Har varit i London och sett världens bästa lag. Dock får det ägnas ett annan tid!
United igår. Fjärilarna i magen infann sig som sig bör redan dagen innan. När matchen började försvann dem kvickt. Det var inget snack om vilket lag som skulle stå för det roliga på Old Trafford. Det var inte Arsenal.
I uppgivenhet kommer jag inte återge mer av matchen än exempel på hur dåligt det var. Låt oss börja med det positiva, Almunia. Han var utmärkt. På allt! Han var nära att rädda målet också men riktigt så långt sträckte sig inte hans tur/skicklighet. Däremot räddade han allt annat som inte ribbor var i vägen för. Tack Manuel! Ingen Fawlty Manuel här inte, killen har växt in i Lehmans kostym. Försvaret var taskigt, att välja Silvestre som startman kan inte sägas vara ett lyckat drag. Sagna hade det jobbigt med Rooney på sin sida men var med uppe varje gång det luktade anfall så han ska väl få godkänt. Toure vet jag inte riktigt vad jag ska säga om, han är härlig att se när han tar 40 meters löpningar offensivt medan det defensiva inte riktigt håller mot ett bra United. Visst gjorde Arsenal inte en bra match, men anledningen till det heter United. Helt enkelt, de gjorde oss dåliga. Det är lätt att skylla Toures knackiga insats på Silvestre men faktum är att man är två i ett sammarbete och om det inte funkar måste båda göra nått åt det. Gibbs höll dock fanan högt när han gång efter annan fick möta Ronaldo plus valfri överlappande spelare. Var Diaby höll hus kan man fråga sig många gånger. Antagligen chillade han några meter innan mittlinjen och väntade på boll. Silvestre orkar jag inte kommentera. Eller jo, han hade en riktigt fin brytning i ett jobbigt läge och där ska han ha massor av ros. Resten av matchen skippar jag!
Mittfältet som bestod av fem spelare varav fyra innermittfältare (ja, både Nasri och Diaby spelar där) med Cesc som spets, eller länk till Adebayor på topp. Song jobbar runt på mitten men blir ofta överspelad och ytan mellan mittfält och försvar var många gånger vidöppen. När man såg samma uppspel som hela tiden gick hem för United så undrade man varför inte vi lyckades på samma sätt. Förklaringen är mångfaseterad. Först och främst, Adebayor kan inte stanna en boll med en försvarare i ryggen. Visst är Vidic bra som fan men en mottagning vid offensivt straffområde ska fan inte ge en andra touch vid mittlinjen av samma spelare! En annan förklaring är att medan Song jagade boll på mitten stod Nasri som ett rundningsmärke och Cesc jagade för offensivt medan Diaby än en gång tittade på från sidan. En tredje förklaring är att det dåliga sammarbetet mellan Toure och Silvestre gjorde att ingen vågade kliva upp på Rooney och Tevez. När säsongen är slut tycker jag Ade ska svälja stoltheten och ringa Rooney för att kolla upp hur man stoppar en boll.
Läget finns dock fortfarande för avancemang. Man åker inte till Old Trafford med annat än drömmar om att smälla in 3 mål. Man måste kämpa in bollen i mål, och när ett antal spelare inte gillar att ta löpningar och att offra allt för vinst så är man inte nära. Så är det visserligen på Emirates också. Ingen åker dit för att hämta poäng utan att göra feta uppoffringar. Så vi är inte körda än vilket känns trevligt. Jag gör mig dock inga förhoppningar, det är United och med Fletcher och Carrick på mitten så vet man att man får hårt jävla arbete i 98 minuter! Vad Anderson gör på plan kan man fråga sig. Hörnsparkar som inte studsar innan de gått ut på andra sidan av planen. Välkommen till Emirates!
Fan jag glömde Walcott. Var var han? När man på söndagen stod och skrek Theeeooooooo, Theeeeeeeoooo i parti och minut när han kom rusandes på härliga crossar så känns det lamt som fan att glömma bort honom när man skriver om matchen. Men han var ingenstans.
Näe, det får fan vara nog. Detta bottennappet ska glömmas, Almunia ska hyllas och skulle det vara så att vi vinner med 2-0 hemma mot United på tisdag nästa vecka så kommer i varje fall jag ge spanjoren 80 % av äran.
Om min helg i London kommer ett senare inlägg att berätta om. Oavsett när så ska Per ha feta creds för att han släppte in två totala främlingar i sitt hem. Gillas BIG TIME!
torsdag 30 april 2009
torsdag 23 april 2009
Arshavin
Helt enkelt Arshavin. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte hade några förväntningar på killen när han kom. En utdragen jävla transfer som påminde om samma historia som han var med om i somras. Och ingen visst om han var bra. Visst ett grymt EM hade han bakom sig men när Youtubeklipp återger en spelares karriär så kan man inte uppskatta en spelare ordentligt. Det finns ingen mening med att titta på skiten eftersom varenda tunnel killen gjort finns med och till och med Sp*rsare kan slå en tunnel (om än på sig själv).
Personligen tyckte jag att Arsenal skulle köpa honom enbart för att visa musklerna. Visa omvärlden att vi kan locka till oss stjärnspelare och därmed ge forumsidioter lite hopp och bensin på deras märkliga lösningar på världsproblemen. Köpet gick igenom och "arsenal är bara en plantskola"argumentet föll. Jag tror det var ett viktigt köp, förutom att tysta fans som gnäller över budgetpolicys så ger man de övriga spelarna i truppen en fingervisning om att man kommer göra allt för att vinna titlar. Så allt var fina fisken i januari. Att Arshavin inte var fulltränad var ännu en positiv faktor för hade han gjort en bedrövlig vår hade man kunnat ursäkta honom med att han hoppade in i PL mitt i sin egen försäsong. Sen hade man kunnat såga honom till hösten om han misslyckats där.
Nu är jag överlycklig. Egentligen borde det här blogginlägget kommit innan han gjorde fyra mål mot Liverpool eftersom hans påverkan på laget sen han klev ut på planen har gjort så jävla mycket för Arsenal. Han räddade säsongen, det måste sägas eftersom det är sant. Alla tvivel på att killen inte passar i PL var onödiga. Han gick rakt in, sjukt proffsigt och visade alla som tvivlare, mig mer än många andra, att han är en stjärna.
Nu har han presenterat sig för Premier League. Fyra mål från alla positioner med båda fötterna visar att han är säsongens värvning. Tyvärr vinner vi inte matchen och ett insläppt i 92 minuten gav matchen ett rättvist resultat på pappret men inte i verkligheten. Tar man ledningen för tredje gången i en match, och i 90e minuten så ska man inte tappa poäng. Så är det! Sen kan det andra laget dominerat hur mycket som helst. Det finns mer man kan klaga på i den här matchen men det känns inte lönt, släpper man in fyra mål vet alla var problemet ligger och det får inte överskugga Arshavins FYRA mål.
Nu åker jag till London på lördag för att kolla in hjältarna mot Boro och trots min snäva budget kommer jag nog åka hem med en Arshavintröja. Jag tror det är dags att uppdatera min Dreamcast-tröja.
Personligen tyckte jag att Arsenal skulle köpa honom enbart för att visa musklerna. Visa omvärlden att vi kan locka till oss stjärnspelare och därmed ge forumsidioter lite hopp och bensin på deras märkliga lösningar på världsproblemen. Köpet gick igenom och "arsenal är bara en plantskola"argumentet föll. Jag tror det var ett viktigt köp, förutom att tysta fans som gnäller över budgetpolicys så ger man de övriga spelarna i truppen en fingervisning om att man kommer göra allt för att vinna titlar. Så allt var fina fisken i januari. Att Arshavin inte var fulltränad var ännu en positiv faktor för hade han gjort en bedrövlig vår hade man kunnat ursäkta honom med att han hoppade in i PL mitt i sin egen försäsong. Sen hade man kunnat såga honom till hösten om han misslyckats där.
Nu är jag överlycklig. Egentligen borde det här blogginlägget kommit innan han gjorde fyra mål mot Liverpool eftersom hans påverkan på laget sen han klev ut på planen har gjort så jävla mycket för Arsenal. Han räddade säsongen, det måste sägas eftersom det är sant. Alla tvivel på att killen inte passar i PL var onödiga. Han gick rakt in, sjukt proffsigt och visade alla som tvivlare, mig mer än många andra, att han är en stjärna.
Nu har han presenterat sig för Premier League. Fyra mål från alla positioner med båda fötterna visar att han är säsongens värvning. Tyvärr vinner vi inte matchen och ett insläppt i 92 minuten gav matchen ett rättvist resultat på pappret men inte i verkligheten. Tar man ledningen för tredje gången i en match, och i 90e minuten så ska man inte tappa poäng. Så är det! Sen kan det andra laget dominerat hur mycket som helst. Det finns mer man kan klaga på i den här matchen men det känns inte lönt, släpper man in fyra mål vet alla var problemet ligger och det får inte överskugga Arshavins FYRA mål.
Nu åker jag till London på lördag för att kolla in hjältarna mot Boro och trots min snäva budget kommer jag nog åka hem med en Arshavintröja. Jag tror det är dags att uppdatera min Dreamcast-tröja.
tisdag 21 april 2009
Liverpools säsong ska ta slut
Helgen var definitivt inte den bästa sett ur ett fotbollsperspektiv. Först och främst missade jag matchen, eller, jag följde den via mobilen. Förutom förlusten så verkar inte matchen varit något vidare så därför har jag struntat i att se skiten. Målen har jag sett och det är väl bara att glömma skiten och hoppas att det aldrig händer igen.
Fabianski var på ett par utflykter som slutade i katastrof och nånstans hoppas man att han ska sluta upp att springa ut på alla höjdbollar i straffområdet. Hans spel med fötterna är fint och så fort bollen kommer tillbaka längs marken så verkar han hur säker som helst. Luften? - Nejtack!
Vår stabbiga, skadade backlinje hade inte mycket att sätta emot Chelsea och Drogba. Inte heller mittfältet har jag läst något roligt om så det är väl än en gång så att man får glömma och gå vidare. FAcupen är borta, nu återstår bara Champions League för vår del och med lite tur kan vi hoppas på att alla storlagen från England riktar in sig på vars en pokal. United tar ligan, Chelsea FAcupen och Arsenal tar CL. Ser inte så dumt ut eller hur? Fast det är låångt kvar.
Liverpool ikväll! Jag unnar inte United minsta silversked men tyvärr har Uniteds vana att alltid vinna gjort att man känner sig mer okey med det. Liverpool däremot har jag aldrig sett vinna något (bortsett från CL, där de är utslagna i år och därför räknas inte detta). Trots uteblivna segrar i PremierLeague springer varenda 'Poolsupporter runt och skryter med sin historia om hur segerrika laget varit. Relevans för mig som 24åring? Nope, ingen. Därför är det roligt att vi har chansen att stänga deras chans till troféer denna säsongen ordentligt. Förutom att förstöra för 'Pool så kan vi stänga av Aston Villa och Everton från deras jagande efter fjärdeplatsen. Villa spelade 1-1 mot West Ham så egentligen tog de sista spadtaget till sin egen grav oavsett. Men vi har alldeles för mycket hämnd att kräva på Anfield för att vi bara ska skita i matchen och ladda inför CL.
Som alla minns så slog Pool ut oss från CL när vi i princip var klara för semi. Visserligen kan man inte skylla alltför mycket på laget i sig när domarinsatserna lämnade jävligt mycket i övrigt att önska. Hade Wink och Fröjdfelt inte satt på sig Glenn Hysénglasögonen på morgonen så hade vi kanske vunnit CL redan förra året. Vem vet? Nu ska det därför tas revansch och till ens glädje så befinner sig Gerrard utanför laget, skadad. Visst har vi en 3 ggr så lång skadelista men en Gerrard i Liverpool är som Cesc för Arsenal. Så vi ska väl vara lite glada iaf.
Matchen är svår, även om Pool har läckt bakåt så är deras försvar ofta bra som fan. Mittfältet med Mascherano och Alonso är ibland ligans bästa defensivt. Samtdigt så är både Adebayor och van Persie skadade eller bortplockade av säkerhetsåtgärder. Eduardo är tillbaka men antagligen börjar vi med Bendtner på topp med Arshavin bakom sig. Arshavin som inte startades mot Chelsea av någon underlig anledning får dra ett tungt lass känns det som men han har imponerat som fan sedan han kom till Arsenal och har tempot i sig. Cesc och Song tar förhoppningsvis hand om mittfältet och Song är i en formtopp så det är väl inte så konstig. Nasri och Walcott på kanterna, eller? Ska Diaby spela? Sagna är tillbaka efter sjukdom men ingen vet om hans matchfitness är tillräckligt bra för att knuffa ut Eboue. Vi får se.
Det kan bara finnas seger när man precis åkt ur en turnering, vi måste helt enkelt komma tillbaka och ladda inför CL med segrar. Det ska sägas att det inte är någon katastrof att att förlora eller kryssa på Anfield men självförtroendet har fåt tsig en törn i helgen och det ska repareras. Visserligen har vi M'Boro hemma på söndag, där jag kommer närvara och skrika förolämpningar åt Afonso på svenska. Det är där vi får in segerandan igen, officiellt, inofficiellt ikväll.
So come on Gunners!
Fabianski var på ett par utflykter som slutade i katastrof och nånstans hoppas man att han ska sluta upp att springa ut på alla höjdbollar i straffområdet. Hans spel med fötterna är fint och så fort bollen kommer tillbaka längs marken så verkar han hur säker som helst. Luften? - Nejtack!
Vår stabbiga, skadade backlinje hade inte mycket att sätta emot Chelsea och Drogba. Inte heller mittfältet har jag läst något roligt om så det är väl än en gång så att man får glömma och gå vidare. FAcupen är borta, nu återstår bara Champions League för vår del och med lite tur kan vi hoppas på att alla storlagen från England riktar in sig på vars en pokal. United tar ligan, Chelsea FAcupen och Arsenal tar CL. Ser inte så dumt ut eller hur? Fast det är låångt kvar.
Liverpool ikväll! Jag unnar inte United minsta silversked men tyvärr har Uniteds vana att alltid vinna gjort att man känner sig mer okey med det. Liverpool däremot har jag aldrig sett vinna något (bortsett från CL, där de är utslagna i år och därför räknas inte detta). Trots uteblivna segrar i PremierLeague springer varenda 'Poolsupporter runt och skryter med sin historia om hur segerrika laget varit. Relevans för mig som 24åring? Nope, ingen. Därför är det roligt att vi har chansen att stänga deras chans till troféer denna säsongen ordentligt. Förutom att förstöra för 'Pool så kan vi stänga av Aston Villa och Everton från deras jagande efter fjärdeplatsen. Villa spelade 1-1 mot West Ham så egentligen tog de sista spadtaget till sin egen grav oavsett. Men vi har alldeles för mycket hämnd att kräva på Anfield för att vi bara ska skita i matchen och ladda inför CL.
Som alla minns så slog Pool ut oss från CL när vi i princip var klara för semi. Visserligen kan man inte skylla alltför mycket på laget i sig när domarinsatserna lämnade jävligt mycket i övrigt att önska. Hade Wink och Fröjdfelt inte satt på sig Glenn Hysénglasögonen på morgonen så hade vi kanske vunnit CL redan förra året. Vem vet? Nu ska det därför tas revansch och till ens glädje så befinner sig Gerrard utanför laget, skadad. Visst har vi en 3 ggr så lång skadelista men en Gerrard i Liverpool är som Cesc för Arsenal. Så vi ska väl vara lite glada iaf.
Matchen är svår, även om Pool har läckt bakåt så är deras försvar ofta bra som fan. Mittfältet med Mascherano och Alonso är ibland ligans bästa defensivt. Samtdigt så är både Adebayor och van Persie skadade eller bortplockade av säkerhetsåtgärder. Eduardo är tillbaka men antagligen börjar vi med Bendtner på topp med Arshavin bakom sig. Arshavin som inte startades mot Chelsea av någon underlig anledning får dra ett tungt lass känns det som men han har imponerat som fan sedan han kom till Arsenal och har tempot i sig. Cesc och Song tar förhoppningsvis hand om mittfältet och Song är i en formtopp så det är väl inte så konstig. Nasri och Walcott på kanterna, eller? Ska Diaby spela? Sagna är tillbaka efter sjukdom men ingen vet om hans matchfitness är tillräckligt bra för att knuffa ut Eboue. Vi får se.
Det kan bara finnas seger när man precis åkt ur en turnering, vi måste helt enkelt komma tillbaka och ladda inför CL med segrar. Det ska sägas att det inte är någon katastrof att att förlora eller kryssa på Anfield men självförtroendet har fåt tsig en törn i helgen och det ska repareras. Visserligen har vi M'Boro hemma på söndag, där jag kommer närvara och skrika förolämpningar åt Afonso på svenska. Det är där vi får in segerandan igen, officiellt, inofficiellt ikväll.
So come on Gunners!
torsdag 16 april 2009
Semifinaler på gång
Man får väl börja med att kommentera avancemanget. Arsenal trillar in på Emirates med en backlinje som aldrig spelat ihop där senaste bortfallet var Sagna som tydligen blivit sjuk. Alla som älskar Eboue, ta ett djupt andetag. 2006 var killen ordinarie i en ganska skral uppställning som tog sig till final i just Champions League men blev sedan uppflyttad längs kanten till en ytterposition. Där har han inte gjort många glada men när han tog klivet ner igår kände man igen honom.
Vilken fart, vilket tryck och små nätta dribblingar lurade gulklädda spelare åt alla håll. Självklart finns det mycket att jobba på i sista tredjedelen men backspelet var underbart. Det är nästan synd att Sagna är så bra som han är men samtidigt är det grymt skönt att veta att vi har en stand in som kan bli utbuad i match efter match men ändå går in och spelar bra så fort skiten träffar fläkten.
En annan kille, Le Bob, var med i den där CLfinalen i ca 20 minuter. Han förtjänar alla ovationer och mer därtill och det finns massor med intervjuer om hans känslosamma återkomst mot Arsenal (jag hänvisar till google). Tyvärr är Bobby inte 30 längre och han som flöt fram längs kanten för att vika in mot mitten och avlossa bössan verkade ganska trött redan efter 25 minuter. Ovan nämnda Eboue som inte direkt är någon raket blåste förbi Pires i en löpduell som en ung Pires hade vunnit med ett ljusår. Det kändes vemodigt, men tack för allt Robert Pires för allt du gjort för klubben!
Villareal saknade Senna och det kändes som att ingen trodde på vinst mot Arsenal. Vi hade allt spel och den enda riktiga målchans de hade var under matchens första 5 minuter. Efter det var det bara Arsenal. Walcott gör ett underbart mål med en härlig chip efter en underbar pass från Eboue som Fabregas touchar vidare med klacken. Sen var det Adebayoruppvisning i hur man springer offside på exakt allting. Vi hann med en farlig frispark från RvP där Adebayor borde gjort mål på returen men sen gled vi in i andra halvlek. Villareal ryckte upp sig och spelade lite bättre men störde inte Arsenal som låg rätt i positionerna. Walcott tröttnade lite efter att ha lekt dunkgömme med Capdevilla hela första halvlek. Capdevilla vill nog glömma den halvleken. Så kom 2-0, regi Cesc o RvP, den förste med en sanslöst öppnande nick (!) till RvP som lurar några försvarare och hittar Adebayor onside (!) som tar emot och slår in 2-0 säkert.
3-0 några minuter senare blir det på en väldigt tveksam straff. Walcott försätts ur spel men Godin träffar bollen (eller?) men assisterande tar straffen. Gulingarna blir vansinniga och Hammarby-Eguren har inte hönsen hemma och snackar till sig sitt andra gula och slipper vara med sista 20 minuterna. Smart. Robin van Persie smällde in straffen säkert. Sen var det inte mer.
United väntar i semi. Kan bli några jävla matcher, dags att ställa sig upp och kämpa ner äckelUnited!
På lördag så väntar Wembley och Chelsea. Mycket avgörs nu och jag är glad att vi har toppat formen så här, även om det har varit på grund av skador. Nu känns det som att vi har ett stort kapital att sätta in på alla platser utom längst bak men med ersättare som Eboue så känns det otroligt nog väldigt bra.
Come on Arsenal
Vilken fart, vilket tryck och små nätta dribblingar lurade gulklädda spelare åt alla håll. Självklart finns det mycket att jobba på i sista tredjedelen men backspelet var underbart. Det är nästan synd att Sagna är så bra som han är men samtidigt är det grymt skönt att veta att vi har en stand in som kan bli utbuad i match efter match men ändå går in och spelar bra så fort skiten träffar fläkten.
En annan kille, Le Bob, var med i den där CLfinalen i ca 20 minuter. Han förtjänar alla ovationer och mer därtill och det finns massor med intervjuer om hans känslosamma återkomst mot Arsenal (jag hänvisar till google). Tyvärr är Bobby inte 30 längre och han som flöt fram längs kanten för att vika in mot mitten och avlossa bössan verkade ganska trött redan efter 25 minuter. Ovan nämnda Eboue som inte direkt är någon raket blåste förbi Pires i en löpduell som en ung Pires hade vunnit med ett ljusår. Det kändes vemodigt, men tack för allt Robert Pires för allt du gjort för klubben!
Villareal saknade Senna och det kändes som att ingen trodde på vinst mot Arsenal. Vi hade allt spel och den enda riktiga målchans de hade var under matchens första 5 minuter. Efter det var det bara Arsenal. Walcott gör ett underbart mål med en härlig chip efter en underbar pass från Eboue som Fabregas touchar vidare med klacken. Sen var det Adebayoruppvisning i hur man springer offside på exakt allting. Vi hann med en farlig frispark från RvP där Adebayor borde gjort mål på returen men sen gled vi in i andra halvlek. Villareal ryckte upp sig och spelade lite bättre men störde inte Arsenal som låg rätt i positionerna. Walcott tröttnade lite efter att ha lekt dunkgömme med Capdevilla hela första halvlek. Capdevilla vill nog glömma den halvleken. Så kom 2-0, regi Cesc o RvP, den förste med en sanslöst öppnande nick (!) till RvP som lurar några försvarare och hittar Adebayor onside (!) som tar emot och slår in 2-0 säkert.
3-0 några minuter senare blir det på en väldigt tveksam straff. Walcott försätts ur spel men Godin träffar bollen (eller?) men assisterande tar straffen. Gulingarna blir vansinniga och Hammarby-Eguren har inte hönsen hemma och snackar till sig sitt andra gula och slipper vara med sista 20 minuterna. Smart. Robin van Persie smällde in straffen säkert. Sen var det inte mer.
United väntar i semi. Kan bli några jävla matcher, dags att ställa sig upp och kämpa ner äckelUnited!
På lördag så väntar Wembley och Chelsea. Mycket avgörs nu och jag är glad att vi har toppat formen så här, även om det har varit på grund av skador. Nu känns det som att vi har ett stort kapital att sätta in på alla platser utom längst bak men med ersättare som Eboue så känns det otroligt nog väldigt bra.
Come on Arsenal
tisdag 14 april 2009
Champions League
Nervositeten har satt igång. Det kan inte vara sunt att alla viktiga matcher hamnar nu. Först kvartsfinals uppgörelse mot Villareal sedan den minst lika viktiga matchen mot Chelsea i FAcupen och så fortsätter det med Liverpool på bortaplan och sen stannar jag helt enkelt med tanke på att hjärtat inte är vad det var i början av säsongen.
Förutsättningar inför imorgon? Cazorla är fortfarande borta med ett brutet ben och till den listan lägger vi Marcos Senna, 1-0 skytt på El Madrigal. Synd tycker jag. När det kommer till att möta engelska lag i ligan eller i cuper så önskar jag dessa all olycka inför matcherna men det är verkligen inte samma sak med Villareal. Vi möter dem i 2 matcher på en säsong och till skillnad från engelska lag så gillar dessa att spela fotboll och är underdogs. Förutom att vi ska vinna matchen redan med fulltaliga lag så finns det en viss underskattningsfaktor inblandad som jag tycker jävligt illa om. Mot Roma hade vi vunnit första matchen komfortabelt och vi var favoriter osv. och vi går ut och gör en skräpmatch, i mitt tycke, som vi till slut lyckas kämpa oss in i. Underskattning? - Enligt mig, JA!
När spanjorernas bäste spelare, en av världens bästa, försvinner så känns vår seger bombsäker. Och alla vet att när en seger är bombsäker så förlorar man ofta bara för att lagen om alla tings extrema jävlighet ska uppfyllas. Särskilt som vi har blåst en stor jävla portion karma i matchen mot Wigan i lördags. Medan Villareal förlorar i ligan, blir av med bästa spelaren så slipper vi undan utvisningar och vänder underlägen på bortaplan samt gör drömmål (Adebayor). Visst är vi ett bra lag som förtjänar sånt här men man har inte hur mycket som helst att ta av och det lilla vi har ska räcka säsongen ut.
Som sagt så är jag nervös, äckligt. Då kan man fråga sig hur en Unitedsupporter känner sig. Antagligen riktigt övermodigt, engelskt, säker på vinst. Jag hoppas att Porto gör sitt jobb, går vidare och åker ur mot Arsenal i semifinalen. Nåja, det är massor med timmar kvar att må dåligt inför matchen imorgon så jag ska ta en kopp kaffe till och planera Londonresa.
Vinst mot Villareal tack!!!!!
Förutsättningar inför imorgon? Cazorla är fortfarande borta med ett brutet ben och till den listan lägger vi Marcos Senna, 1-0 skytt på El Madrigal. Synd tycker jag. När det kommer till att möta engelska lag i ligan eller i cuper så önskar jag dessa all olycka inför matcherna men det är verkligen inte samma sak med Villareal. Vi möter dem i 2 matcher på en säsong och till skillnad från engelska lag så gillar dessa att spela fotboll och är underdogs. Förutom att vi ska vinna matchen redan med fulltaliga lag så finns det en viss underskattningsfaktor inblandad som jag tycker jävligt illa om. Mot Roma hade vi vunnit första matchen komfortabelt och vi var favoriter osv. och vi går ut och gör en skräpmatch, i mitt tycke, som vi till slut lyckas kämpa oss in i. Underskattning? - Enligt mig, JA!
När spanjorernas bäste spelare, en av världens bästa, försvinner så känns vår seger bombsäker. Och alla vet att när en seger är bombsäker så förlorar man ofta bara för att lagen om alla tings extrema jävlighet ska uppfyllas. Särskilt som vi har blåst en stor jävla portion karma i matchen mot Wigan i lördags. Medan Villareal förlorar i ligan, blir av med bästa spelaren så slipper vi undan utvisningar och vänder underlägen på bortaplan samt gör drömmål (Adebayor). Visst är vi ett bra lag som förtjänar sånt här men man har inte hur mycket som helst att ta av och det lilla vi har ska räcka säsongen ut.
Som sagt så är jag nervös, äckligt. Då kan man fråga sig hur en Unitedsupporter känner sig. Antagligen riktigt övermodigt, engelskt, säker på vinst. Jag hoppas att Porto gör sitt jobb, går vidare och åker ur mot Arsenal i semifinalen. Nåja, det är massor med timmar kvar att må dåligt inför matchen imorgon så jag ska ta en kopp kaffe till och planera Londonresa.
Vinst mot Villareal tack!!!!!
Efter Wigan
Minst sagt en galen match som med små förändringar hade kunnat sluta lite hur som helst. Personligen var jag inte speciellt nervös för att vi skulle vända 1-0 underläget som vi drar på oss tidigt. Sagna går upp i duell med en Wiganspelare efter en hörna, får inte träff med nicken som hamnar hos ärkeskurken Mido som fotar in bollen.
Är det nödvändigt att skriva att Arsenal gjorde en dålig första halvlek? Inte.. nähä. Alla som såg matchen måste gjort kopplingar till bortamötet mot Bolton förra säsongen när Gibbs hittar en tackling i ett riktigt dåligt läge. Rött kort tänkte jag och ställde in mig på ett 2-0 underläge som sedan skulle vändas, precis som mot Bolton när Diaby gjorde bort sig. Nu blev det lite annorlunda. Det blir ett gult kort och vi tackar engelsk domarstandard plus en frispark i stolpen att vi slipper samma scenario som på Reebokstadium.
Andra halvlek börjar och efter den misserabla första halvleken så sätter vi igång maskineriet och efter en kvart gör Walcott mål efter ett bollframtråcklande av Arshavin. Kort därefter tunnlar Arshavin den gamle Melchiot och Fabregas vandrar in i straffområdet och spelar fram inbytte Silvestre som inte kan missa att göra 2-1. Silvestre? Inbytt i första efter att Djourou skadat sig. Det börjar se jävligt skralt ut i mittförsvaret. Som matchen såg ut med underläget och allt trodde jag inte att Silvestre skulle komma in, jag trodde Song skulle flyttas ner och van Persie eller Adebayor skulle komma in. Tji fick jag och att Wenger vet, det vet jag också!
Resten är transportsträcka där Wigan vackert frispelar Arshavin som gör 3-1 och sedan låter de Song av alla människor springa igenom försvaret utan att någon vill komma nära honom. Pang och 4-1.
Gibbs gör ingen gjuten insats direkt, han tackade för Mike Rileys förtroende som inte skickade honom av banan med att rensa undan ett säkert mål på mållinjen och där får han den cred han ska ha. Arshavin var trevlig att se, Cesc var bra när han slopades som tillbakadragen anfallare och Song gjorde mål. Bendtner som startade längst fram såg ringrostig ut men där finns mycket att plocka fram om det skulle behövas. Backlinjen var virrig! Minst sagt!
Är det nödvändigt att skriva att Arsenal gjorde en dålig första halvlek? Inte.. nähä. Alla som såg matchen måste gjort kopplingar till bortamötet mot Bolton förra säsongen när Gibbs hittar en tackling i ett riktigt dåligt läge. Rött kort tänkte jag och ställde in mig på ett 2-0 underläge som sedan skulle vändas, precis som mot Bolton när Diaby gjorde bort sig. Nu blev det lite annorlunda. Det blir ett gult kort och vi tackar engelsk domarstandard plus en frispark i stolpen att vi slipper samma scenario som på Reebokstadium.
Andra halvlek börjar och efter den misserabla första halvleken så sätter vi igång maskineriet och efter en kvart gör Walcott mål efter ett bollframtråcklande av Arshavin. Kort därefter tunnlar Arshavin den gamle Melchiot och Fabregas vandrar in i straffområdet och spelar fram inbytte Silvestre som inte kan missa att göra 2-1. Silvestre? Inbytt i första efter att Djourou skadat sig. Det börjar se jävligt skralt ut i mittförsvaret. Som matchen såg ut med underläget och allt trodde jag inte att Silvestre skulle komma in, jag trodde Song skulle flyttas ner och van Persie eller Adebayor skulle komma in. Tji fick jag och att Wenger vet, det vet jag också!
Resten är transportsträcka där Wigan vackert frispelar Arshavin som gör 3-1 och sedan låter de Song av alla människor springa igenom försvaret utan att någon vill komma nära honom. Pang och 4-1.
Gibbs gör ingen gjuten insats direkt, han tackade för Mike Rileys förtroende som inte skickade honom av banan med att rensa undan ett säkert mål på mållinjen och där får han den cred han ska ha. Arshavin var trevlig att se, Cesc var bra när han slopades som tillbakadragen anfallare och Song gjorde mål. Bendtner som startade längst fram såg ringrostig ut men där finns mycket att plocka fram om det skulle behövas. Backlinjen var virrig! Minst sagt!
lördag 11 april 2009
JJB
Då åker vi till Wigan och traktorpulling! Underbara rugbyarenan JJB stadium gjorde att vi missade 3 pinnar där förra säsongen och har man inte sett en åker på länge så finns detta att beskåda!
Canal+ gör oss alla tjänsten att eftersända matchen sent ikväll. Vi skickar ett tackbrev med en brevbomb till redaktionen.
Tveksamheter finns i Arsenals baklinje med Gallas borta för resten av säsongen och Clichy ute ur bilden med en ryggskada några veckor. Ersätter gör Djourou och Gibbs. Mittbacksplatsen behöver man inte orda om men att Gibbs plockar vänsterbacken istället för Silvestre känns lite mer tveksamt. Dock känns det härligt att se Gibbs som gjort en bra säsong som ersättare i alaget och även i CarlingCuplaget. Jag har nån gång sågat Gibbs och inte sett killens potential. Detta vill jag ta tillbaka eftersom jag tycker han har gjort det jävligt bra de gånger han fått visa upp sig. Till skillnad från Clichy så kan han slå inlägg medan fransmannens defensiv är betydligt bättre än vad Gibbs kan prestera. Man tycker att Wigan inte ska kunna pressa Arsenal till poängtapp men man vet aldrig. Wigan har gjort en bra säsong hittills trots en del turbulens med deras egyptiska älsklingar som inte alls kommer överens.
van Persie är tillbaka och så även Eduardo och därför känns offensiven bättre än på länge, med Adebayor i form och Cesc på mitten. Man undrar lite om inte någon av dessa herrar borde vilas till Champions League kvarten i veckan men på den här nivån ska man klara att spela matcher var tredje dag. Annars börjar man hålla på att gnälla som bl.a. Sir Alex, valfritt Serie A-lag med europaspelsplaner och alla allsvenska lag som helt plötsligt plussade 4 extra matcher varje säsong. Stackare allihopa!
Näe, det är vinst som gäller och gapet till Villa ska växa än en gång! Kan Bolton, Sunderland eller Blackburn ta poäng av sina motståndare knappar vi in där också. Pool måste komma tillbaka från sin CLmatch men gör man det? Chelsea vann jävligt enkelt och då är det lätt att slappna av när man möter Bolton som har bra form just nu. Sunderland ska försöka utnyttja Uniteds dåliga form och det är väl inte heeeelt omöjligt...
Men fokusering ligger på Wigan! Come on Arsenal!
Canal+ gör oss alla tjänsten att eftersända matchen sent ikväll. Vi skickar ett tackbrev med en brevbomb till redaktionen.
Tveksamheter finns i Arsenals baklinje med Gallas borta för resten av säsongen och Clichy ute ur bilden med en ryggskada några veckor. Ersätter gör Djourou och Gibbs. Mittbacksplatsen behöver man inte orda om men att Gibbs plockar vänsterbacken istället för Silvestre känns lite mer tveksamt. Dock känns det härligt att se Gibbs som gjort en bra säsong som ersättare i alaget och även i CarlingCuplaget. Jag har nån gång sågat Gibbs och inte sett killens potential. Detta vill jag ta tillbaka eftersom jag tycker han har gjort det jävligt bra de gånger han fått visa upp sig. Till skillnad från Clichy så kan han slå inlägg medan fransmannens defensiv är betydligt bättre än vad Gibbs kan prestera. Man tycker att Wigan inte ska kunna pressa Arsenal till poängtapp men man vet aldrig. Wigan har gjort en bra säsong hittills trots en del turbulens med deras egyptiska älsklingar som inte alls kommer överens.
van Persie är tillbaka och så även Eduardo och därför känns offensiven bättre än på länge, med Adebayor i form och Cesc på mitten. Man undrar lite om inte någon av dessa herrar borde vilas till Champions League kvarten i veckan men på den här nivån ska man klara att spela matcher var tredje dag. Annars börjar man hålla på att gnälla som bl.a. Sir Alex, valfritt Serie A-lag med europaspelsplaner och alla allsvenska lag som helt plötsligt plussade 4 extra matcher varje säsong. Stackare allihopa!
Näe, det är vinst som gäller och gapet till Villa ska växa än en gång! Kan Bolton, Sunderland eller Blackburn ta poäng av sina motståndare knappar vi in där också. Pool måste komma tillbaka från sin CLmatch men gör man det? Chelsea vann jävligt enkelt och då är det lätt att slappna av när man möter Bolton som har bra form just nu. Sunderland ska försöka utnyttja Uniteds dåliga form och det är väl inte heeeelt omöjligt...
Men fokusering ligger på Wigan! Come on Arsenal!
onsdag 8 april 2009
Give him the ball and he will score
Adeeebayoooooooooor Adeeebayoooooooor.
Säga vad man vill om killen så har han kommit tillbaka. Killen som tyckte han var värd Titilön verkar ha gjort some serious thinkin och fattat att det krävs titlar och 30 mål varje säsong för att man ska förtjäna lönen! 3 mål på 2 matcher... två "enkla" mål mot Man City gav precis det självförtroende som behövdes för att Adebayor skulle gå tillbaka till att stå stilla istället för att springa. 1-0 i nacken och knappt en målchans ledde antagligen till att Wenger tog ett snack med Ade och ut kom Togos lejon. Som tur är stannade rätt del av självförtroende kvar till den andra halvleken där han bjöd världen på en underbar mottagning och en sjukt beslutsam bicycleta. Kids, do not try that at home!
Vilket jävla mål. Och vilken andra halvlek av Ade. Ibland tror jag det finns ett vansinne hos grymma spelare som gör att de balanserar på geni/dåre gränsen. När bollen är på väg har han redan bestämt sig, ta emot på bröstet och släpp fotfästet i samma moment och sedan placera in cyckelsparken. Perfuckingfekt. Det var ren jävla trots mot alla som inte litat på Ade, blicken efteråt är ingen "jag-är-bäst-i-världen"blick utan en "vem-fan-är-du-som-säger-att-jag-är-en-lat-jävel-som-bara-spelar-för-pengar-och-inte-gör-rätt-för-mig"blick. Jag kände den rakt in i hjärtat ska jag ärligt säga.
Innan man ger Fabregas massa cred bör man nämna matchens lirare nämligen Marcos Senna! Killen är alldeles för jävla bra. Vilket skott, vilka passningar och vilket spelsinne. ade jag fått värva vem jag ville i detta ögonblick hade nog fan Senna varit favorit. Men Senna tvingade egentligen fram målet, han tillät inte Fabregas att komma nära straffområdet och det ledde till att han droppade ner och slog den underbara passningen på det enda stället Senna omöjligen kunde vara ivägen. Över honom. Cesc och Ade måste ha tränat den passningen under all den gemensamma rehabträningen 1000 ggr. Eller så har de suttit inför matchen och skämtat om den.
Ade -Cross the ball to me Cesc!
Cesc -Then what? You're offside all the time!
Ade -No way man, I'll chest it then I make a bicyclekick!
Cesc -Right man!
Both -Hahahahahaha
Såja. Sen ska Villareal ha ett stort erkännande också. Det var roligt att se dem spela. De är ett spelande lag och spelade ut Arsenal framförallt i första halvlek även om vi gjorde samma sak i andra. Det finns en massa kommentarer på Arsenals hemsida om målet och om matchen.
Det verkar som om Gallas är slut för säsongen, ett knäligament är skadat och vi får inte se fransmannen mer. Han var bitit ihop efter att kaptensrollen togs ifrån honom och varit bra. Detta är inte officiellt men rapporter tyder på det. Almunia ska vara tillbaka om två veckor efter en stukad fot. Jag skyller krysset på skadorna. Många spelare var väldigt trött i slutet av andra halvlek och borde bytts ut men med två skador i första fanns inte möjligheten. Att Ade, Nasri, Walcott och Cesc inte orkade var inte konstigt efter deras skador/sjukdom.
Vi måste täppa till hålet Gallas lämnar efter sig och Djourou brukar klara det bra. Han funkar bra ihop med Toure och nu är det dags för Fabianski att visa att han håller. Jag är grymt optimistisk efter att ha gjort ett bortamål för hemma på Emirates förlorar vi inte! Så är det bara, jag ser fram emot semifinal! Det lär bli mot United. Lika bra att tippa dem som vinnare mot Porto och sen älska att ha fel om det skulle bli nått annat.
Säga vad man vill om killen så har han kommit tillbaka. Killen som tyckte han var värd Titilön verkar ha gjort some serious thinkin och fattat att det krävs titlar och 30 mål varje säsong för att man ska förtjäna lönen! 3 mål på 2 matcher... två "enkla" mål mot Man City gav precis det självförtroende som behövdes för att Adebayor skulle gå tillbaka till att stå stilla istället för att springa. 1-0 i nacken och knappt en målchans ledde antagligen till att Wenger tog ett snack med Ade och ut kom Togos lejon. Som tur är stannade rätt del av självförtroende kvar till den andra halvleken där han bjöd världen på en underbar mottagning och en sjukt beslutsam bicycleta. Kids, do not try that at home!
Vilket jävla mål. Och vilken andra halvlek av Ade. Ibland tror jag det finns ett vansinne hos grymma spelare som gör att de balanserar på geni/dåre gränsen. När bollen är på väg har han redan bestämt sig, ta emot på bröstet och släpp fotfästet i samma moment och sedan placera in cyckelsparken. Perfuckingfekt. Det var ren jävla trots mot alla som inte litat på Ade, blicken efteråt är ingen "jag-är-bäst-i-världen"blick utan en "vem-fan-är-du-som-säger-att-jag-är-en-lat-jävel-som-bara-spelar-för-pengar-och-inte-gör-rätt-för-mig"blick. Jag kände den rakt in i hjärtat ska jag ärligt säga.
Innan man ger Fabregas massa cred bör man nämna matchens lirare nämligen Marcos Senna! Killen är alldeles för jävla bra. Vilket skott, vilka passningar och vilket spelsinne. ade jag fått värva vem jag ville i detta ögonblick hade nog fan Senna varit favorit. Men Senna tvingade egentligen fram målet, han tillät inte Fabregas att komma nära straffområdet och det ledde till att han droppade ner och slog den underbara passningen på det enda stället Senna omöjligen kunde vara ivägen. Över honom. Cesc och Ade måste ha tränat den passningen under all den gemensamma rehabträningen 1000 ggr. Eller så har de suttit inför matchen och skämtat om den.
Ade -Cross the ball to me Cesc!
Cesc -Then what? You're offside all the time!
Ade -No way man, I'll chest it then I make a bicyclekick!
Cesc -Right man!
Both -Hahahahahaha
Såja. Sen ska Villareal ha ett stort erkännande också. Det var roligt att se dem spela. De är ett spelande lag och spelade ut Arsenal framförallt i första halvlek även om vi gjorde samma sak i andra. Det finns en massa kommentarer på Arsenals hemsida om målet och om matchen.
Det verkar som om Gallas är slut för säsongen, ett knäligament är skadat och vi får inte se fransmannen mer. Han var bitit ihop efter att kaptensrollen togs ifrån honom och varit bra. Detta är inte officiellt men rapporter tyder på det. Almunia ska vara tillbaka om två veckor efter en stukad fot. Jag skyller krysset på skadorna. Många spelare var väldigt trött i slutet av andra halvlek och borde bytts ut men med två skador i första fanns inte möjligheten. Att Ade, Nasri, Walcott och Cesc inte orkade var inte konstigt efter deras skador/sjukdom.
Vi måste täppa till hålet Gallas lämnar efter sig och Djourou brukar klara det bra. Han funkar bra ihop med Toure och nu är det dags för Fabianski att visa att han håller. Jag är grymt optimistisk efter att ha gjort ett bortamål för hemma på Emirates förlorar vi inte! Så är det bara, jag ser fram emot semifinal! Det lär bli mot United. Lika bra att tippa dem som vinnare mot Porto och sen älska att ha fel om det skulle bli nått annat.
tisdag 7 april 2009
Nervositeten inför avgörandet
Det drar ihop sig. Ikväll blir det Champions League och ska sanningen fram så är nervositeten på topp. Förra året vid den här tiden var det inte alls samma tryck. Chansen att vinna ligan hade avtagit och återkommit och Liverpool skulle slås ut. Ett Pool fan sa till mig att han inte trodde Pool skulle ha en chans och där någonstans rasade allt samman.
Problemet är att förutsättningarna inte är vad de borde vara. Efter en säsong där vi varit i gungning väldigt många gånger har det lämnats alldeles för många frågetecken outrätade. Vilka spelare stannar efter ännu en säsong utan titlar? Förra året kände Flamini och Hleb att det var dags att packa sina väskor, av alla jävla människor var det dessa herrar som ville iväg. Som Gooner försvar man sig direkt med att Flamster skulle ha så jävla mycket pengar och Hleb trivdes inte i London. Ponera att vi vunnit ligan. Jag är 100% övertygad om att minst en av herrarna hade stannat kvar i klubben. Denna säsongen befinner sig väldigt många i samma sits som Flamini och Hleb gjorde i sultet av förra. Cesc är på tapeten överallt och även fast han hela tiden bedyrar sin trohet till Arsenal så vill han vinna titlar. Walcott och van Persie ska också ha nya kontrakt, men det verkar inte som de vill skriva på dem än. Väntar man för att se hur det går? van Persie har uttalat sig massor med gånger om att det handlar om att vinna titlar, inte att spela vacker fotboll och varför ska han stanna när inget händer? Om van Persie sticker, kommer Cesc stanna? Om Cesc sticker kommer inte van Persie stanna! Jag är som sagt riktigt jävla oroad.
Detta är anledningar till att Villareal måste få stryk, eller åtminstone åka ur CL efter två matcher. Sen väntar antagligen United som är regerande mästare i allt (Rooney leder ligan i kast med liten fotboll mot domare). Slår vi United? Tveksamt...
Visst ska vi slå Villareal alla dagar i veckan men vi vet mycket väl att vi inte trivs med att stå inför "en säker seger". Nu tror jag visserligen på vinst ändå men sedan väntar som sagt United (med 80% säkerhet) och då står vi inför samma dilemma som förra säsongen, att möta ett Premierleaguelag 3 ggr på kort tid och med stor säkerhet kommer vi gå ur den kampen med en seger i den minst viktiga matchen. Pessimist javisst!
Som sagt vi står inför ett avgörande. Eller jag målar upp det som det i alla fall. Jag tror stenhårt på alla i laget som säger att det är i Arsenal de vill spela och vinna eftersom jag måste tro på det. Vad den lille realisten i bakhuvudet tror och funderar över tar sig väldigt sällan uttryck men ibland blir det en sådan blog!
Nu lämnar jag över tills ikväll, jag vågar mig inte på en bedömning av hur bra Pires och Cygan kommer vara eller är. Jag tänker inte gissa på någon startelva med så många frågetecken som finns i truppen (Nasri, Walcott) och på taktiktavlan(4-5-1 el. 4-4-2 osv.).
Jag hoppas innerligt på seger! Come on the Arsenal!
Problemet är att förutsättningarna inte är vad de borde vara. Efter en säsong där vi varit i gungning väldigt många gånger har det lämnats alldeles för många frågetecken outrätade. Vilka spelare stannar efter ännu en säsong utan titlar? Förra året kände Flamini och Hleb att det var dags att packa sina väskor, av alla jävla människor var det dessa herrar som ville iväg. Som Gooner försvar man sig direkt med att Flamster skulle ha så jävla mycket pengar och Hleb trivdes inte i London. Ponera att vi vunnit ligan. Jag är 100% övertygad om att minst en av herrarna hade stannat kvar i klubben. Denna säsongen befinner sig väldigt många i samma sits som Flamini och Hleb gjorde i sultet av förra. Cesc är på tapeten överallt och även fast han hela tiden bedyrar sin trohet till Arsenal så vill han vinna titlar. Walcott och van Persie ska också ha nya kontrakt, men det verkar inte som de vill skriva på dem än. Väntar man för att se hur det går? van Persie har uttalat sig massor med gånger om att det handlar om att vinna titlar, inte att spela vacker fotboll och varför ska han stanna när inget händer? Om van Persie sticker, kommer Cesc stanna? Om Cesc sticker kommer inte van Persie stanna! Jag är som sagt riktigt jävla oroad.
Detta är anledningar till att Villareal måste få stryk, eller åtminstone åka ur CL efter två matcher. Sen väntar antagligen United som är regerande mästare i allt (Rooney leder ligan i kast med liten fotboll mot domare). Slår vi United? Tveksamt...
Visst ska vi slå Villareal alla dagar i veckan men vi vet mycket väl att vi inte trivs med att stå inför "en säker seger". Nu tror jag visserligen på vinst ändå men sedan väntar som sagt United (med 80% säkerhet) och då står vi inför samma dilemma som förra säsongen, att möta ett Premierleaguelag 3 ggr på kort tid och med stor säkerhet kommer vi gå ur den kampen med en seger i den minst viktiga matchen. Pessimist javisst!
Som sagt vi står inför ett avgörande. Eller jag målar upp det som det i alla fall. Jag tror stenhårt på alla i laget som säger att det är i Arsenal de vill spela och vinna eftersom jag måste tro på det. Vad den lille realisten i bakhuvudet tror och funderar över tar sig väldigt sällan uttryck men ibland blir det en sådan blog!
Nu lämnar jag över tills ikväll, jag vågar mig inte på en bedömning av hur bra Pires och Cygan kommer vara eller är. Jag tänker inte gissa på någon startelva med så många frågetecken som finns i truppen (Nasri, Walcott) och på taktiktavlan(4-5-1 el. 4-4-2 osv.).
Jag hoppas innerligt på seger! Come on the Arsenal!
fredag 3 april 2009
City hemma
Då är det dags att kicka igång Premier League igen efter landslagspel. Manchester City väntar hemma på Emirates och vinst är ett måste och tändvätska finns att hämta från tidigare möte denna säsongen.
Hur man förlorar med 3-0 mot City är en jävla gåta men det går inte att komma undan faktumet att vi var värda dessa siffror. Nu är det vår hemmamatch som gäller och Citys bortafacit mot oss är crap! Dessutom har City en skadelista som är ganska lång. Ett gäng spelare är osäkra bla. Robinho och Shaun Wright Phillips. Min fokusering ligger på Arsenal.
Och på Cesc Fabregas. Äntligen är kaptenen tillbaka och detta precis när Diaby lärt sig spela boll. Ännu ett skäl till att det inte är så kul att heta Abou som dessutom skadade sig. Men vår skipper finns där. Tryggheten är tillbaka och det finns ett gäng som jag vill att han spottar i ögonen imorgon. Ireland kan gott få sig en snorloska, Richards också och om inte Kompany och Dunne förtjänar lite saliv vet jag inte vem som gör det. Spott åt sido, det är grymt kul att se katalanen på plan igen och oavsett hur han sköter sig så kommer jag vara lycklig. Både Real och Barca har varit och dragit i honom lite grann på sista tiden och man blir bara trött på dessa människor. Säger Wenger någon gång att spelare är på väg in om det inte är sant? Att vi ville ha Kalou i somras visste ingen om för det sköttes vackert. Vi låg inte ute i tidningar 2 månader innan fönstret öppnade och lovade Salomon åt folket, det kom fram senare på ett snyggt sätt när det inte betydde något. Nu betyder det spanska intresset inget heller men tydligen är det av vikt att skrika om spelare i tidningar.
Adebayor är också tillbaka och har gjort mål mot något afrikanskt ängagäng. Gott för Ade som oturligt nog inte har någon att konkurera med längst fram. Eftersom han sett trög och ointresserad ut under tidigare delar av säsongen så tänkte man att han skulle få göra allt på träningarna/matcherna för att få tillbaka sin plats längst fram men då går resten av forwards uppsättningen och skadar sig. Trots detta tror jag att han knoppar in ett mål imorgon. Arshavin ska nog också claima ett andra mål och kan Cesc avsluta det hela har jag mitt tips säkrat. 3-0 och Shay Given tar en straff som Eboue får slå sista/första minuten. Näää, han gör mål. Men 3-0 som sagt!
Kom inge nu, låt oss vinna den här matchen och fortsätta marchera vägen upp mot de andra topplagen!
Hur man förlorar med 3-0 mot City är en jävla gåta men det går inte att komma undan faktumet att vi var värda dessa siffror. Nu är det vår hemmamatch som gäller och Citys bortafacit mot oss är crap! Dessutom har City en skadelista som är ganska lång. Ett gäng spelare är osäkra bla. Robinho och Shaun Wright Phillips. Min fokusering ligger på Arsenal.
Och på Cesc Fabregas. Äntligen är kaptenen tillbaka och detta precis när Diaby lärt sig spela boll. Ännu ett skäl till att det inte är så kul att heta Abou som dessutom skadade sig. Men vår skipper finns där. Tryggheten är tillbaka och det finns ett gäng som jag vill att han spottar i ögonen imorgon. Ireland kan gott få sig en snorloska, Richards också och om inte Kompany och Dunne förtjänar lite saliv vet jag inte vem som gör det. Spott åt sido, det är grymt kul att se katalanen på plan igen och oavsett hur han sköter sig så kommer jag vara lycklig. Både Real och Barca har varit och dragit i honom lite grann på sista tiden och man blir bara trött på dessa människor. Säger Wenger någon gång att spelare är på väg in om det inte är sant? Att vi ville ha Kalou i somras visste ingen om för det sköttes vackert. Vi låg inte ute i tidningar 2 månader innan fönstret öppnade och lovade Salomon åt folket, det kom fram senare på ett snyggt sätt när det inte betydde något. Nu betyder det spanska intresset inget heller men tydligen är det av vikt att skrika om spelare i tidningar.
Adebayor är också tillbaka och har gjort mål mot något afrikanskt ängagäng. Gott för Ade som oturligt nog inte har någon att konkurera med längst fram. Eftersom han sett trög och ointresserad ut under tidigare delar av säsongen så tänkte man att han skulle få göra allt på träningarna/matcherna för att få tillbaka sin plats längst fram men då går resten av forwards uppsättningen och skadar sig. Trots detta tror jag att han knoppar in ett mål imorgon. Arshavin ska nog också claima ett andra mål och kan Cesc avsluta det hela har jag mitt tips säkrat. 3-0 och Shay Given tar en straff som Eboue får slå sista/första minuten. Näää, han gör mål. Men 3-0 som sagt!
Kom inge nu, låt oss vinna den här matchen och fortsätta marchera vägen upp mot de andra topplagen!
torsdag 2 april 2009
Vansinnet är över
Utan snus i sju dagar försmäkta vi på denna öööööööööööööööööööööööö. Känns igen? Förhoppningsvis kommer jag tillbringa massor med tid med Astrid i sommar.
Nu är det dock slut. Slut på försmäktandet, landslagsuppehållet är över och skadeeländet som brukar medfölja petar mig vasst i sidan. Dags att summera: Diaby, van Persie och Bendtner är småskadade. Nasri har käkat fransk mat igen och tydligen blir man sjuk av det. Det bör nämnas att det var första april igår. Ibland får man till sina skämt och ibland inte. Det här var det INTE. Eftersom jag sitter hemma och skriver på en essä, plus att det är speluppehåll som medför total ignorans av datum och tid gjorde att jag på allvar gick på detta. Och mådde därefter. När jag var liten brukade jag dra roliga skämt om att husdjur hade gått bort så att småsyskon grät bittra floder. Nu är jag inte liten längre men någonstans får fan SF fatta att de sitter på en jävla trovärdighet och att de driver med folks känslor på ett oöverlagt sätt. Jag tror att det var nått sånt här som fick Hitler att starta upp världskriget. An aprilefool gone wrong. Staring Gary Neville as Adolf and Martin Jol as Goering.
Istället för att fokusera på att ett gäng spelare är skadade så summerar jag istället det positiva som skett under uppehållet. Det som skulle kompensera nästan två veckor utan Arsenal. In order of importance: en biljett till Arsenal - M'boro trillade ner i brevlådan, ett mail trillade in om en arbetsintervju inför sommaren som för första gången handlade om ett jobb jag verkligen vill ha, van Persie gjorde mål, Eduardo gjorde mål, skämtuttagningen av Adebayor slutade i att han gjorde mål och sist och minst (i längd) stod Arshavin för en assist.
Andra saker som varit smålustiga i veckan är bland annat Hulls rapport till FA, man behövde extra tid för att samla ihop de otroligt omfattande bevisen plus att man införde en ny klausul i alla nya kontrakt som skrivs:
Phil might be crazy but when you sign this contract you're obligated to agree on whatever nonsence he come up with, what Phil say you say!
Skrivkunnigheten i Hull gjorde det alltså så svårt för en proffsklubb (?) att fylla i en rapport i tid. I valfritt skolsystem hade det varit IG och ingen hade tittat på rapporten och då hade man stått där med sin skrivstil och grinat.
Det säljs aktier till höger och vänster bland Arsenals styrelsemedlemmar och även om jag inte är jätteintresserad så är man lite oroad. Kan inte alla bara hålla i sina andelar eller köpa av Usmanov. Han ska tydligen kört sig själv i botten ekonomiskt vilket lämnar honom med x antal miljarder, men om man har ca 10 och blir av med 8 har man gjort en mindre miss nånstans. Nu är det Kroenke som köpt och det verkar som amerikanen försöker närma sig tillcäkliga andelar för att kunna lägga ett bud på klubben. Mindre kul helt enkelt.
I helgen är det då äntligen dags för lite riktig fotboll, med Premier League! Manchester City hemma. Det kan bli en jävla match, vi har en gruvlig revansch att kräva efter 3-0 borta. Helvete vad jag var förbannad den matchen. Sällan varit med om liknande. Då hade vi visserligen inte fattat att sämre lag kan slå oss när vi inte orkar spela på högsta växeln. Det har vi nu och vi är halvt oslagbara med ett antal segrar på rad i ligan. Med van Persie och Bendtner småskadade så har vi istället ett nytt fräscht anfallspar på väg in, Eduardo och Adebayor. Båda med landslagsmål i ryggsäcken. Man kan göra en jämförelse med Citys spelare: gjorda mål och assist från spelare i startevlan i veckan = 0, Arsenal = 3 (Eduardo, Adebayor och assist av Arshavin).
Ska man ge sig på att tippa 3-0 till Arsenal, en gråtande Robinho och en tuggummituggande Hughes?
Nu är det dock slut. Slut på försmäktandet, landslagsuppehållet är över och skadeeländet som brukar medfölja petar mig vasst i sidan. Dags att summera: Diaby, van Persie och Bendtner är småskadade. Nasri har käkat fransk mat igen och tydligen blir man sjuk av det. Det bör nämnas att det var första april igår. Ibland får man till sina skämt och ibland inte. Det här var det INTE. Eftersom jag sitter hemma och skriver på en essä, plus att det är speluppehåll som medför total ignorans av datum och tid gjorde att jag på allvar gick på detta. Och mådde därefter. När jag var liten brukade jag dra roliga skämt om att husdjur hade gått bort så att småsyskon grät bittra floder. Nu är jag inte liten längre men någonstans får fan SF fatta att de sitter på en jävla trovärdighet och att de driver med folks känslor på ett oöverlagt sätt. Jag tror att det var nått sånt här som fick Hitler att starta upp världskriget. An aprilefool gone wrong. Staring Gary Neville as Adolf and Martin Jol as Goering.
Istället för att fokusera på att ett gäng spelare är skadade så summerar jag istället det positiva som skett under uppehållet. Det som skulle kompensera nästan två veckor utan Arsenal. In order of importance: en biljett till Arsenal - M'boro trillade ner i brevlådan, ett mail trillade in om en arbetsintervju inför sommaren som för första gången handlade om ett jobb jag verkligen vill ha, van Persie gjorde mål, Eduardo gjorde mål, skämtuttagningen av Adebayor slutade i att han gjorde mål och sist och minst (i längd) stod Arshavin för en assist.
Andra saker som varit smålustiga i veckan är bland annat Hulls rapport till FA, man behövde extra tid för att samla ihop de otroligt omfattande bevisen plus att man införde en ny klausul i alla nya kontrakt som skrivs:
Phil might be crazy but when you sign this contract you're obligated to agree on whatever nonsence he come up with, what Phil say you say!
Skrivkunnigheten i Hull gjorde det alltså så svårt för en proffsklubb (?) att fylla i en rapport i tid. I valfritt skolsystem hade det varit IG och ingen hade tittat på rapporten och då hade man stått där med sin skrivstil och grinat.
Det säljs aktier till höger och vänster bland Arsenals styrelsemedlemmar och även om jag inte är jätteintresserad så är man lite oroad. Kan inte alla bara hålla i sina andelar eller köpa av Usmanov. Han ska tydligen kört sig själv i botten ekonomiskt vilket lämnar honom med x antal miljarder, men om man har ca 10 och blir av med 8 har man gjort en mindre miss nånstans. Nu är det Kroenke som köpt och det verkar som amerikanen försöker närma sig tillcäkliga andelar för att kunna lägga ett bud på klubben. Mindre kul helt enkelt.
I helgen är det då äntligen dags för lite riktig fotboll, med Premier League! Manchester City hemma. Det kan bli en jävla match, vi har en gruvlig revansch att kräva efter 3-0 borta. Helvete vad jag var förbannad den matchen. Sällan varit med om liknande. Då hade vi visserligen inte fattat att sämre lag kan slå oss när vi inte orkar spela på högsta växeln. Det har vi nu och vi är halvt oslagbara med ett antal segrar på rad i ligan. Med van Persie och Bendtner småskadade så har vi istället ett nytt fräscht anfallspar på väg in, Eduardo och Adebayor. Båda med landslagsmål i ryggsäcken. Man kan göra en jämförelse med Citys spelare: gjorda mål och assist från spelare i startevlan i veckan = 0, Arsenal = 3 (Eduardo, Adebayor och assist av Arshavin).
Ska man ge sig på att tippa 3-0 till Arsenal, en gråtande Robinho och en tuggummituggande Hughes?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
