söndag 10 maj 2009

choke

Som supporter är det jävligt lätt att klappa sig på axeln och visa för resten av världen hu8r mycket mer engagemang man har än alla andra som också är indragna i samma karusell. Därför ska jag snabbt bara kalla mig själv en usel jävla supporter som kan fara åt helvete som inte bryr sig när det går åt helvete för mitt lag.

Jag stängde av matchen mot United i tisdags när Ronaldo gjorde 3-0. Jag kunde inte ta mer. Det som skulle bli en jävla fest förstördes redan efter 7 minuter. Tyvärr Gibbs, det var du som låg bakom den totala kollapsen. Jag vet att alla kan halka, dessutom hatar jag att höra andra som säger att killen är orutinerad och för ung. Efter att Kieran Gibbs halkade och Park gjorde 1-0 syntes orutinen, inte innan. Stackars kille. Han kommer tyvärr bli ihågkommen för det här precis som jag och många andra borde få en ordentlig bitchslap för att vi trodde att Almunia blivit en riktigt bra målvakt. 11 minuter och ridå.

Jag hade det på känn. Som så många gånger förr när mna möter United så känns det i magen, i tisdags var det tyvärr ormar och inte fjärilar. Därför var det typiskt att allt gick åt skogen med Gibbs. En miss på fel ställe och pang. Stackars kille, hoppas att han visar mental styrka och skakar av sig det här illa kvickt.

Att summera säsongen i det här läget är inte kul. Inga titlar i år heller. Och en silly season på gång som egentligen bara kan förstöra mer än att hjälpa. Kommer laget vara intakt inför nästa säsong? Kommer säsongens framträdande spelare ta sitt pick och pack och sticka? Walcott skrev på nytt kontrkat för någon dag sedan och det känns skönt. Mest rädd är jag för att van Persie kan dra. För min del kan Adebayor ta tuben norrut och lämna av sig själv hos Sp*rs. Men Robin måste stanna. Precis som alla andra. Gallas kommer väl sticka och visst, jag kommer inte sakna honom. Problemet är att vi måste få in någon eller några farliga spelare. Som spelar fotboll med hjärtat och som kan mangla ner vem som helst. En Viera eller (äckel)Fletcher, Carrick eller nån som beter sig som et tjävla djur men som visar att vi fan inte viker ner oss. Just nu springer MonchichiDenilson runt på mitten, Song är mer FarsanBalou och Toure/Silvestre/Djourou känns mer som guldfiskar, förvånade över allt nytt som händer till höger och vänster om dem. Näe, jag vill hitta en elak jävel, gärna inom klubben men kanske inköpt.

Nu är det Chelsea hemma idag och jag tycker det ska luftas en hel del spelare. Vi ska dock inte förlora mot Chelsea men jag hade velat se spelare som inte är helt knäckta efter Unitedmatchen. Bänka Adebayor och släng in Bendntner eller Vela. Bendtner har tydligen tagit sig en festrunda så han kanske är i onåd och missar spel. Vad vet jag. Jag vill se fotboll innan jag chokar mig själv.

Choke, tisdagens ord. Nu är det dags att gå vidare.

måndag 4 maj 2009

De djävlarna

Jag kan inte fokusera på något. Kan inte knyta skorna ordentligt, knappt hålla fast föda eller blogga. Gissa vem som förstör? De röda djävlarna.

Helgens match mot Pompey gav 3-0 ett tokvirrigt mittförsvar, en debutmålskytt och en rysk kapten. Dessutom bevisade David "Soap" James att Almunia inte ens behöver spela för att vara närmre en landslagsplats i England.

Så det var väl allt om helgen. Nu till United hemma på Emirates. Många har förutspått att Arsenal ska gå in och vinna med massor med mål och säkra finalplatsen. Jag tror inte en jävla sekund på det. Jag är i denna stund en sur jävla pessimist med ormar i magen. För varje gång jag sätter mig på toasitsen så vill jag hellre spy upp den processade maten än att trycka ut den genom rektum. Varför? Jo för det sitter en röd djävel i röven på mig. Fan i helvete vad viktig morgondagens drabbning är. Slår vi ut United skiter jag bokstavligt talat i hur det går i finalen (eller hur...).

Det är semi. Vi möter mästarna. Vi måste göra mål, helst 3, och dessutom inte släppa in något. Vi är visserligen på hemmaplan men vi hade inte en målchans senast och egentligen är det väl bara Robin van Persies återkomst från skada som talar för att vi ska tjonga in en balja ur ingenting. Almunia måste göra sitt livs match imorgon och tyvärr känns det som han hade den på bortaplan där det ändå inte räckte till.

Jag kan inte utveckla mer. Under detta inlägg har jag stavat fel 38 ggr (jag har faktiskt räknat) och startat om hela grejen 2 ggr. Så roligt är det. Därför ska jag ut och springa av mig lite nervositet, följt av en halvtimme på muggen och sedan ett badkarsbad. Eller nått.

Kom igen, nu tar vi de jävlarna!!!!