektivt öga förstår har ett par år kvar på toppen så ska man väl förfan inte sälja honom bara för att han har en svacka. Statistik är det mest överskattade hjälpmedlet för att kamma hem billiga poänger men trots allt är det ett hjälpmedel. Arshavin har jävligt bra mål- och assiststats. Jämför honom med Rosicky som av någon anledning får massor med sympatier trots att han inte bidrar till ett skit (och det säger jag som ett stort Rosickyfan). Ibland tror jag att det smartaste en spelare i Arsenal kan göra är att dra på sig en riktigt jobbig skada eftersom det medför ett oändligt förtroende från fansen. Med detta sagt så vill jag inte sälja Rosicky heller. Vela kan jag avvara.
Nog för idag. Tro fan att det har börjat snöa igen. Fuckin' hell.
Men nu sitter jag här igen. Efter att ha spelat ut Wigan hemma, sett RvPs första engelska hattrick och efter att ha missat en fantastisk mängd med målchanser så känns våren riktigt intressant. Ute är det dock januari. Om det finns någon som tycker att januari är en trevlig månad så kan väl de anmäla intresse för snarast lediga tid på rikets främsta lobotomeringsklinik. Det är ju för fan bara grått ute, slasksörja på marken och precis när eländet är på väg att ta slut så vet man lik förbannat att det kommer ett par decimeter snö i februari/mars för att vrida tillbaka klockan till januari igen.
Vad gäller Arsenalbetittande på plats i London så verkar det mörkt. Tid finns det överflöd av men de stekta sparvarna flyger inte in i munnen av sig själv och ekonomin är körd i botten. Därmed får man stå ut med taskiga streamar med kommentatorer som talar på de mest obegripliga språk (läs holländska, mongoliska och valfritt afrikanskt klickspråk). Trots den deprimerande ekonomiska sitsen jag personligen befinner mig i så oroar jag mig så mycket mer för hur fan vi ska fixa en vettig mittback i januarifönstret. Finns det någon på marknaden som man faktiskt vill ha? Samba -pass, Upson -pass-förihelvete-pass, Cahill -meh killen spelar i Bolton av en anledning, Spahic -tackmennejtack.
Önskelistan:
Thiago Silva (Milan): galet bollsäker, relativt snabb, bra på huvudet men ibland otäckt nonchalant.
Vidic (Man Utd): Kommer inte hända men om man får drömma lite så är serben drömvärvningen.
Sen är det nog inte fler jag skulle vilja ha utom möjligtvis Arne Friedrich, mest för att han är tysk.
Övriga transferspekulationer är i min värld totalt ovidkommande. Möjligtvis förtjänar en grupp Arsenalsupportrar en kommentar. De som tycker att det är vettigt att sälja Arshavin och Vela till förmån för Hazard och Chamberlain är nog de mest verklighetsfrånvända jävlarna som någonsin har spelat FM. Visst är grabbarna intressanta men folk har börjat tro att spelarköp är samma sak som att spela texas hold'em på internet. Man satsar mängder med pengar på dam tio och hoppas att man ska träffa floppen. Ibland funkar det men oftast inte. Och när man har Arshavin, ett ess, och Vela, en sjua, och får stryk av andra bättre händer så lägger man sig. Fold. Fail.
Ok, pokerliknelsen gick inte riktigt hem, men vafan, missförstå mig rätt; om man har en jävligt bra spelare som man med ett objektivt öga förstår har ett par år kvar på toppen så ska man väl förfan inte sälja honom bara för att han har en svacka. Statistik är det mest överskattade hjälpmedlet för att kamma hem billiga poänger men trots allt är det ett hjälpmedel. Arshavin har jävligt bra mål- och assiststats. Jämför honom med Rosicky som av någon anledning får massor med sympatier trots att han inte bidrar till ett skit (och det säger jag som ett stort Rosickyfan). Ibland tror jag att det smartaste en spelare i Arsenal kan göra är att dra på sig en riktigt jobbig skada eftersom det medför ett oändligt förtroende från fansen. Med detta sagt så vill jag inte sälja Rosicky heller. Vela kan jag avvara.
Nog för idag. Tro fan att det har börjat snöa igen. Fuckin' hell.
måndag 15 november 2010
No title
När United och Chelsea tappar poäng säger sannolikheten att Arsenal sitter ordentligt i skiten. Jag tror inte att det hände förra säsongen så därför blir gårdagens seger i Liverpool en milstolpe. Villa kryssar United och Sunderland skämmer ut Chelsea. Arsenal har alltså tagit vara på en chans att ta poäng gentemot toppkonkurrenterna. Praise the lord. Vad krävs för ligavinst? Tja, att vi vinner resterande matcher. Vi har det alltså i egna händer igen. Hell yes.
Min ovana att titta in på Rosa Tidningens hemsida gör att jag hamnar på Wennmans jävla skräpjournalistik Englandskrönika. Med tanke på hur ofta han har fel i sina tips, stavningar, idiomatiska uttryck (... jag kan fortsätta i en eviget) så är det kanske inte konstigt att han kan få ihop en helsida av självgodhet när han för en gångs skull har rätt. Wennman tittade alltså på oddset och gjorde som han brukar; satsade 10 pund på den största möjliga skrällen enbart för att möjliggöra en artikel om hans otroliga fotbollskunskaper.
Jag må vara svensk och ogilla hur man framhäver sig själv men den här människan retar mig till vansinne. Bara en riktigt jävla världsfrånskild Sunderlandsupporter eller en komplett jävla iq-befriad idiot skulle på ett seriöst plan lägga fram tipset att Sunderland vinner på Stamford Bridge. Att göra det för att vinna pengar (med tanke på oddset alltså) är väl en "ok" förklaring men människan (?(Wennman)) skriver alltså en krönika om hur han förutsåg Sunderlands vinst. Givetvis i efterhand. Efterkonstruktionens mästare. Här kommer en uppmaning: ta dina vinstpengar och skaffa en vapenlicens, köp en pistol, placera mynning mot tinning och avsluta den här affären med flaggan i topp. Eller så kan du väl bara fortsätta att sitta och lukta död hud på något sunkigt hotelrum i Londons smutsigare delar (N17) som alla andra som jobbar på Bladet.
Nu är inte detta en Chelsea-, Sunderland- eller ens Wennmanblogg men när Cashley praktiskt taget gör självmål, då skiner solen.
För övrigt gör Fabianski en bra match. Två i rad alltså, då hänger en megatavla i luften inför matchen mot Spuds.
Min ovana att titta in på Rosa Tidningens hemsida gör att jag hamnar på Wennmans jävla skräpjournalistik Englandskrönika. Med tanke på hur ofta han har fel i sina tips, stavningar, idiomatiska uttryck (... jag kan fortsätta i en eviget) så är det kanske inte konstigt att han kan få ihop en helsida av självgodhet när han för en gångs skull har rätt. Wennman tittade alltså på oddset och gjorde som han brukar; satsade 10 pund på den största möjliga skrällen enbart för att möjliggöra en artikel om hans otroliga fotbollskunskaper.
Jag må vara svensk och ogilla hur man framhäver sig själv men den här människan retar mig till vansinne. Bara en riktigt jävla världsfrånskild Sunderlandsupporter eller en komplett jävla iq-befriad idiot skulle på ett seriöst plan lägga fram tipset att Sunderland vinner på Stamford Bridge. Att göra det för att vinna pengar (med tanke på oddset alltså) är väl en "ok" förklaring men människan (?(Wennman)) skriver alltså en krönika om hur han förutsåg Sunderlands vinst. Givetvis i efterhand. Efterkonstruktionens mästare. Här kommer en uppmaning: ta dina vinstpengar och skaffa en vapenlicens, köp en pistol, placera mynning mot tinning och avsluta den här affären med flaggan i topp. Eller så kan du väl bara fortsätta att sitta och lukta död hud på något sunkigt hotelrum i Londons smutsigare delar (N17) som alla andra som jobbar på Bladet.
Nu är inte detta en Chelsea-, Sunderland- eller ens Wennmanblogg men när Cashley praktiskt taget gör självmål, då skiner solen.
För övrigt gör Fabianski en bra match. Två i rad alltså, då hänger en megatavla i luften inför matchen mot Spuds.
måndag 25 oktober 2010
The sending off
Det var Taksin Shinawatra (?) och Svennis som satte igång City hypen. När den ene inte kunde betala eller skaffa spelare för den delen var det tack och hej. Bygget plockades upp av Abu Dhabi-gruppen och i den vändan köptes en viss Emanuel Adebayor från Arsenal. The-30-goal-one-season-wonder förstod att det fanns pengar i City och när de "riktiga" storklubbarna inte ville ha en nyckfull Togoles som på fritiden bråkade med grannens treåring om gungorna i lekparken fick City of Manchester Stadium duga. Idioten som köpte honom? - Mark Hughes.
Det finns vissa saker som enbart händer för att de "ska" hända. Före detta Arsenal-spelare gör alltid, och då menar jag alltid, mål på oss. De och Drogba. Det slår inte fel. Fråga missfostret Bentley, hjälten Eduardo och en viss Adebayor. Vissa spelar (inte alltför ofta eftersom bänken ska hållas varm) för Sp*rs andra får stående ovationer på Emirates och så har vi de som springer 100 m för att fira framför sina gamla fans bara för att visa att man inte har nån klass alls.
Nu har vi äntligen fått revansch. City tvålades till och Adebayor gick mållös av planen. 3-0 på bortaplan mot en titelaspirant som slog Chelsea känns så jävla bra. Nasri är tillsammans med Wilshere säsongens spelare i Arsenal. Tydligen kan även Fabianski göra bra matcher och det känns ju jävligt skönt. All the best to Flappy!
Men givetvis ska det fokuseras på utvisningen. Mancini tror att de skulle vunnit 11 mot 11. Jag förstår inte resonemanget som förs i olika tv-kanaler, på forum och i tidningar. Utvisningen är inget som plockas fram ur ingenstans utan ett resultat av en missbedömd tackling i en målchanssituation. "Ska man följa regelboken så är domslutet rätt", har jag sett/hört på så många ställen att öronen blöder och ögonen tåras.
Ska vi inte följa regelboken så att matchen kan få fortsätta med lika många spelare på plan? Ska vi inte göra det bara på test? Vi backar bandet och låtsas som att det Boyata gjorde inte hände! Vi kör ett komprimerat justitiemord eftersom matchen blir jämnare och lagen kan spela på lika villkor!
När de flesta hatar domarmisstag och delar ut gratis syntester till uruguayaner då är det på sin plats att drömma lite om hur saker kunde ha blivit.
Att det blir en diskussion om det hela är knäppt i sig. Utvisningen är en konsekvens av hur Arsenal spelar. Vi spelar offensivt och förr eller senare hamnar vi i situationer där försvararen kan bestämma sig för att fälla våra spelare eller skita i det. Häng ut Boyata istället. Visst han är ung och oerfaren och gör misstag så att hänga ut honom är givetvis inte snyggt men bespara mig för helvete spaltmeter med spekulationer.
Ge lite cred till Clattenburg som inte alltid har alla hästar hemma och när han nu har det så kan han väl få en klapp på axeln istället för att hamna i vägen för drömmares utopier.
Till slut tänkte jag be om ursäkt å Arsenals sida. Förlåt för att vi spelar bländande fotboll som sätter motståndare i jobbiga situationer där de måste välja mellan att ta en utvisning eller inte.
Piss off!
Det finns vissa saker som enbart händer för att de "ska" hända. Före detta Arsenal-spelare gör alltid, och då menar jag alltid, mål på oss. De och Drogba. Det slår inte fel. Fråga missfostret Bentley, hjälten Eduardo och en viss Adebayor. Vissa spelar (inte alltför ofta eftersom bänken ska hållas varm) för Sp*rs andra får stående ovationer på Emirates och så har vi de som springer 100 m för att fira framför sina gamla fans bara för att visa att man inte har nån klass alls.
Nu har vi äntligen fått revansch. City tvålades till och Adebayor gick mållös av planen. 3-0 på bortaplan mot en titelaspirant som slog Chelsea känns så jävla bra. Nasri är tillsammans med Wilshere säsongens spelare i Arsenal. Tydligen kan även Fabianski göra bra matcher och det känns ju jävligt skönt. All the best to Flappy!
Men givetvis ska det fokuseras på utvisningen. Mancini tror att de skulle vunnit 11 mot 11. Jag förstår inte resonemanget som förs i olika tv-kanaler, på forum och i tidningar. Utvisningen är inget som plockas fram ur ingenstans utan ett resultat av en missbedömd tackling i en målchanssituation. "Ska man följa regelboken så är domslutet rätt", har jag sett/hört på så många ställen att öronen blöder och ögonen tåras.
Ska vi inte följa regelboken så att matchen kan få fortsätta med lika många spelare på plan? Ska vi inte göra det bara på test? Vi backar bandet och låtsas som att det Boyata gjorde inte hände! Vi kör ett komprimerat justitiemord eftersom matchen blir jämnare och lagen kan spela på lika villkor!
När de flesta hatar domarmisstag och delar ut gratis syntester till uruguayaner då är det på sin plats att drömma lite om hur saker kunde ha blivit.
Att det blir en diskussion om det hela är knäppt i sig. Utvisningen är en konsekvens av hur Arsenal spelar. Vi spelar offensivt och förr eller senare hamnar vi i situationer där försvararen kan bestämma sig för att fälla våra spelare eller skita i det. Häng ut Boyata istället. Visst han är ung och oerfaren och gör misstag så att hänga ut honom är givetvis inte snyggt men bespara mig för helvete spaltmeter med spekulationer.
Ge lite cred till Clattenburg som inte alltid har alla hästar hemma och när han nu har det så kan han väl få en klapp på axeln istället för att hamna i vägen för drömmares utopier.
Till slut tänkte jag be om ursäkt å Arsenals sida. Förlåt för att vi spelar bländande fotboll som sätter motståndare i jobbiga situationer där de måste välja mellan att ta en utvisning eller inte.
Piss off!
onsdag 20 oktober 2010
Mind games
Det skrivs väldigt sällan i den här bloggen. Well... jag antar att jag inte har så mycket ork att lägga på blogginlägg och istället för att skriva skit väljer jag att inte skriva alls. Nu händer det dock att orken finns där eller åtminstone att exceptionella uppstår. Nu var det upplagt för att något fint och rörande skulle inträffa och då får man passa på och plita ner ett par rader.
Hade det varit en vanlig match hade man lika gärna kunnat skriva spaltmeter om Jack Wilshere som slår igenom med buller och bång. Förutom Arsenalsupportrar som jag själv som sett Jack ett par år nu trots att han bara är 18 så hyllas han av egentligen alla just nu. Detta trots att han hittar på skit i princip i varje match. Tyvärr finns där en del benknäckartendenser och tar inte Wenger tag i det ordentligt så är Jack en liten herre som kan få mr Wenger att bita sig i röven för sina principer. Såja, Wilshere avklarad.
Tillbaka till 5-1 mot Donetsk. Känns inte vidare lönt att skryta med målrekord över 3 matcher (14 st) eller Chamakhs rekord med mål i sex raka CLmatcher. Däremot var Eduardo tillbaka på Emirates med sitt nya lag. Och han gjorde kvällen. Gooners ställer sällan upp och bjuder till med en grym inramning på hemmamatcherna och så var inte fallet denna kvällen heller. Knäpptyst i en halvtimme sedan bröts tystnaden med skanderandet av Eduardos namn. Det var vackert, det var högljutt och framförallt var det värdighet på en hög nivå. Sällan har jag varit så stolt över våra fans. För det känns som att vi (Arsenal) på något underligt sätt är ansvariga för det som Martin Taylor gjorde mot Eduardo och därmed konsekvensen att han försvann från klubben. Det är en konstig känsla eftersom Eduardo inte har gjort speciellt mycket för klubben på planen mer än att han varit oerhört ödmjuk och värdig. En Arsenalspelare i perfektion som fått ta en massa skit.
Först kom benbrytandet att handla om hur fin och trevlig Taylor är och inte alls om konsekvensen av hans "trevlighet". Sedan efter rehab så filmade Eduardo en (1) gång och helt plötsligt skulle Uefa hänga ut någon för något som alla gör och taadaaa vem fick ta skiten? Eduardo. Under tiden gjorde de nya ansträngningarna sig påminda och småskador blev vardag och formen infann sig aldrig. För att fortsätta spela fotboll behövde Eduardo spela alagsfotboll och den tiden fanns inte i Arsenal så det blev Ukraina.
Och nu var han tillbaka. På bänken. Jag var rädd att han inte skulle få spela alls och sjöng med de otaliga gånger som våra fans struntade i att hylla vårt lag som piskade in 5 mål och istället vrålade efter Eduardos ankomst.
Eeeeeeeeeeeduuuuaarrrdoooooo.
Sen kommer han in och visst fan gör han mål. Ett riktigt klassavslut. Och vi applåderar. Visst vi har 5-0 och kan bjuda på det men jag tror fan att vi hade applåderat målet om det så var matchens enda. Jag hade gjort det. Och jag vet inte varför. Hur fan har människan lyckats sätta sig i huvudet på mig så jävla hårt att jag inte hade brytt mig om att han sabbat för laget jag följer tjugofyra-sju?
Det måste bero på hans klass. Som spelare och människa. Han har blivit Arsenallegend trots att han varit skadad mer än han spelat. Kanske är det för att han gjorde mål när jag såg min första match på Emirates mot West Ham första januari 08. Det är svårt att säga.
All the best Eduardo!
Hade det varit en vanlig match hade man lika gärna kunnat skriva spaltmeter om Jack Wilshere som slår igenom med buller och bång. Förutom Arsenalsupportrar som jag själv som sett Jack ett par år nu trots att han bara är 18 så hyllas han av egentligen alla just nu. Detta trots att han hittar på skit i princip i varje match. Tyvärr finns där en del benknäckartendenser och tar inte Wenger tag i det ordentligt så är Jack en liten herre som kan få mr Wenger att bita sig i röven för sina principer. Såja, Wilshere avklarad.
Tillbaka till 5-1 mot Donetsk. Känns inte vidare lönt att skryta med målrekord över 3 matcher (14 st) eller Chamakhs rekord med mål i sex raka CLmatcher. Däremot var Eduardo tillbaka på Emirates med sitt nya lag. Och han gjorde kvällen. Gooners ställer sällan upp och bjuder till med en grym inramning på hemmamatcherna och så var inte fallet denna kvällen heller. Knäpptyst i en halvtimme sedan bröts tystnaden med skanderandet av Eduardos namn. Det var vackert, det var högljutt och framförallt var det värdighet på en hög nivå. Sällan har jag varit så stolt över våra fans. För det känns som att vi (Arsenal) på något underligt sätt är ansvariga för det som Martin Taylor gjorde mot Eduardo och därmed konsekvensen att han försvann från klubben. Det är en konstig känsla eftersom Eduardo inte har gjort speciellt mycket för klubben på planen mer än att han varit oerhört ödmjuk och värdig. En Arsenalspelare i perfektion som fått ta en massa skit.
Först kom benbrytandet att handla om hur fin och trevlig Taylor är och inte alls om konsekvensen av hans "trevlighet". Sedan efter rehab så filmade Eduardo en (1) gång och helt plötsligt skulle Uefa hänga ut någon för något som alla gör och taadaaa vem fick ta skiten? Eduardo. Under tiden gjorde de nya ansträngningarna sig påminda och småskador blev vardag och formen infann sig aldrig. För att fortsätta spela fotboll behövde Eduardo spela alagsfotboll och den tiden fanns inte i Arsenal så det blev Ukraina.
Och nu var han tillbaka. På bänken. Jag var rädd att han inte skulle få spela alls och sjöng med de otaliga gånger som våra fans struntade i att hylla vårt lag som piskade in 5 mål och istället vrålade efter Eduardos ankomst.
Eeeeeeeeeeeduuuuaarrrdoooooo.
Sen kommer han in och visst fan gör han mål. Ett riktigt klassavslut. Och vi applåderar. Visst vi har 5-0 och kan bjuda på det men jag tror fan att vi hade applåderat målet om det så var matchens enda. Jag hade gjort det. Och jag vet inte varför. Hur fan har människan lyckats sätta sig i huvudet på mig så jävla hårt att jag inte hade brytt mig om att han sabbat för laget jag följer tjugofyra-sju?
Det måste bero på hans klass. Som spelare och människa. Han har blivit Arsenallegend trots att han varit skadad mer än han spelat. Kanske är det för att han gjorde mål när jag såg min första match på Emirates mot West Ham första januari 08. Det är svårt att säga.
All the best Eduardo!
söndag 22 augusti 2010
Säsongsinledningen
1-1 borta på Anfield. Låter helt ok om man bortser från omständigheterna. Liverpool gör 1-0 med 10 man på plan. Kändes som att man ville skriva av säsongen direkt. Vi har svårt att tränga igenom handbollsförsvar med 11 man och med 10 man mot oss blir det ännu svårare. De dödlägen som uppstår bryts ofta när motståndarna försöker spela lite eget spel och dra upp anfall som vi sedan kan utnyttja i snabba omställningar. Med 10 man händer inte det. Det som är väldigt skönt med årets upplaga av Arsenal är att vi gör ett grismål mot ett annat topplag. Kanske är Chamakh rätt person för att vi ska vinna en titel i år. En spelare som gör en relativt svag match men ändå krigar till sig ett väldigt viktigt mål. Spelare som kan göra grymt snygga mål efter flödande spel över hela planen har vi i överflöd men Chamakh har viljan att svina in både Reina och bollen i mål och i längden är det helt avgörande.
Sedan såg vi vacker fotboll på Emirates och sex mål som lika gärna hade kunnat vara 12 eller 15. Blackpool var numret för litet över hela planen och höll siffrorna "nere" med fina räddningar och vår egen ineffektivitet. Jag har tyvärr inte hittat några riktigt snygga rubriker som passar för att beskriva Walcotts match så jag hittar på min egen. Threeo var magnifik. Ja, det var bara Blackpool med en spelare mindre större delen av matchen men det finns dagar för att gnälla och dagar för att hylla och då kvittar omständigheterna än en gång.
Ett påpekande man bör göra är att vi har spelat två matcher utan våra två bästa spelare med från start. van Persie och Fàbregas kommer bli riktiga tillskott när de har jobbat ikapp sig själva och kanske hade 6-0 kunnat bli 14-0 med van Persie och Cesc som avslutare.
En sista sak som ska sägas är att vi spelar ett mittfält utan en uttalad defensiv spelare. Visst erbjuder Diaby muskler och längd men att kalla honom defensiv är att töja långt på verkligheten. När vi har tillräckligt många mittbackar friska och tillgängliga kommer Song att flyttas upp och förhoppningsvis styra upp defensiven på mitten. Kan det bara ramla in en målvakt och en mittback sista veckan av fönstret så är vi nöjda och glada. Annars får vi leva med vad Wenger ger oss, vilket inte är så dumt det heller.
Sedan såg vi vacker fotboll på Emirates och sex mål som lika gärna hade kunnat vara 12 eller 15. Blackpool var numret för litet över hela planen och höll siffrorna "nere" med fina räddningar och vår egen ineffektivitet. Jag har tyvärr inte hittat några riktigt snygga rubriker som passar för att beskriva Walcotts match så jag hittar på min egen. Threeo var magnifik. Ja, det var bara Blackpool med en spelare mindre större delen av matchen men det finns dagar för att gnälla och dagar för att hylla och då kvittar omständigheterna än en gång.
Ett påpekande man bör göra är att vi har spelat två matcher utan våra två bästa spelare med från start. van Persie och Fàbregas kommer bli riktiga tillskott när de har jobbat ikapp sig själva och kanske hade 6-0 kunnat bli 14-0 med van Persie och Cesc som avslutare.
En sista sak som ska sägas är att vi spelar ett mittfält utan en uttalad defensiv spelare. Visst erbjuder Diaby muskler och längd men att kalla honom defensiv är att töja långt på verkligheten. När vi har tillräckligt många mittbackar friska och tillgängliga kommer Song att flyttas upp och förhoppningsvis styra upp defensiven på mitten. Kan det bara ramla in en målvakt och en mittback sista veckan av fönstret så är vi nöjda och glada. Annars får vi leva med vad Wenger ger oss, vilket inte är så dumt det heller.
söndag 8 augusti 2010
En vecka kvar
Sista träningsmatchen spelades igår. Om inte nån visste vad vi är bra på och vad vi är dåliga på blev det ganska solklart. Inget ont om Legia Warsawa, men deras kvalité är i höjd med ett mittenlag i the Premiership och det känns mer än oroande. Vi har en målvakt som hade hävdat sig bra i allsvenskan men knappast hade platsat i Blackburn eller Birmingham. Vårt mittförsvar är mer än ojämnt. Vågar vi lägga allt defensivt ansvar på Frimpong när ingen har en aning om var Denilson, Song och Diaby håller hus?
Dåliga genrep ger ofta bra premiärer så en reaktion finns förhoppningsvis i trupper till Anfield nästa söndag, men det suger balle att det är landskamper i veckan innan en premiär. Hur tänkte de där? Allvarligt? Kunde inte det hänt förra veckan?
Den vackra hemmatröjan dimper förhoppningsvis ner i brevlådan lagom till fredag nästa vecka och Fàbregas 4a kommer att pryda ryggen. Känns skönt. Sen kan man undra varför jag alltid är lite småpackad när jag gräver i hushållskassan.
Fler än Arsenal har lite att bevisa innan jag gör ännu ett djupdyk ner i skattkistan och det är Viasat. Om deras sändningar håller samma klass som deras produktioner av Champions League så kommer jag hålla hårt i plånboken. Visst Niva har värvats och med lite tur kan man slippa minst en person av Elin Bak, Bosse, Glenn och Sladjan. Wennström är ett fett "nejtack, inte idag heller". Så det blir jävligt svårt helt enkelt. Varför inte ringa David Fjäll och Jonas Dahlquist?
Näe rain check på tv-abonnemang och så får vi se om det händer något spännande i veckan. Med lite flyt så klarar vi oss ifrån ytterliggare skador och kan se framemot ett mer rutinerat mittfält.
Dåliga genrep ger ofta bra premiärer så en reaktion finns förhoppningsvis i trupper till Anfield nästa söndag, men det suger balle att det är landskamper i veckan innan en premiär. Hur tänkte de där? Allvarligt? Kunde inte det hänt förra veckan?
Den vackra hemmatröjan dimper förhoppningsvis ner i brevlådan lagom till fredag nästa vecka och Fàbregas 4a kommer att pryda ryggen. Känns skönt. Sen kan man undra varför jag alltid är lite småpackad när jag gräver i hushållskassan.
Fler än Arsenal har lite att bevisa innan jag gör ännu ett djupdyk ner i skattkistan och det är Viasat. Om deras sändningar håller samma klass som deras produktioner av Champions League så kommer jag hålla hårt i plånboken. Visst Niva har värvats och med lite tur kan man slippa minst en person av Elin Bak, Bosse, Glenn och Sladjan. Wennström är ett fett "nejtack, inte idag heller". Så det blir jävligt svårt helt enkelt. Varför inte ringa David Fjäll och Jonas Dahlquist?
Näe rain check på tv-abonnemang och så får vi se om det händer något spännande i veckan. Med lite flyt så klarar vi oss ifrån ytterliggare skador och kan se framemot ett mer rutinerat mittfält.
fredag 6 augusti 2010
Tillbaka - droppen som fick bägaren att rinna över..
Efter en minst sagt turbulent vår är bloggen tillbaka. Det brukar bli så efter några veckor utan fotboll. Inget har ändrats, jag använder bloggen som självterapi och även som ett slags uppslagsverk åt mig själv när jag är sugen på att skälla ut en spelare och undrar om jag tyckte lika illa om spelaren i fråga några år tidigare. Nåja. Till ämnet.
Sommaren har kantats av Fàbregas vara eller icke vara och jag har aldrig tvekat till att han skulle stanna. En fråga som lyfts fram istället är hur hans relation till fansen ser ut den kommande säsongen. Vem fan bryr sig? Har man tagit illa vid sig av hans påstådda flört med Barca så kan man lika gärna skita i att kolla på Arsenal. För Cesc är Arsenal. Punkt. Dubbelpunkt.. Och istället för att ge mig på Barcelonas spelare som måste tagit kurser i diplomati av Mahmoud Ahmadinejad så rann bägaren över idag. The Sun, respekterad skittidning, publicerade idag en intervju med Jermain Defoe, respekterad fluga överst på bajskorven:
"If we can get past the play-off qualifier, I honestly think we will go further than Arsenal in the Champions League."
Sommaren har kantats av Fàbregas vara eller icke vara och jag har aldrig tvekat till att han skulle stanna. En fråga som lyfts fram istället är hur hans relation till fansen ser ut den kommande säsongen. Vem fan bryr sig? Har man tagit illa vid sig av hans påstådda flört med Barca så kan man lika gärna skita i att kolla på Arsenal. För Cesc är Arsenal. Punkt. Dubbelpunkt.. Och istället för att ge mig på Barcelonas spelare som måste tagit kurser i diplomati av Mahmoud Ahmadinejad så rann bägaren över idag. The Sun, respekterad skittidning, publicerade idag en intervju med Jermain Defoe, respekterad fluga överst på bajskorven:
"If we can get past the play-off qualifier, I honestly think we will go further than Arsenal in the Champions League."
måndag 1 mars 2010
Morons
Due to personal issues har bloggen legat nere men man blir tvungen att reagera!
Ofta tycker jag att folk är trevliga rent generellt och jag har inga problem med små dumheter som vissa människor har för sig som tex. att inte låta gamla sitta på bussen m.m. men jag tycker det är bedrövligt hur många fruktansvärda idioter det finns som inte kan svälja sina komplex och tycka synd om en kille som får sitt ben avsparkat bara för att han har en arsenaltröja på sig. jag har väldigt svårt att förstå att det finns människor som slänger sig på tangentbordet så fort de kan bara för att kamma hem billiga poänger på "en ung frisk rik 19åring som snart är tillbaka på fotbollsplanen", jag menar tänk på den stackars Shawcross "hans ansikte är ångest personifierad och det kommer ta väldigt hårt på honom, inget man hämtar sig från direkt".
Samtidigt tycker dessa jävla idioter det är på sin plats att nämna att domaren gör fel som tar sig en titt på det hängande benet och sedan (med ett stort jävla frågetecken från mig???) ger shawcross det röda som om han inte förtjänade det. Då känns det fanimig på sin plats att nämna att Shawcross inte hade ödslat en enda salt droppe sålänge Ramseys ben hade varit intakt. Folk är fan efterblivna. Om nån tror att detta är en olyckshändelse så är det givetvis sant att det inte var meningen att benet skulle gå av, däremot var det meningen att skicka boll och spelare raka vägen upp på läktaren och sen skratta gott åt den halvt ihjälslagna spelaren. Eftersom det är detta som engelsk fotboll borde stå få för.
Kan inte någon snabbt sätta in två innebandymål och slänga in en tennisboll i en MMA ring så kunde vi slippa hälften av alla idioter som tror att det är ok och tillhör spelet när benpipor sticker ut ur strumporna. Get a fucking grip.
Som många har påpekat så är det synd och skam att det är Rooney som måste råka ut för samma sak innan någon börjar betrakta den här skiten för vad det är.
Det känns ännu mer bedrövligt att säga att det finns en positiv grej med att eduardo blev utsatt för samma grej eftersom vi lyckades ta oss samman och vinna matchen och tillägna Ramsey segern och förhoppningsvis ligatiteln och jag tror att helgens incident kan fungera som en gemensam kraft som kommer att krossa resten av motståndet i framtiden.
Ofta tycker jag att folk är trevliga rent generellt och jag har inga problem med små dumheter som vissa människor har för sig som tex. att inte låta gamla sitta på bussen m.m. men jag tycker det är bedrövligt hur många fruktansvärda idioter det finns som inte kan svälja sina komplex och tycka synd om en kille som får sitt ben avsparkat bara för att han har en arsenaltröja på sig. jag har väldigt svårt att förstå att det finns människor som slänger sig på tangentbordet så fort de kan bara för att kamma hem billiga poänger på "en ung frisk rik 19åring som snart är tillbaka på fotbollsplanen", jag menar tänk på den stackars Shawcross "hans ansikte är ångest personifierad och det kommer ta väldigt hårt på honom, inget man hämtar sig från direkt".
Samtidigt tycker dessa jävla idioter det är på sin plats att nämna att domaren gör fel som tar sig en titt på det hängande benet och sedan (med ett stort jävla frågetecken från mig???) ger shawcross det röda som om han inte förtjänade det. Då känns det fanimig på sin plats att nämna att Shawcross inte hade ödslat en enda salt droppe sålänge Ramseys ben hade varit intakt. Folk är fan efterblivna. Om nån tror att detta är en olyckshändelse så är det givetvis sant att det inte var meningen att benet skulle gå av, däremot var det meningen att skicka boll och spelare raka vägen upp på läktaren och sen skratta gott åt den halvt ihjälslagna spelaren. Eftersom det är detta som engelsk fotboll borde stå få för.
Kan inte någon snabbt sätta in två innebandymål och slänga in en tennisboll i en MMA ring så kunde vi slippa hälften av alla idioter som tror att det är ok och tillhör spelet när benpipor sticker ut ur strumporna. Get a fucking grip.
Som många har påpekat så är det synd och skam att det är Rooney som måste råka ut för samma sak innan någon börjar betrakta den här skiten för vad det är.
Det känns ännu mer bedrövligt att säga att det finns en positiv grej med att eduardo blev utsatt för samma grej eftersom vi lyckades ta oss samman och vinna matchen och tillägna Ramsey segern och förhoppningsvis ligatiteln och jag tror att helgens incident kan fungera som en gemensam kraft som kommer att krossa resten av motståndet i framtiden.
söndag 24 januari 2010
Arsenal förlorar på det nya spaet Brittania
Stoke på Brittania är en jävligt tuff match och när vi slänger in en halv reserv uppsättning blandat två ordinarie spelare plus veteraner längst bak så känns inte FA-cupen som prio 1. Vilket är jävligt synd. När Pool och United redan åkt ut så ökade våra chanser att vinna hela skiten med en väldig massa procent och egentligen är det bara Chelsea som skulle ge oss en match i racet. Men då går det inte att spela så som vi gjorde på mot Stoke.
Det var egentligen en lång pina med ytterst små glädjeblinkningar och innan man visste ordet av hade Fuller gjort 1-0 och långa inkast presenterat sig. 1-1 lite turligt av Denilson som trots målet blir utskälld för varje steg han tar. Det är lite sorgligt hur vissa personer runt Arsenal kan tycka så jävla illa om våra spelare och man önskar att dessa bara kunde hålla käften och leta efter en ny hobby men visst, frustration tar sig ut på väldigt många konstiga sätt.
2-1 gjorde Fuller och avslutningsvis gjorde Whitehead 3-1 och vårt utträde ur cupen var klart. Lagets insats var dålig på många sätt men jag varken orkar eller kan motivera mig till att bryta ner det hela för det känns inte relevant. Det finns ingen nästa match när man åker ur en turnering och därför bör man lämna ämnet snabbt och rikta in sig på nästa tuffa fight i Birmingham mot Aston Villa på onsdag.
Till slut vill jag ändå vara lite bitter och högljutt undra vad fan som håller på att hända på Brittania. För när bollkallarna springer runt med handdukar åt Rory Delap för att han ska kasta inkast då har materialsporten fotboll fått sin dödsstöt.
Jag har inget emot att han torkar av bollen med sin tröja men när vi börjar att ta in grejer från sidan så har droppen nått bägarens kant. Ska varje spelare som har en specialitet ha sin egen utrustning för att kunna göra allting så bra som möjligt för sig? Ska vi ha en personlig grästrimmer i miniformat till frisparkspecialister när de tycker att det är för mycket gräs där de lagt upp bollen och borde inte dessa spelare ha personliga skoputsare som finns i närheten vid en hörna? Ska nickspecialister talka in huvudet med krita inför hörnor så att nicken blir så precis som möjligt?
Jag tycker att Brittania är en arena som är alldeles för traditionsrik, med en stämning varje lag ska drömma om att ha, för att man ska förvandla den till ett jävla spa med bollkallar som står redo med handdukar för att en gammal spjutkastare ska kunna hålla i bollen ordentligt?
Det var egentligen en lång pina med ytterst små glädjeblinkningar och innan man visste ordet av hade Fuller gjort 1-0 och långa inkast presenterat sig. 1-1 lite turligt av Denilson som trots målet blir utskälld för varje steg han tar. Det är lite sorgligt hur vissa personer runt Arsenal kan tycka så jävla illa om våra spelare och man önskar att dessa bara kunde hålla käften och leta efter en ny hobby men visst, frustration tar sig ut på väldigt många konstiga sätt.
2-1 gjorde Fuller och avslutningsvis gjorde Whitehead 3-1 och vårt utträde ur cupen var klart. Lagets insats var dålig på många sätt men jag varken orkar eller kan motivera mig till att bryta ner det hela för det känns inte relevant. Det finns ingen nästa match när man åker ur en turnering och därför bör man lämna ämnet snabbt och rikta in sig på nästa tuffa fight i Birmingham mot Aston Villa på onsdag.
Till slut vill jag ändå vara lite bitter och högljutt undra vad fan som håller på att hända på Brittania. För när bollkallarna springer runt med handdukar åt Rory Delap för att han ska kasta inkast då har materialsporten fotboll fått sin dödsstöt.
Jag har inget emot att han torkar av bollen med sin tröja men när vi börjar att ta in grejer från sidan så har droppen nått bägarens kant. Ska varje spelare som har en specialitet ha sin egen utrustning för att kunna göra allting så bra som möjligt för sig? Ska vi ha en personlig grästrimmer i miniformat till frisparkspecialister när de tycker att det är för mycket gräs där de lagt upp bollen och borde inte dessa spelare ha personliga skoputsare som finns i närheten vid en hörna? Ska nickspecialister talka in huvudet med krita inför hörnor så att nicken blir så precis som möjligt?
Jag tycker att Brittania är en arena som är alldeles för traditionsrik, med en stämning varje lag ska drömma om att ha, för att man ska förvandla den till ett jävla spa med bollkallar som står redo med handdukar för att en gammal spjutkastare ska kunna hålla i bollen ordentligt?
onsdag 20 januari 2010
TOP OF THE LEAGUE
Say we are top of the league say we are top of the league! Hur illa jag än tycker om Bolton så har det börjat bli en angenäm bekantskap. Vi vet att vi skadar minst 3 spelare i samband med matcherna men vi har 6 poäng i kassaskåpet vilket har börjat kännas ok med tanke på att vi blir av med spelare till höger och vänster.
Till matchen: Bolton leder med 2-0 och vi vänder på det. Än en gång. 2 bjudningar från Diaby/Clichy och Denilson gav Wanderers ledningen och det kändes väl inte kaka direkt. Men Bolton och 2-0 verkar vara något slags nemesis för deras del. Vi vänder och gör det på ett sånt där härligt grisigt sätt som Bolton förtjänar. Två relativa målvaktstabbar av Jääskelainen tillsammans med en oåtgärdad köttstämpling från Gallas fixade kvitteringarna. Rosicky och Cesc. Guld!
Aldrig kul att se en spelare bli skadad men någonstans har jag blivit härdad mot just Bolton som varje år försöker ha ihjäl våra och nu slog det tillbaka. Så är det. Fel Davies också för den delen.
Men vi gör ytterliggare mål. Vermaelen, vilken klippa och med tanke på hur han inledde säsongen så var det på tiden med ett mål. Dibay gjorde upp med sig själv för rensningen på 0-1 målet genom att vinna nickduellen som Vermaelen pangade in. 4-2. Arshavin tråcklar sig igenom och pangar in målet. Underbart.
Det kunde blivit mer men det stannade vid en ligaledning som vi alla har längtat efter så jävla jävla jävla mycket. Det kvittar vilka jävla mål vi ger bort sålänge vi vinner matcherna och för mig är vissa spelares insatser helt glömda. En liten pekpinne till Denilson, en glidtackling i det läget är som att tungkyssa sin kusin: Inte OK. Nu är det dags att luta sig tillbaka och vila till helgen.
Sol verkar nämligen vara på g för en come back mot Stoke.
Till sist har Martin Olsson gjort ett ap-snyggt mål mot Villa. Beautiful!
Till matchen: Bolton leder med 2-0 och vi vänder på det. Än en gång. 2 bjudningar från Diaby/Clichy och Denilson gav Wanderers ledningen och det kändes väl inte kaka direkt. Men Bolton och 2-0 verkar vara något slags nemesis för deras del. Vi vänder och gör det på ett sånt där härligt grisigt sätt som Bolton förtjänar. Två relativa målvaktstabbar av Jääskelainen tillsammans med en oåtgärdad köttstämpling från Gallas fixade kvitteringarna. Rosicky och Cesc. Guld!
Aldrig kul att se en spelare bli skadad men någonstans har jag blivit härdad mot just Bolton som varje år försöker ha ihjäl våra och nu slog det tillbaka. Så är det. Fel Davies också för den delen.
Men vi gör ytterliggare mål. Vermaelen, vilken klippa och med tanke på hur han inledde säsongen så var det på tiden med ett mål. Dibay gjorde upp med sig själv för rensningen på 0-1 målet genom att vinna nickduellen som Vermaelen pangade in. 4-2. Arshavin tråcklar sig igenom och pangar in målet. Underbart.
Det kunde blivit mer men det stannade vid en ligaledning som vi alla har längtat efter så jävla jävla jävla mycket. Det kvittar vilka jävla mål vi ger bort sålänge vi vinner matcherna och för mig är vissa spelares insatser helt glömda. En liten pekpinne till Denilson, en glidtackling i det läget är som att tungkyssa sin kusin: Inte OK. Nu är det dags att luta sig tillbaka och vila till helgen.
Sol verkar nämligen vara på g för en come back mot Stoke.
Till sist har Martin Olsson gjort ett ap-snyggt mål mot Villa. Beautiful!
tisdag 19 januari 2010
En dag vid hamsterhjulet
Vi är helt fantastiska. Det måste påpekas. Ekorrhjulet snurrar på och så fort en hamster hoppar på så ramlar en ut. Inför helgens match mot Bolton fick vi tillbaka Cesc och vips så tappade vi Ramsey och Nasri. Bör det tilläggas att direkt efter Everton så försvann Denilson? Efter Bolton tappar vi Merida och pang, Denilson och Walcott är tillbaka. Vi är totalt skadskjutna och de enda som verkar kunna bita ihop ordentligt är mittbackarna som har gjort en helt enastående säsong och inte missat en match i PL samt Arshavin som är småskadad i en fot. Känner man efter i Ryssland så är man lika med död. Därför spelar man så länge man kan, medan man i det Europa som inte till största del ligger i Asien letar efter skadetid för att inte gå på en riktig mina.
"Do we train on a fucking minefield?"
Underbar kommentar och man undrar stilla hur det ser ut på Colney.
Nu blir det Bolton igen imorgon och jag är inte nervös alls. Kanske inte det mest ultimata men ska Bolton bråka med oss så finns chansen på Reebok och inte på Emirates. Så mycket är säkert! Jag hoppas att Wenger håller startelvan intakt sånär som på vänsterbacken. Clichy är tillbaka och Traore hade enorma problem senast så det är dax för bänken för Armand. Det känns inte aktuellt att byta ut Almunia efter a clean sheet men jag hade velat se om Fabianski skulle klara av Bolton mest i väntan på att Almunia tappar ett inlägg i famnen på Davies eller Klasnic. Eastmond bör få fortsätta så att Denilson tryggt kan kurera sig ordentligt, istället för att vara ovan nämnda hamster som tar ett varv i hjulet och sedan vilar en vecka för att springa ett till osv. Ge honom en kvart!
Transfers någon? Nä. Det är tyst om Arsenal och vad vi håller på med vet jag inte. Vi kanske inte behöver någon och Bendtner ska vara tillbaka mot Villa så anfallare gör er icke besvär.
Man City försöker köpa ihop hela Arsenals gamla lag med Flamini som tilltänkt tillskott. Bedrövligt i mina ögon, vad tänker man på egentligen? Och vad tycker de Jong och Barry när det rullar in tilltänkta ersättare på deras platser. Om Flamini blir klar för City så är det dags för Arsenal att ringa Barry och höra sig för. Tycker jag.
Till sist rankar Daily Mails experter sina favoritmittfältare i PL. Jaime Redknapp har med Cesc medan den andre idioten Townsend motiverar petningen av honom med att han inte vet hur Cesc skulle palla Billy Bremner och svaret är löjligt enkelt: Bremner är död (no offence, men Townsend är en idiot och då möter jag honom med samma idioti). Det är väl lika motiverat att fråga sig hur någon av de andra hade klarat sig, vilket inte görs. Paddy Vieira dyker upp i bådas listor.
Come on Gunners!
PS. Jag har av nån anledning alltid gillat Redknapp, det kan bero på hans namn plus att han inte ser ut som (är) en alkoholist. Red visste jag hur man översatte och en knapp är en knapp, så svårt var det och så gammal var jag.
Ds.
"Do we train on a fucking minefield?"
Underbar kommentar och man undrar stilla hur det ser ut på Colney.
Nu blir det Bolton igen imorgon och jag är inte nervös alls. Kanske inte det mest ultimata men ska Bolton bråka med oss så finns chansen på Reebok och inte på Emirates. Så mycket är säkert! Jag hoppas att Wenger håller startelvan intakt sånär som på vänsterbacken. Clichy är tillbaka och Traore hade enorma problem senast så det är dax för bänken för Armand. Det känns inte aktuellt att byta ut Almunia efter a clean sheet men jag hade velat se om Fabianski skulle klara av Bolton mest i väntan på att Almunia tappar ett inlägg i famnen på Davies eller Klasnic. Eastmond bör få fortsätta så att Denilson tryggt kan kurera sig ordentligt, istället för att vara ovan nämnda hamster som tar ett varv i hjulet och sedan vilar en vecka för att springa ett till osv. Ge honom en kvart!
Transfers någon? Nä. Det är tyst om Arsenal och vad vi håller på med vet jag inte. Vi kanske inte behöver någon och Bendtner ska vara tillbaka mot Villa så anfallare gör er icke besvär.
Man City försöker köpa ihop hela Arsenals gamla lag med Flamini som tilltänkt tillskott. Bedrövligt i mina ögon, vad tänker man på egentligen? Och vad tycker de Jong och Barry när det rullar in tilltänkta ersättare på deras platser. Om Flamini blir klar för City så är det dags för Arsenal att ringa Barry och höra sig för. Tycker jag.
Till sist rankar Daily Mails experter sina favoritmittfältare i PL. Jaime Redknapp har med Cesc medan den andre idioten Townsend motiverar petningen av honom med att han inte vet hur Cesc skulle palla Billy Bremner och svaret är löjligt enkelt: Bremner är död (no offence, men Townsend är en idiot och då möter jag honom med samma idioti). Det är väl lika motiverat att fråga sig hur någon av de andra hade klarat sig, vilket inte görs. Paddy Vieira dyker upp i bådas listor.
Come on Gunners!
PS. Jag har av nån anledning alltid gillat Redknapp, det kan bero på hans namn plus att han inte ser ut som (är) en alkoholist. Red visste jag hur man översatte och en knapp är en knapp, så svårt var det och så gammal var jag.
Ds.
söndag 17 januari 2010
3 poäng och Bolton vet hur man ska spela mot Arsenal
För några år sedan lärde Sam Alardyce ett gäng idioter i hur man sparkar ner spelare samtidigt som man skäller ut en domare och ser oskyldig ut på samma gång. "One Gary Megson" försökte på samma sätt i fortsättningen och nu har väl visserligen inte Coyle hunnit sätta sin prägel på laget men att försöka spela fotboll med de spelarna han har till sitt förfogande blir det inte lätt.
Cesc var tillbaka från skada och kunde lika gärna gått av planen med en ny. Taylor, Cohen och Robinson gjorde vad de kunde. Phil Dowd kom snett in i matchen från början när han missade en stensäker straff. Jäskleinen fällde Cesc och vädjade mot Dowd om att slippa ett kort eller en utvisning men kom undan helt utan åtgärd. För hela grejen var fishy. Antingen dömer man straff och kanske ett gult kort eller så varnar man Fabregas för filmning, det är alternativen. Dowd släpper det... Sedan blir Cesc överfallen av Knight och Taylor vilket borde gett straff. Istället dömer Dowd frispark till Bolton och Taylor visar hur en inavlad jävel helt utan fair play beter sig och tar först stöd med knäet mot Cescs nacke när han trycker sig upp, sedan drar han foten i huvudet på Cesc som tar tag i benet för att skydda sig vilket leder till att Taylor tar tag i huvudet på Cesc och rycker till. Om inte FA stänger av Taylor och tar sig ett rejält snack med domarteamet som verkligen borde se det så är det dags att skramla ihop terroristpengar till en påhälsning hos Taylor.
1-0 målet var underbart snyggt och jag kan sätta pengar på att Fjelström tar upp det på sin lista med nån rubrik om "väggen" eller liknande. 2-0 var också vackert och Merida som fick speltid kanske på grund utav hans vilja att lämna klubben rullade in det.
Bolton visade prov på att deras Arsenaltaktik fungerar. De mördade sig i princip till ett fysiskt övertag som gjorde att vi gick bort oss och de skapade chanser. Om det var karma eller bara faktumet att Taylor är en värdelös fotbollspelare vet jag inte men så jävla dålig/dumihuvet etc. som han var i de lägen som uppstod får man inte vara. Klasnic och Davies använde alla armbågar i världen för att ta sig fram och jag gillade Rosickys lilla fulhet som gav honom ett gult kort, det var en tydlig signal: fortsätter ni så får ni käka gräs!
Ett glädjeämne förutom poängen är att Clichy är tillbaka. För Traore hade det jävligt svårt. Nästan alla chanser blev till för att vänsterbacken var försvunnen eller överspelad. Almunia verkar ha samma puls som en nyknullad kanin i början av matchen så stirrig som han var. Men nollan hölls.
Tre säkra poäng och det lär bli tre till på onsdag när Bolton ska försöka mörda oss igen, nu i London. Kanske finns det en lite vettigare domare och förhoppningsvis finns ingen Taylor på plats.
Cesc var tillbaka från skada och kunde lika gärna gått av planen med en ny. Taylor, Cohen och Robinson gjorde vad de kunde. Phil Dowd kom snett in i matchen från början när han missade en stensäker straff. Jäskleinen fällde Cesc och vädjade mot Dowd om att slippa ett kort eller en utvisning men kom undan helt utan åtgärd. För hela grejen var fishy. Antingen dömer man straff och kanske ett gult kort eller så varnar man Fabregas för filmning, det är alternativen. Dowd släpper det... Sedan blir Cesc överfallen av Knight och Taylor vilket borde gett straff. Istället dömer Dowd frispark till Bolton och Taylor visar hur en inavlad jävel helt utan fair play beter sig och tar först stöd med knäet mot Cescs nacke när han trycker sig upp, sedan drar han foten i huvudet på Cesc som tar tag i benet för att skydda sig vilket leder till att Taylor tar tag i huvudet på Cesc och rycker till. Om inte FA stänger av Taylor och tar sig ett rejält snack med domarteamet som verkligen borde se det så är det dags att skramla ihop terroristpengar till en påhälsning hos Taylor.
1-0 målet var underbart snyggt och jag kan sätta pengar på att Fjelström tar upp det på sin lista med nån rubrik om "väggen" eller liknande. 2-0 var också vackert och Merida som fick speltid kanske på grund utav hans vilja att lämna klubben rullade in det.
Bolton visade prov på att deras Arsenaltaktik fungerar. De mördade sig i princip till ett fysiskt övertag som gjorde att vi gick bort oss och de skapade chanser. Om det var karma eller bara faktumet att Taylor är en värdelös fotbollspelare vet jag inte men så jävla dålig/dumihuvet etc. som han var i de lägen som uppstod får man inte vara. Klasnic och Davies använde alla armbågar i världen för att ta sig fram och jag gillade Rosickys lilla fulhet som gav honom ett gult kort, det var en tydlig signal: fortsätter ni så får ni käka gräs!
Ett glädjeämne förutom poängen är att Clichy är tillbaka. För Traore hade det jävligt svårt. Nästan alla chanser blev till för att vänsterbacken var försvunnen eller överspelad. Almunia verkar ha samma puls som en nyknullad kanin i början av matchen så stirrig som han var. Men nollan hölls.
Tre säkra poäng och det lär bli tre till på onsdag när Bolton ska försöka mörda oss igen, nu i London. Kanske finns det en lite vettigare domare och förhoppningsvis finns ingen Taylor på plats.
fredag 15 januari 2010
Bolton och lite övrigt
På söndag är det Bolton som gäller och sedan brakar det loss ordentligt. Vi har ett sjuhelvetesspelschema och att spela back to back med Bolton som start på det är kanske inte det mest tilltalande. Bolton har inte ändrats sen Big Sam drev klubben och tyvärr var ganska bra mot just Arsenal. Fysiskt spel är vad som väntar och man får verkligen hålla tummarna för att vi ska slippa skador inför toppstriden som väntar.
Cesc är tillbaka och går givetvis in i startelvan direkt. Bolton känns lagom för att spela in kaptenen som varit skadad. Samtidigt som man är livrädd för att han ska skada sig igen. Ge honom en timme säger jag och säkra segern redan i första halvlek.
Jag hatar för övrigt att möta Bolton på Reebok Stadium. Det finns nån jävla förbannelse där och i princip all skit som kan hända händer alltid där. Bara att Kevin Davies är med i laget suger pung. Runt -08 skrev jag i bloggen att Davies och Barton nog skulle må bra av att dela cell och det skriver jag fortfarande under på.
Det händer inte mycket i köpväg förutom att vi tydligen är ute efter Samuel Galindo, en vrålstor bolivian som är 17 bast och kapten i deras U21-landslag. Låter som en Wengervärvning. Har ingen aning om vem det är eller vad han har gjort så det är svårt att uttala sig. Det man kan säga är att jag gillar att köpa muskler och längd. Vi behöver definitivt ett kraftpaket lite överallt på planen.
Övrigt är väl att Liverpool håller på att bli av med lite allt möjligt när det nu senast gick åt skogen i FAcupen. United verkar vara ute på hal is med Glazer som fifflat och trixat med en massa pengar. De senaste veckorna har varit jävligt lustiga för mig som åskådare att titta på Pool och United som på diverse forum munhuggits. Allt började när Pool kryssade mot Reading, då gick United lös och kallade Pool värdelösa idioter. Läget vändes kvickt när United åkte ur mot Leeds och tadaam Pool supportrarna rättfärdigade sig själva med ett "vi är iaf inte lika dåliga som ni, för vi åkte inte ur" "ni är sämst i världen" blablabla. Och så åkte då Pool ut till slut och United skrattade gott samtidigt som jag har haft några riktigt roliga veckor. Jag tackar och bockar!
Cesc är tillbaka och går givetvis in i startelvan direkt. Bolton känns lagom för att spela in kaptenen som varit skadad. Samtidigt som man är livrädd för att han ska skada sig igen. Ge honom en timme säger jag och säkra segern redan i första halvlek.
Jag hatar för övrigt att möta Bolton på Reebok Stadium. Det finns nån jävla förbannelse där och i princip all skit som kan hända händer alltid där. Bara att Kevin Davies är med i laget suger pung. Runt -08 skrev jag i bloggen att Davies och Barton nog skulle må bra av att dela cell och det skriver jag fortfarande under på.
Det händer inte mycket i köpväg förutom att vi tydligen är ute efter Samuel Galindo, en vrålstor bolivian som är 17 bast och kapten i deras U21-landslag. Låter som en Wengervärvning. Har ingen aning om vem det är eller vad han har gjort så det är svårt att uttala sig. Det man kan säga är att jag gillar att köpa muskler och längd. Vi behöver definitivt ett kraftpaket lite överallt på planen.
Övrigt är väl att Liverpool håller på att bli av med lite allt möjligt när det nu senast gick åt skogen i FAcupen. United verkar vara ute på hal is med Glazer som fifflat och trixat med en massa pengar. De senaste veckorna har varit jävligt lustiga för mig som åskådare att titta på Pool och United som på diverse forum munhuggits. Allt började när Pool kryssade mot Reading, då gick United lös och kallade Pool värdelösa idioter. Läget vändes kvickt när United åkte ur mot Leeds och tadaam Pool supportrarna rättfärdigade sig själva med ett "vi är iaf inte lika dåliga som ni, för vi åkte inte ur" "ni är sämst i världen" blablabla. Och så åkte då Pool ut till slut och United skrattade gott samtidigt som jag har haft några riktigt roliga veckor. Jag tackar och bockar!
tisdag 12 januari 2010
Sol är tillbaka
Sol Campbell är tillbaka i Arsenal. Om än bara i reservlaget men det tyder ju på ett ganska fett intresse och i princip ett säkrat kontrakt. Tydligen var Arsenal ute med ett säkert beslut för tidigt på vår hemsida. Av detta kan man dra vissa slutsatser, det finns definitivt en muntlig överenskommelse mellan spelare och klubb och antagligen är kvällens reservlagsmatch mot West Ham en test och om allting funkar så är han en Arsenalspelare igen, imorgon. Om det då publiceras för tidigt eller inte är väl ingen större grej med tanke på att rapportering och spekulering finns på varenda sportsida i världen. Problemo? - No!
Vad kan man skriva om Sol Campbell då? Med tanke på att han inte spelat på ett bra tag så känns det hela aning skumt. Vem är nr 1 efter Gallas och Vemaelen till exempel? Vad ska vi med en kille som vi ratat tidigare?
Jag har alltid gillat Sol men Sol hade sin tid, precis som Vieira hade sin, Henry sin etc. att skriva ett kontrakt med honom känns kass. Jag är inte nöjd, men jag har inte en aning om hur en kontraktsförhandling ser ut och om det finns några andra mittbackar på marknaden till rimliga priser så jag kan vara väldigt fel ute.
Jag har gnällt efter en mittback som vet hur PL funkar och nu har jag fått det. Sol känns dock som Silvestreköpet. Väldigt omotiverat, kvittar hur bra attityd killen har. Det bör tilläggas att jag gärna överbevisas, väldigt gärna!
Vad kan man skriva om Sol Campbell då? Med tanke på att han inte spelat på ett bra tag så känns det hela aning skumt. Vem är nr 1 efter Gallas och Vemaelen till exempel? Vad ska vi med en kille som vi ratat tidigare?
Jag har alltid gillat Sol men Sol hade sin tid, precis som Vieira hade sin, Henry sin etc. att skriva ett kontrakt med honom känns kass. Jag är inte nöjd, men jag har inte en aning om hur en kontraktsförhandling ser ut och om det finns några andra mittbackar på marknaden till rimliga priser så jag kan vara väldigt fel ute.
Jag har gnällt efter en mittback som vet hur PL funkar och nu har jag fått det. Sol känns dock som Silvestreköpet. Väldigt omotiverat, kvittar hur bra attityd killen har. Det bör tilläggas att jag gärna överbevisas, väldigt gärna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
