Då är det dags för Premier League igen och Stoke kommer på besök. Shawcross kommer på besök. För att göra en snabb återkoppling så bröt han på ett lite otrevligt sätt benet av Ramsey och är därför inte speciellt uppskattad av undertecknad eller någon annan heller (förhoppningsvis). Ramsey gjorde för övrigt mål nyligen mot Lecister för sin låneklubb Cardiff. Det gillas och det ska bli väldigt intressant att se honom i Arsenal relativt snart.
Nåja, Shawcross ska buas ut. Check.
I söndags spelades FAcupmatch mot Leyton Orient och vi vet väl alla att vi spelade lika. Vi gjorde en ganska patetisk insatts och halva laget borde säljas till högstbjudande. Eller inte. Det var en baksmälla från Barcamatchen. Det är väl tveksamt om det har varit bättre stämning någonsin på Emirates och vi spelade (och vann) mot världens bästa lag. Orient trycker in dryga 9000 åskådare och vi spelar med andra-elvan så att säga. Trots det är vi genomsura. Personligen har jag problem att hetsa upp mig efter det här. Vi får en ny chans att gå vidare och vi tappade inga viktiga poäng i ligaracet. I någon mening är jag glad att smällen kom mot Orient istället för att vi tappar poäng mot Stoke (ta i trä). Så av ren lathet tänkte jag publicera ett foruminlägg jag skrev (ha överseende med språkliga fel) som blev relativt uppskattat. För kontextens skull så summerar jag det som en reaktion på många supporters bölighet. Bölighet var det! Nåja:
Forum är ren jävla underhållning. Jag ska försöka punkta upp ett par iaktagelser och frågeställningar bara för att.
Menar någon på allvar att vi inte ska byta ut hela ordinarie startelva i en match mot Leyton Orient när vi har en av världens mest skadedrabbade trupper med världens hårdaste spelschema?
Är det någon som på allvar tycker att Denilson, Chamakh, Arshavin, Bendtner och Rosicky är sämre än någon spelare i Leyton Orient?
Finns det en supporter som hade bifallit att vi riskerar våra absoluta stjärnor i en sån här match? Om ja: Kom ihåg hur mycket just DU gnällde när Nasri skadade sig senast!
Om ni aldrig har hört uttrycket "operationen lyckades men patienten dog" så har ni nu hört det och jag tänker utmana er på att vända på det! -Inget? ok: operationen misslyckades men patienten överlevde. Vi är kvar i turneringen och har en av de lättaste matcherna för resten av säsongen att spela av på hemmaplan.
Till slut:
Jag är inte glad av vi åkte på ett omspel men vi var ytterst nära att med minimal ansträngning gå vidare i cupen genom att använda våra reserver. Vi kommer försöka göra exakt samma sak i omspelet och vi kommer till 90% chans att lyckas. Jag har aldrig varit optimist och jag kommer aldrig att bli det men det här löser sig. Vill man dra massa växlar på den här matchen och tro att om Denilson hade gjort 8 mål så hade han spelat från start mot Barcelona så är man nog fel ute från början. Så kan man inte hålla lite höjd när det gäller matcher mot lag från nedre divisioner så hoppas jag för er egen skulle att framtida bypass-operationer lyckas.
Och please, de flesta här inne har hört att halva truppen ska säljas och ersättas av 1 storstjärna samt de ungdomliga spelgenierna som för tillfället är ute på lån i storklubbar som WBA, Hull och Cardiff. Så när ni känner det där suget att skriva "Sälj Bendtner, Denilson, Arshavin och sparka Wenger" skriv det i dagboken som är gömd under kudden bredvid snuttefilten, för allvarligt (dagens ord), transferfönstret är inte ens öppet så vi kan väl vänta med realisationen till sommaren?
och tycker någon att jag är dumihuvet för att jag ber er att hålla inne med åsikterna så är det finfint, men skivan har hakat upp sig tillräckligt många gånger.
Fridens!
onsdag 23 februari 2011
torsdag 17 februari 2011
Äntligen vinst
Efter 2-0 mot Wolves i helgen och en kaskad av brända lägen var de flesta Gooners optimistiska inför Champions League. I mina ögon helt obefogat. Allvarligt, en hemmamatch mot det mest målsnåla laget (nåja näst målsnåla) i PL är inget man ska dra några alltför stora växlar på.
Vi vann mot Barcelona. Det är stort. Så jävla stort att jag har svårt att fatta det. Vi gjorde det med stor skicklighet och stor tur. Djourous hands i första halvlek när det står 1-0 och följande bortdömda mål är rena rånet. Men det får man väl säga om hela första halvlek. Vi skapar en del målchanser och vi borde kanske ha gjort ett mål själva men vi blev utspelade. Så pass att jag valde att ta en promenad i andra halvlek istället för att sitta med magont.
Efter att ha sett andra halvlek i efterhand tycker jag att vi gör en jävligt bra match. Personligen tycker jag fortfarande att vi borde spela defensivare mot Barca. Vi "borde" åtminstone testa att gå ner och spela 4-5-1 med lite mer defensiva ytterspelare (än vad Walcott är iaf.). Men som Robin van Persie säger, Barca kan lika gärna trasha ett defensivt spelsystem som ett offensivt.
Det var oturligt att Song tar ett gult kort redan i 5e minuten. Det hämmar allt defensivt spel från hans sida och att han höll sig kvar på planen tills bytet är ett under. Det finns inget att säga om det gula kortet, it is what it is, däremot borde också Barca haft ett gult i minuten innan. Desto längre Song klarar sig utan gult kort ju mer kan man få ut av honom.
Koscielny och Wilshere var hjältarna igår lika mycket som Arshavin och van Persie. Kos och Jack skötte allt som Barca hade att komma med och det känns helt sjukt att Wilshere tar bort Iniesta och Xavi på det sättet han gör. Givetvis med hjälp av alla andra men så fort det brände till så fanns han där. Och Kos bröt i princip varannan passning förbi Wilshere. Guld!
Jag har inga större förhoppningar om att gå vidare dock. Vi minns ju hur det såg ut på Camp Nou förra säsongen där Messi gör mål på allt som han missade igår. Däremot finns det en chans. Och det tackar jag England och Premier League för. Vi är starkare fysiskt. Vi spelar vecka ut och vecka in mot lag som må vara av undermålig teknisk kvalitet men som vet om att om det springer på 150% i 98 av 90 minuter så har dessa lag en chans att slå vilket annat lag som helst i PL. Sådana lag möter Barcelona väldigt väldigt sällan. Det gör att vi varje match tränas i att hålla ett såpass mycket högre tempo än vad lallarna från Barcelona behöver göra. Vi blir starkare, får bättre kondition och kan därmed vända på vad fan som helst sista kvarten.
Problemet är att hålla ut så länge som Barca kan köra på max. För 100% Barca slår 100% Arsenal. Efter 70 minuter ser inte förhållandena ut så längre. 60% Barca slår inte 70% Arsenal. Så kan vi klara av Barca i en första halvlek och sedan anstormningen i början utav andra så kommer jag att vara optimistisk. Ett tidigt mål för Barca på Camp Nou betyder i mina ögon förlust.
Detta var viktigt. Camp Nou är ännu viktigare. Vi har visat att vi kan slå Barcelona, vi vet det, de vet det. Nu behöver vi bara spela oavgjort. Easy as pie.
Hands of Cesc Fabregas!
Vi vann mot Barcelona. Det är stort. Så jävla stort att jag har svårt att fatta det. Vi gjorde det med stor skicklighet och stor tur. Djourous hands i första halvlek när det står 1-0 och följande bortdömda mål är rena rånet. Men det får man väl säga om hela första halvlek. Vi skapar en del målchanser och vi borde kanske ha gjort ett mål själva men vi blev utspelade. Så pass att jag valde att ta en promenad i andra halvlek istället för att sitta med magont.
Efter att ha sett andra halvlek i efterhand tycker jag att vi gör en jävligt bra match. Personligen tycker jag fortfarande att vi borde spela defensivare mot Barca. Vi "borde" åtminstone testa att gå ner och spela 4-5-1 med lite mer defensiva ytterspelare (än vad Walcott är iaf.). Men som Robin van Persie säger, Barca kan lika gärna trasha ett defensivt spelsystem som ett offensivt.
Det var oturligt att Song tar ett gult kort redan i 5e minuten. Det hämmar allt defensivt spel från hans sida och att han höll sig kvar på planen tills bytet är ett under. Det finns inget att säga om det gula kortet, it is what it is, däremot borde också Barca haft ett gult i minuten innan. Desto längre Song klarar sig utan gult kort ju mer kan man få ut av honom.
Koscielny och Wilshere var hjältarna igår lika mycket som Arshavin och van Persie. Kos och Jack skötte allt som Barca hade att komma med och det känns helt sjukt att Wilshere tar bort Iniesta och Xavi på det sättet han gör. Givetvis med hjälp av alla andra men så fort det brände till så fanns han där. Och Kos bröt i princip varannan passning förbi Wilshere. Guld!
Jag har inga större förhoppningar om att gå vidare dock. Vi minns ju hur det såg ut på Camp Nou förra säsongen där Messi gör mål på allt som han missade igår. Däremot finns det en chans. Och det tackar jag England och Premier League för. Vi är starkare fysiskt. Vi spelar vecka ut och vecka in mot lag som må vara av undermålig teknisk kvalitet men som vet om att om det springer på 150% i 98 av 90 minuter så har dessa lag en chans att slå vilket annat lag som helst i PL. Sådana lag möter Barcelona väldigt väldigt sällan. Det gör att vi varje match tränas i att hålla ett såpass mycket högre tempo än vad lallarna från Barcelona behöver göra. Vi blir starkare, får bättre kondition och kan därmed vända på vad fan som helst sista kvarten.
Problemet är att hålla ut så länge som Barca kan köra på max. För 100% Barca slår 100% Arsenal. Efter 70 minuter ser inte förhållandena ut så längre. 60% Barca slår inte 70% Arsenal. Så kan vi klara av Barca i en första halvlek och sedan anstormningen i början utav andra så kommer jag att vara optimistisk. Ett tidigt mål för Barca på Camp Nou betyder i mina ögon förlust.
Detta var viktigt. Camp Nou är ännu viktigare. Vi har visat att vi kan slå Barcelona, vi vet det, de vet det. Nu behöver vi bara spela oavgjort. Easy as pie.
Hands of Cesc Fabregas!
måndag 7 februari 2011
Jag får ta på mig den här...
Att Arsenals matcher skulle avgöras av en enskild supporter någonstans långt långt borta från London och i det här fallet Newcastle är nästan lite väl självcentrerat men jag tänker trots det att propagera för tanken. Det kan till och med vara så att väldigt många supportrar gjorde som jag och därmed blev tungan på vågen i matchen mot Skatorna.
Oavsett så är mitt förhållande till Arsenal väldigt självcentrerat. När vi förlorar, eller varför inte tappar en 4-0 ledning, så drabbar förlusten i första hand mig. Att laget tappar poäng gör att jag tar timeouter från internet, tidningar, vänner och de flesta tv-program jag normalt tittar på. Jag skiter i princip i hur spelarna mår efter bottennappen men om de inte skäms ordentligt blir jag ännu mer nedstämd. För att spä på min ilska twittrar bland annat Jack Wilshere och skriver att vi iaf. tog in en poäng på United. Allvarligt, om jag mår så jävla illa att jag undviker all internetkontakt så ska väl i alla fall den lille spjuvern kunna hålla sig borta från mobiltelefonens 4g i åtminstone 24 timmar? Nåja, det var ju trots allt inte hans fel. Det var mitt.
Jag är ingen framåtsträvare när det kommer till smartphones. Eller cellphones överhuvudtaget. Jag driver ofta tesen: hellre "smartguy" with "dumphone" än "dumguy" with "smartphone" och därför sitter jag med en Ericsson från tidigt 2000-tal. För ett par veckor sedan gjorde min mobiltelefon mig tjänsten att tappa en knapp. Inte vilken knapp som helst utan direktknappen till internetwappen som jag antar var "inne" när det inte fanns något 3g eller 4g. Bortfallet löste mitt enda mobilproblem nämligen att just direktknappen ofta satte igång internet när mobilen låg i byxfickan. Detta har kostat mig tiotals kronor men detta slipper jag numer. Nåja.
Jag var orolig inför Newcastlematchen. Jag skulle iväg på en inflyttningsfest och det bjöds på mat plus att man skulle OSA eftersom ingen vill stå med för mycket mat. I ett svagt ögonblick tackade jag för en vecka Ja till att komma. Det var innan jag förstod att om jag skulle komma i något sånär rimlig tid var jag tvungen att missa andra halvlek av matchen. Jag satt alltså med ångesten i halsen och telefonen i handen och grubblade över en vettig anledning till att komma en timme sent till festen utan att nämna Arsenalmatchen. Sen vet vi hur det gick 2-0 efter 3 minuter och jag tänkte att om vi gör ett mål till kan jag med gott samvete vänsterprassla och komma i tid till partajet och slippa ringa och ursäkta min sena ankomst. 25 minter senare var det 4-0 och sveket från min sida var totalt. Jag meddelade en vän att jag skulle hinna med att åka tillsammans med honom till festen. 5 minuter senare gjorde jag dagens andra totala felbeslut. På Arsenal.se hävde jag ur mig något i stil med: "4-0, underbart och tro fan inte att Phil Dowd har varit helt ok". Skulle det bita mig i röven?
Det var ungefär här Arsenal måste förstått att den bloggande idioten tänkte överge skeppet för kvällens nöjen och till råga på allt så sitter han och berömmer en Premier League domare. Först gör Arshavin en snurrfint som Joey Barton, på permission från fängelset, tar som en personlig utmaning. Han lägger in en klassisk Barton tackling som borde leda till ett av de mest solklara gula korten den här säsongen. Dowd släpper givetvis det hela och ger i momentet efteråt Newcastle en frispark. Pure class...
Det blir halvtid och jag tar tag i de rent hygientekniska bestyren. Jag upptäcker att jag kan se ca 10 minuter av andra halvlek och jag förstår med ens åt vilket håll det barkar åt när Djourou byts ut mot den totalt värdelöse Squillaci. Jag står i ytterdörren när jag hör att Diaby tar ett rött kort efter en benbrytartackling av Barton, som än en gång kommer undan både rött och gult kort. Här begår jag det tredje grava misstaget. Jag säger till mig själv: "till och med Arsenal klarar av att hålla en 4 måls ledning i en dryg halvtimme". Yeah right.
På bussen 10 minuter senare tänker jag att till och med min mobiltelefon kan följa den här matchen. Jag tar upp den och börjar trycka på den där jävla internetknappen som ramlade av för ett par veckor sedan. Det jag under 4 års tid lyckats med utan att ta mobilen ur fickan tar mig 5 minuter av spetsade fingertoppstryckningar. 4-2... ok, bara en kvart kvar.
Abstinensen blir ett par minuter senare för stor och jag sätter igång att bearbeta mobilen igen. 4-3.
Sen kommer det oundvikliga 4-4 och min kväll är totalförstörd. Det krävdes en del alkoholhaltiga drycker för att vända en introvert asocial tjurande idiot till en dryg skrikig idiot, men det gick. Gårdagen var för jävlig kan jag meddela. Jag har inte sett straffarna och målen från andra halvlek. Jag kommer nog inte göra det heller. Jag tänker följa efterspelet i textform och hoppas på att jag aldrig kommer över de lättillgängliga visuella hjälpmedel som gör att jag får se skiten.
Hur jävla fånigt det än är så känns allt som om det är mitt fel. Hade jag planerat min lördag bättre (allvarligt vem har fest med start 18.00 en lördag?) så hade det här kunnat undvikas. Jag är säker på det.
Oavsett så är mitt förhållande till Arsenal väldigt självcentrerat. När vi förlorar, eller varför inte tappar en 4-0 ledning, så drabbar förlusten i första hand mig. Att laget tappar poäng gör att jag tar timeouter från internet, tidningar, vänner och de flesta tv-program jag normalt tittar på. Jag skiter i princip i hur spelarna mår efter bottennappen men om de inte skäms ordentligt blir jag ännu mer nedstämd. För att spä på min ilska twittrar bland annat Jack Wilshere och skriver att vi iaf. tog in en poäng på United. Allvarligt, om jag mår så jävla illa att jag undviker all internetkontakt så ska väl i alla fall den lille spjuvern kunna hålla sig borta från mobiltelefonens 4g i åtminstone 24 timmar? Nåja, det var ju trots allt inte hans fel. Det var mitt.
Jag är ingen framåtsträvare när det kommer till smartphones. Eller cellphones överhuvudtaget. Jag driver ofta tesen: hellre "smartguy" with "dumphone" än "dumguy" with "smartphone" och därför sitter jag med en Ericsson från tidigt 2000-tal. För ett par veckor sedan gjorde min mobiltelefon mig tjänsten att tappa en knapp. Inte vilken knapp som helst utan direktknappen till internetwappen som jag antar var "inne" när det inte fanns något 3g eller 4g. Bortfallet löste mitt enda mobilproblem nämligen att just direktknappen ofta satte igång internet när mobilen låg i byxfickan. Detta har kostat mig tiotals kronor men detta slipper jag numer. Nåja.
Jag var orolig inför Newcastlematchen. Jag skulle iväg på en inflyttningsfest och det bjöds på mat plus att man skulle OSA eftersom ingen vill stå med för mycket mat. I ett svagt ögonblick tackade jag för en vecka Ja till att komma. Det var innan jag förstod att om jag skulle komma i något sånär rimlig tid var jag tvungen att missa andra halvlek av matchen. Jag satt alltså med ångesten i halsen och telefonen i handen och grubblade över en vettig anledning till att komma en timme sent till festen utan att nämna Arsenalmatchen. Sen vet vi hur det gick 2-0 efter 3 minuter och jag tänkte att om vi gör ett mål till kan jag med gott samvete vänsterprassla och komma i tid till partajet och slippa ringa och ursäkta min sena ankomst. 25 minter senare var det 4-0 och sveket från min sida var totalt. Jag meddelade en vän att jag skulle hinna med att åka tillsammans med honom till festen. 5 minuter senare gjorde jag dagens andra totala felbeslut. På Arsenal.se hävde jag ur mig något i stil med: "4-0, underbart och tro fan inte att Phil Dowd har varit helt ok". Skulle det bita mig i röven?
Det var ungefär här Arsenal måste förstått att den bloggande idioten tänkte överge skeppet för kvällens nöjen och till råga på allt så sitter han och berömmer en Premier League domare. Först gör Arshavin en snurrfint som Joey Barton, på permission från fängelset, tar som en personlig utmaning. Han lägger in en klassisk Barton tackling som borde leda till ett av de mest solklara gula korten den här säsongen. Dowd släpper givetvis det hela och ger i momentet efteråt Newcastle en frispark. Pure class...
Det blir halvtid och jag tar tag i de rent hygientekniska bestyren. Jag upptäcker att jag kan se ca 10 minuter av andra halvlek och jag förstår med ens åt vilket håll det barkar åt när Djourou byts ut mot den totalt värdelöse Squillaci. Jag står i ytterdörren när jag hör att Diaby tar ett rött kort efter en benbrytartackling av Barton, som än en gång kommer undan både rött och gult kort. Här begår jag det tredje grava misstaget. Jag säger till mig själv: "till och med Arsenal klarar av att hålla en 4 måls ledning i en dryg halvtimme". Yeah right.
På bussen 10 minuter senare tänker jag att till och med min mobiltelefon kan följa den här matchen. Jag tar upp den och börjar trycka på den där jävla internetknappen som ramlade av för ett par veckor sedan. Det jag under 4 års tid lyckats med utan att ta mobilen ur fickan tar mig 5 minuter av spetsade fingertoppstryckningar. 4-2... ok, bara en kvart kvar.
Abstinensen blir ett par minuter senare för stor och jag sätter igång att bearbeta mobilen igen. 4-3.
Sen kommer det oundvikliga 4-4 och min kväll är totalförstörd. Det krävdes en del alkoholhaltiga drycker för att vända en introvert asocial tjurande idiot till en dryg skrikig idiot, men det gick. Gårdagen var för jävlig kan jag meddela. Jag har inte sett straffarna och målen från andra halvlek. Jag kommer nog inte göra det heller. Jag tänker följa efterspelet i textform och hoppas på att jag aldrig kommer över de lättillgängliga visuella hjälpmedel som gör att jag får se skiten.
Hur jävla fånigt det än är så känns allt som om det är mitt fel. Hade jag planerat min lördag bättre (allvarligt vem har fest med start 18.00 en lördag?) så hade det här kunnat undvikas. Jag är säker på det.
onsdag 2 februari 2011
Hjulen på bussen snurrar runt....
De två senaste matcherna har satt igång hjulen på bussen. Eller kvarnhjulen. Guds kvarnar mal långsamt men djävulskt fint. Fotbollsmässigt såg januari ut att börja trevligt med en ytterst få skador i truppen. Dessutom fanns det vissa förhoppningar om att det skulle förstärkas i försvaret eftersom Squillaci och Vermaelen var just skadade.
Men efter en ohygglig match mot Huddersfield så slet Nasri sönder lårets baksida och vi står med stora frågetecken på Walcott, Song och i viss mån Djourou efter gårdagens vinst mot Everton. Mitt i detta så lyckas Squillaci (tillfrisknad och därmed orsaken till att det inte blev någon försvarare till klubben i transferfönstret) med att ta ett rött kort och stänga av sig själv i tre matcher helt i onödan.
Squillaci är lite som den nybyggda Citytunneln i Malmö. En perfekt byggd försvarare/tunnel men otroligt jobbig att samarbeta med. Det märks framförallt att Koscielny inte funkar med Squiddy men jag tror inte att någon känner sig speciellt trygg med honom bakom sig. Vem vet om han helt plötsligt dyker upp för att skalla dig i fontanellen? Citytunneln har förutom en del barnsjukdomar (som att inte skicka iväg ett tåg i tid de första två månaderna, eller att misslyckas med att distribuera förare till loken i tid för avgång (men det skyller vi nog hellre på danskarna)) några brutala fel i designen av interiören. Jag tar två exempel sedan får läsaren försöka applicera dem på Squillaci bäst fan ni kan: bänkarna på perrongen - för att sitta bekvämt bör en bänk byggas så att rumpan kan avlasta resten av kroppen från dess vikt. Bygger man sittplatsen sluttande utför medför det att man glider av sitsen och hamnar på marken vid oaktsamhet. Nummer två är själva perrongen - bygger man en perrong bör man betänka tågets längd och antal passagerare som ska få plats på perrongen för att stiga på, alternativt stiga av, och därefter uppskatta längden av perrongen. Som det är nu vaggas man in i en falsk säkerhet vid ankomst- och avgångsskärmarna ovan jord där man tror att det räcker med 5 minuter för att hinna med tåget. Men icke, väl nere på perrongen har man en halv kilometers promenad innan man når sista tågsätet. Detta leder till att man inte har tid att pröva de feldesignade bänkarna samt att man får springa och eftersvettas å det grövsta på tåget som sedan står still en kvart eftersom fylledansken som ska köra skiten gick åt fel håll i början av den där halvkilometerspromenaden.
Jag är inte bitter.
Nåja tillbaka till fotbollen och när jag ändå raljerar över saker som inte fungerar som sig bör så kan man undra hur Lee Mason fick sin domarlicens. Arsenal kom in till matchen med tre spelares underläge eftersom Mason tillsammans med stinsar råkat få på sig blå tröjor och dömde därefter. Det hela började med ett gult kort på Wilshere som precis fått en armbåge i huvudet av Arteta. I efterföljande duell flög Arteta likt Ronaldo som en skadeskjuten Eboue ner i marken och Mason delar ut ett gult kort efter 5 minuter. När gjordes detta senast? Detta följs upp av en rad otroligt tveksamma frisparkar i Evertons favör och när han väl blåser till Arsenals fördel borde han döma fördel eftersom vi allt som oftast varit på väg att kontra. Rubinen i kronan kommer sen när han och assisterande övertygar varandra om att Saha inte är offside, vilket leder till 1-0 till gästerna.
Mason lyckas sedan följa upp första halvtimmen med att inte dela ut kort till Rodwell när han stoppar Cesc i ett otroligt tydligt spelförstörande moment. Walcott får inte ens frispark i ett liknande moment en stund senare och det ledde till att jag fick påhälsning av grannarna som undrade över min mentala hälsa samt hade kommentarer om ljudnivåer efter 21 etc.
Förutom offsidemissen fortsatte Mason andra halvleken som den första, och här lämnar jag det.
Jag måste ta mig lite tid till att gnälla på min stream. Min ekonomi tillåter inte att jag ser matcher via Viasat utan jag får förlita mig till WWW och dess applikationer. FOX soccer visar i princip alla matcher och med en ok-kvalitet på bilden. Däremot är deras kommentatorer mer färgade än vad Glenn Hysen var när han refererade Liverpool. I halvtid stängdes ljudet av och jag antar att det är därför jag sitter här idag och inte ligger inne på sankt Lasses psykbrytakut i Lund. Horribelt är ordet för vad herrarna på FOX sysslade med.
Startelvan mot Newcastle på lördag känns mer än oklar. Hjulen på bussen snurrar vidare och jag vet inte hur länge till mina klarar av om domare och kommentatorer samt skadebenägna Arsenalspelare fortsätter att göra det de är bäst på.
Men efter en ohygglig match mot Huddersfield så slet Nasri sönder lårets baksida och vi står med stora frågetecken på Walcott, Song och i viss mån Djourou efter gårdagens vinst mot Everton. Mitt i detta så lyckas Squillaci (tillfrisknad och därmed orsaken till att det inte blev någon försvarare till klubben i transferfönstret) med att ta ett rött kort och stänga av sig själv i tre matcher helt i onödan.
Squillaci är lite som den nybyggda Citytunneln i Malmö. En perfekt byggd försvarare/tunnel men otroligt jobbig att samarbeta med. Det märks framförallt att Koscielny inte funkar med Squiddy men jag tror inte att någon känner sig speciellt trygg med honom bakom sig. Vem vet om han helt plötsligt dyker upp för att skalla dig i fontanellen? Citytunneln har förutom en del barnsjukdomar (som att inte skicka iväg ett tåg i tid de första två månaderna, eller att misslyckas med att distribuera förare till loken i tid för avgång (men det skyller vi nog hellre på danskarna)) några brutala fel i designen av interiören. Jag tar två exempel sedan får läsaren försöka applicera dem på Squillaci bäst fan ni kan: bänkarna på perrongen - för att sitta bekvämt bör en bänk byggas så att rumpan kan avlasta resten av kroppen från dess vikt. Bygger man sittplatsen sluttande utför medför det att man glider av sitsen och hamnar på marken vid oaktsamhet. Nummer två är själva perrongen - bygger man en perrong bör man betänka tågets längd och antal passagerare som ska få plats på perrongen för att stiga på, alternativt stiga av, och därefter uppskatta längden av perrongen. Som det är nu vaggas man in i en falsk säkerhet vid ankomst- och avgångsskärmarna ovan jord där man tror att det räcker med 5 minuter för att hinna med tåget. Men icke, väl nere på perrongen har man en halv kilometers promenad innan man når sista tågsätet. Detta leder till att man inte har tid att pröva de feldesignade bänkarna samt att man får springa och eftersvettas å det grövsta på tåget som sedan står still en kvart eftersom fylledansken som ska köra skiten gick åt fel håll i början av den där halvkilometerspromenaden.
Jag är inte bitter.
Nåja tillbaka till fotbollen och när jag ändå raljerar över saker som inte fungerar som sig bör så kan man undra hur Lee Mason fick sin domarlicens. Arsenal kom in till matchen med tre spelares underläge eftersom Mason tillsammans med stinsar råkat få på sig blå tröjor och dömde därefter. Det hela började med ett gult kort på Wilshere som precis fått en armbåge i huvudet av Arteta. I efterföljande duell flög Arteta likt Ronaldo som en skadeskjuten Eboue ner i marken och Mason delar ut ett gult kort efter 5 minuter. När gjordes detta senast? Detta följs upp av en rad otroligt tveksamma frisparkar i Evertons favör och när han väl blåser till Arsenals fördel borde han döma fördel eftersom vi allt som oftast varit på väg att kontra. Rubinen i kronan kommer sen när han och assisterande övertygar varandra om att Saha inte är offside, vilket leder till 1-0 till gästerna.
Mason lyckas sedan följa upp första halvtimmen med att inte dela ut kort till Rodwell när han stoppar Cesc i ett otroligt tydligt spelförstörande moment. Walcott får inte ens frispark i ett liknande moment en stund senare och det ledde till att jag fick påhälsning av grannarna som undrade över min mentala hälsa samt hade kommentarer om ljudnivåer efter 21 etc.
Förutom offsidemissen fortsatte Mason andra halvleken som den första, och här lämnar jag det.
Jag måste ta mig lite tid till att gnälla på min stream. Min ekonomi tillåter inte att jag ser matcher via Viasat utan jag får förlita mig till WWW och dess applikationer. FOX soccer visar i princip alla matcher och med en ok-kvalitet på bilden. Däremot är deras kommentatorer mer färgade än vad Glenn Hysen var när han refererade Liverpool. I halvtid stängdes ljudet av och jag antar att det är därför jag sitter här idag och inte ligger inne på sankt Lasses psykbrytakut i Lund. Horribelt är ordet för vad herrarna på FOX sysslade med.
Startelvan mot Newcastle på lördag känns mer än oklar. Hjulen på bussen snurrar vidare och jag vet inte hur länge till mina klarar av om domare och kommentatorer samt skadebenägna Arsenalspelare fortsätter att göra det de är bäst på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
