Chelsea

Meningen var att det skulle komma ut ett litet blogginlägg innan Chelseamatchen för att på nått sätt kanalisera känslorna inför matchen. Så blev det inte, detta tack vare just känsloyttringarna som utspelade sig på Malmös gator mellan 03 och 05. Alldeles för mycket öl fick mig att under några timmar på morgonkröken springa runt och skrika "Ten men went to bed"-ramsan. Glädjen i att håna en exspelare som så ofta uttryckte sin kärlek till samma klubb som jag var kass karma och jag belönades med en sanslös huvudvärk som satte undertecknad ur spel under den här härliga söndagen.

Innan vidare utläggningar så borde man ju skicka iväg ett grattis till David Fjäll på SvenskaFans som inför matchen tippade 1a i halvlek och 2a som slutresultat. När jag såg han tips undrade jag om SF verkligen är så slappa som låter honom jobba full. Nu när han fick rätt (plus att han är Chelseasupporter) så sitter han väl på en liten slant och ett jävla dåligt humör!

Tillbaka till matchen! Mitt illamående och min huvudvärk blev inte direkt bättre när Djourou lyckades göra självmål. Dessförinnan hade Chelsea mest boll och Arsenal sumpat den bästa chansen i form av ett skott (från Fabregas? el. Nasri?) vars retur hamnade framför fötterna på Gallas som inte hann styra in bollen i mål. 1-0 till Chelsea och jag tog en femminuters timeout med en kudde mellan tänderna för att bespara mig en söndertrasad tunga. Kuddmetoden uppskattar säkerligen grannarna som visserligen inte besvärat mig med kommentarer om oväsendet varje helg. Min frånvaro gjorde att jag missade en Denilsonfilmning och en Sagnaräddning. Det tackar jag för.

I andra halvlek hade jag inga förväntingar och det ska sägas att jag sket fullständigt i hur viljelösa våra spelare verkade, dessutom kom karmaidén fram i huvudet. Hade jag haft vett nog att stanna hemma gårdagskvällen så kanske vi hade suttit med en ledning vid det här laget. Detta var någon minut innan den felande länken inom karmatänket tog ett stadigt tag om händelserna. Den engelska domarkåren! Så fort man börjar tro på något så kommer variabel FA och vänder omkull på saker och ting. Allt som oftast hamnar man i förlorarens sitts när en domare hittar på en tavla. Väldigt ofta gynnar detta lag som United och Liverpool men ibland trillar det över och ger Chelsea eller Arsenal en knuff i ryggen framåt. Förra säsongen när vi tog ledningen genom Sagna tilläts Drogba hitta på vad han ville med Arsenalbackar och detta ledde till slut till en förlust. Även v. Persie har blivit felaktigt avblåst för offside i avgörande lägen tidigare säsonger. Men nu var det Arsenals tur att få smaka på välvilja från domrkåren. Robin v. Persie är 2-3 meter offside och visserligen pekar huvuddomaren på något (som ingen vet vad det är) i bildkant men ingen blåser eller flaggviftar och kvitteringen är fruktansvärt snygg! Pang med högern (!) upp i krysset. Huvudvärk och illamående åt helvete, jag undrarhur mycket dopamin och eller endorfin som frisattes i huvudet på mig och plötsligt blev det roligt med fotboll igen. Trodde jag...

3 minuter senare slår Fabregas in en harmlös airball i straffområdet och Adebayor gör sin enda riktigt lyckade aktion som nickar ner bollen till Rocking Robin som skaffar sig utrymme, vänder och skjuter förbi Terry i ryggen och Cech i målet och helt plötsligt leder vi. Jag tror aldrig jag varit närmre en hjärnblödning, ta i trä. Resten av matchen blir överdjävlig men Sagna och Clichy visar upp ett backspel som heter duga och allmänt dåliga Denilson börjar hålla boll och maska tid. Tyvärr de enda plus man kan ge den pojken idag. Cesc var tillbaka som en riktig mittfältstrateg och snart hittar ett skott in i nätmaskorna och allt släpper. Själv var jag ute i köket och förklarade för min bättre hälft att det var skönare att ligga under för då kunde man skita i matchen och cyniskt plåga sig igenom resten av skräpet, nu i ledning finns ju chansen att den här ödets nyck (domare och Robin) skulle sumpas av en målvaktstavla eller liknande. Mild depression gick till panikångest.

Chelsea orkade inte med och vi höll undan snyggt, något vi egentligen aldrig varit bra på och det får väl se som säsongens lärdom. Kan vi göra något åt att inte hamna i underläge mot lag som Ciyt, Villa och Stoke och kanske ha lite ödmjukhet mot lag som Fullham och Hull så vinner vi en titel i slutet av säsongen.

Nu väntar Burnley borta i Carling Cup och av någon anledning så tycker jag att det är så jävla kul att se Wilshere och Vela spela byxorna av dödgrävargäng som tar för allvarligt på Kalle Anka Cup (som t.ex. Sp*rs, Chelsea, Wigan, Burnley och Sheffield U). När många av ungdomarna varit så bra som hittills väntar jag mig att Merida också visar upp samma skills som Ramsey och Wilshere. Men man kan väl inte få allt antar jag.

Kanske ska man sluta skrika ramsor om spelare i motståndarlag en halv natt men så länge man tar sitt straff efteråt så får det vara okey. Trots allt är man supporter och inte representant.

CL, Cesc m.m.

Slutspel i Champions League är klarat, nu är frågan om det blir som gruppetta eller grupptvåa som gäller. Jag tänker inte lägga ner för mycket tid på att dividera om kommande motståndare även om huvudet är inne i processen. Alla lag är överjävliga i ChampionsLeague oftast är det trevligare att möta de riktigt stora lagen för att vi brukar ha lättare för det. Springer vi på Milan så vinner vi övertygande medan vi förlorar "säkra" matcher mot PSV osv. Sen har man ju märkt att domarvalet ofta blir mycket mer avgörande än kvaliteten på motståndet, för varje år lägger jag till några namn på listan. Om jag trillar in på "hitman"vägen i framtiden kommer jag att ha fullt upp, så mycket är säkert. I övrigt tror jag Arsenal har en stor chans att klara sig hela vägen fram. Ser man på gruppspelet i stort är det bara Barcelona som har övertygat ordentligt och resten har blandat och gett. Alla resor som går öster om Tyskland är jag livrädd för, jag ser redan blå läppar och skallrande knän framför mig, att komma hem med vinterkräksjuka är inte heller någon vidare skön utsikt. Sådana bakterier dödas bäst med vodka och eftersom halva truppen inte är laglig så kommer vi ha ett helt barnsjukhus fullt, lägg på frostskador på det och vi får börja panikhandla spelare som Sp*rs.
Och jag skulle inte dividera om kommande motstånd... right.

Kievmatchen luktade prestationsångest lång väg och ett tag trodde jag att vi spelade på Shite Hart... Skillnaden var egentligen att Dynamo spelar lika mycket anfallspel som Denilson hade passningsprocent mot City. Jämför man hans insatser så var detta dock ett klart framsteg. Kapten Fabregas hade allas ögon på sig precis som den abdikerade Gallas. Gallas bjöd på en riktig chans för Banjuro (eller vad han heter, harmlös stackare i övrigt), som sköt i stolpen. Arsenal hade några halvchanser framåt med Ramsey som avslutare, lite mer rutin i pojken och han hade spelat snett-inått-bakåt och ledningen hade varit vår tidigare. Nåja, han var bra och när han blev utbytt hade han sprungit en kilometer mer än Arsenals genomsnitt och det får väl ändå ge ett godkänt och plus i kanten.

Fabregas verkar växt med uppgiften och gjorde en av sina bättre insatser och får sägas vara matchens lirare. Bara hans assist till Bendtners mål är värd detta betyg. Så jävla underbart, Kiev tappar koncentrationen i 2-3 sekunder och PANG så sitter bollen där. Effektivitet något vi saknat under de senaste säsongerna. Jag har ett erkännande att lämna också när det kommer till målet... Bendtner. Grattis! Så jävla värdelös som du har varit de senaste matcherna så är det sjukt jävla starkt att ta ner den bollen och trängd göra det målet. Jag var övertygad om att han sköt i burgaveln först och jag hann förbanna honom innan jag fattade vad fan som hände. Pojken, vars högsta dröm var att spela i rosa skor, gjorde mål. Att han inte kan ta emot eller passa en boll med ryggen mot mål är en gåta, kanske fick han svaret när han knöt upp de där tre nackflätorna som Adebayor knutit i hemlighet inför Villa matchen. Tydligen samlar han på olikfärgade skor, vi andra dödliga som inte köper nya dojjor för att något geni på Nike gjort en CMY-blandning och sprayat läder får nöja oss med svarta Diadora från 92. Ok, söndriga Nike ärvda från en polare med meriter från div. 5 (eller var det 6?). Never mind.

Almunia hade före målet gjort sitt enda riktiga ingripande i matchen och förhindrat baklängesmål efter en taskig offsidefälla av en hyfsat stabil backlinje. Clichy var för övrigt på offensiven mer än någon annan match denna säsongen och personligen tror jag det berodde på att Denilson tajmade sin vandring inått plan bättre än vad Nasri gjort. Nasri har tagit inått alternativet för tidigt i spelsekvenserna och därmed lämnat hela kanten åt Clichy innan vi har etablerat spelet ordentligt och därmed tvingat honom att stanna defensivt lite väl ofta. Nu höll Denilson kanten och breddade bra, sen är hans självförtroende inte på topp och det märks i hans annars hyfsade passningspel. Song gjorde en bra insats på mitten och börjar se ut som en lekkamrat till Cesc med större potential än vad Denilson har. Detta kanske för att Songs egna initiativ är så gott som noll och kreativa passningar inte finns i åtanke. Men vad vet jag?

En sak känns skön. Vi är ett hot på fasta situationer! När Henry fanns med där fram fanns en bra frisparkskytt medan hotet på hörnor och inläggsfrisparkar var så gott som obefintligt. Nu kommer våra bästa möjligheter på detta sätt och van Persie slog 2-3 riktigt farliga inspel som med lite tur kunde styrts innanför målramen. Så på något känns det skönt att när vi spelar dåligt vågar iaf. jag hoppas på en chans när vi får en offensiv frispark, tidigare har jag tagit kisspaus vid offensiva hörnor.

Cesc Fabregas har inlett med en vinst och det ger självförtroende. På Arsenal.com finns samma dynga som vanligt, Denilson pratar om lugn och självförtroende efter segern. Hört det förut? Inte? Har det här lugnet och självförtroendet visat sig tidigare? NEJ.
Fabregas gör något som Gallas aldrig skulle få för sig, han tar råd av gamla legender som också varit kaptener. Adams, Viera och Henry, inga småpojkar det inte och Cesc intelligens och ödmjukhet (sätt ihop Gallas med de två orden! Inte? nähä...) skiner igenom. Det börjar pratas om "en match i taget" istället för att övertyga sig själva om att vi kan vinna the Premiership. Helt rätt enligt mig och en sådan fokusering kan leda till titeln. Bara kan, inte kommer! Jag tror inte på det. Men men.

Det blev en del idag. Ska skriva ihop ngt inför Chelseamatchen också. Kommer nog bli en del känslor där. Tills dess, COME ON GUNNERS!

Cesc for president.

Aight, vi börjar med helgen. Det var nog inte en enda Gooner som satt med en spikad tvåa mot City och grattis till idioten som plockade hem 4 mille på kryss för topplagen. Blinda hönor och korn à la Bentley mot Arsenal. Nåja, ett håglöst och trött Gunners på City of Manchester Stadium. Ett (?) skott på mål efter 45 minuter och Clichys högerfot talade sitt språk. Resten var en formsak för City som borde gjort minst 2 mål till.

Jag har länge hållt Denilson om ryggen och tyckt att pågen fått för mycket skit. Detta måste dock varit hans absolut sämsta framträdande alla kategorier. Song gjorde visserligen ingen människa glad men jämfört med Denilson så var han tio platser före i kön där det delades ut självförtroende innan match. Passningar på 7-8 meter slogs med Korpenprecision och han såg lika ledsen ut som Ronaldo och Robinho tillsammans efter en nätt knuff.

Lillebror Hoyte hade det inte lätt, men han var inte sämre än nån annan och jag hoppas någonstans att alla Gooners kan gå ihop och skylla hela skiten på Gallas idiotiska beteende och därmed komma tillbaka med en enad front: Gallas har förstört säsongen och nu när han inte längre har något att säga till om hoppas jag på en vändning. Så nu skiter jag i Citymatchen som dock var upphov till samma "stänga-av-sätta-på-tvn"mantra som mot Villa men som inte mynnade ut i uppgivenhet utan bara förlängde apatin från föregående helg. När Villa gjorde 2-0 flippade jag totalt och skrek på flickvännen att det såg för jävligt ut i lägenheten och att hon fan skulle städa medan husIdioten framför tvn inte kunde sluta med att varva skrik på Bendtner med att stänga av tvn för att efter ett varv i rummet sätta på skiten och bli fly förbannad för att vi inte gjort mål nu när jag gjort mig omaket att slösa ström på ett jävla fotbollslag. Efter Citymatchen bjöd jag ut tjejen på middag och var kolugn.

Att mitt uppträdande efter en 3-0 förlust skulle belönas och uppmuntras vet jag nu i efterhand. Rösten i huvudet på mig vädjade en skrikande röst efter handling och vem fan svarade?
-Wenger!
Vem annars????

Arsene gjorde något på tok radikalt för att vara honom! Han tog ifrån Gallas kaptensbindeln och gav den till...? Fabregas för fan!
Cesc är en underbar spelare. Han är en underbart lagkamrat som är smart i uttalanden och är lojal mot klubben på ett sätt som inte förekommit sedan Vieras dagar. Så fort en spansk klubb sagt "Cesc skriver på hos oss till vintern" har Cesc gått ut, inom ett dygn, på den officiella hemsidan och förnekat. Det är kärlek istället för bortförklaring! Det är ödmjukhet istället för gnäll! Det är glädje istället för egoism och det är vett istället för bindgalet raseri.

Tack så jävla mycket!

Om det vänder mot Kiev vet jag inte men i ärlighetens namn är jag redan inriktad på Chelseamatchen i helgen och vi behöver en seger. Eller ett kryss, eller ett fint spel, något som gör att vi kan ljusare på framtiden med en ny lagkapten som mer än någon annan förtjänar ansvaret. Cesc har tagit ansvar sedan han klev in som 16åring! Han har hela tiden växt med uppgifternas omfång och jag är övertygad om att han kommer ta ännu ett steg nu! En ny utmaning tror jag gör Cesc till den spelaren han var i början av förra säsongen. Nu ska jag ladda inför Chelsea matchen!

Ten men went to bed!
Went to bed with Ashley
Ten men and their mobilephones
Went to bed with Ashley
Judas scum!

Berg o dalbana

Att livet var en berg o dalbana var väl inget nytt men att Arsenals säsong skulle vara precis likadan är inte vad jag förutsåg. Jag kan inte heller tycka att det är ok. Att varva jättematcher med plattmatcher är för jävligt. Hur fan ska man våga öppna munnen och uttala sig om laget när man aldrig vet vad man får? Ens trovärdighet som man skattar så högt är bortblåst. Villa är inte Hull och i ärlighetens namn hade vi inte en chans. Vi förtjänade inte att göra mål. Inte för att jag såg mycket av matchen sen Villa gjort 2-0. 95% av mig ville stänga av tvn medan 5 % levde på hoppet om vändning. Summan av det hela blev att jag stängde av tvn, tog två steg bort och satte på den igen för att inte missa nått. I 20 minuter pågick spektaklet och jag skrek åt mig själv efteråt att jag var en idiot som trodde att vi skulle kunna vända.

Bendtner var helt under isen, och här kommer säsongens första Wengerkritik (det låter kanske som en skiva på repeat): BYT FÖR FAN UT DANSKSTACKAREN. Oförmågan att byta, eller kanske det blinda förtroende Arsene lägger på sin startelva och framförallt anfallarna måste ändras på. Inte en dribbling, passning eller mottagning hade dansken rätt. De minuter jag såg av Vela så var han pigg och skulle haft en frispark vid 2-0 men man kan inte hålla på att tänka så. Riley får för övrigt underkänt, känns det igen?

Villa var för bra. Vi var för dåliga. Att säsongen är körd har jag förstått för nån vecka sen men jag räknar ändå med seger i alla matcher. Jag är småförbannad på våra spelare som går ut på hemsidor och lovar att vi fortfarande är med i racet. Kan inte nån ge mig klyschan om att ta en match i taget och när vi vunnit resten så får vi se om vi räcker till.

Personligen tyckte jag Denilson var bäst i laget. Fast bäst är nog fel uttryck. Han var den ende som sprang ner och hämtade boll och kämpade som sig bör. Resten väntade på boll, stod och tittade eller sökte andra med långbollar.

Nu blir det uppehåll med landslagspel i veckan. Ska vi slippa ytterliggare skador? Antagligen inte. Men men, laget kanske behöver några dagar att slippa pressen i Arsenal och spela lite vänskapsmatcher, kanske kan detta vända trenden så att vi får en förlustfri svit på 4-5 matcher och ingjuta lite hopp i en sargad kropp.

Come on Gunners

Framtiden har kommit ikapp!

Efter Sheffield U var det dags för Wigan att få tokstryk av Youngguns. Truppens snittålder låg exakt på 19 och startelvan bestod av 4 spelare som var 20 år eller över varav två blev inbytta mot United i helgen. Magin var total på Emirates där alla imponerade var och en på sitt lilla vis. Lysande passningspel och tekniska finesser mest hela tiden och detta mot Wigan som visserligen inte rosat marknaden på sista tiden men som ändå besitter mycket mer kvalité än vad The Blades har. Hade inte Kirkland stått i mål så hade vi haft samma siffror som förra omgången men efter tokräddningar på friläge från Vela och Gibbs och ytterliggare två krysskott av Rasey och Vela så stod det noll noll. Precis innan halvtid skickar allas kelgris Wilshere fram en underbar pass som Simpson gör 1-0 på. Innan detta hade Simpson hunnit med att panga bollen i ribban och över.

Andra halvlek dödades kvickt av Vela som snyggt spelade fram till Simpsons andra mål i tom bur och avslutades av den samme efter en underbar lobb. Lite Ian Wrigth över lobben men underbart tekniskt.

Jag blir inte klok på hur det ska gå att behålla alla dessa spelare. Man glömmer visserligen att de är unga men är de så bra som unga börjar klubbar rycka i dem och om de inte petar etablerade spelare blir det problem. Nu ska man inte tänka i dessa banor men för min del vill jag se 7 eller 8 av dessa i alaget i the Premiership inom 3 år. Detta gör att det kanske blir turbulent men Wenger har nog planer för framtiden som kommer göra de allra flesta nöjda. Flitigt matchande i cuper gör att det finns massor med tillfällen att portionera ut alagsspel i framtiden och därmed behålla den riktiga kvalitén. Eller så kan man göra en Bentley, Pennant eller Diarra och tro att det finns någon annan som kommer utnyttja deras färdigheter så som Arsenal skulle gjort. Idioti. På hög nivå!

Nu är det sängen som väntar och jag kommer sova som en gris. I helgen blir det ny härlig match!

GO GUNNERS!

Nu kör vi igen!

Efter att ha varit under isen i två veckor och inte orkat gå igenom infoflödet på nätet med massa skräp om hur dåliga Arsenal är. Nåväl nu är vi tillbaka och efter att ha spöat United i något som bara kan beskrivas som en jääääävla match. Egentligen är jag mest glad att jag överlevde helgen, med en vilopuls på 190 och stämbanden ur funktion var jag lika hjärndöd som en Sp*rssupporter. En annan sak som jag gillar med segern är att jag inte sett ett enda inlägg på diverse forum om att Arsenal trots segern hade sina toppspelare borta. Cred åt alla Gooners som har vett att fatta att de spelare som vann på Emirates i helgen är lika bra som de vi har utanför laget.

Nu gäller det i Carling Cup och vi möter Wigan som jag antar mer än gärna vill göra en Sp*rs och vinna en pokal detta århundrade. Så jag räknar med bästa lag från Wigan och där finns onekligen en del kvalité. Är Heskey tillbaka efter skada? - Antagligen inte, Senegalesen Camara verkar ta hans plats. Kommer Amr Zaki göra mål? -Stor och stark och det har väl aldrig ett Arsenalförsvar gillat. Inte är väl Edman med från start? Många frågor få svar. Det mest anmärkningsvärda i Arsenals trupp är att Bishoff finns med. Alla är nyfikna på vad det är vi har köpt. Är det en Wengervärning som går in i a-laget till våren och smäller in ett mål eller är det enbart en chansning som blir en totalflopp? Pågen gjorde mål mot Fulham i reservlaget så det känns positivt. Vela kommer förmodligen starta och hans tre mål mot Sheffield U i förra omgången var sagolika. Bendtner sparas till the Premiership och vi får se favoriter som Ramsey och Wilshere. Djorou är också med och bildar mittbackslås med Alex Song vilket kan vara ett par som kommer stå i vägen i a-laget om några år, intressant alltså.

Jag kan inte riktigt regelverket men om det är som jag tror så förstår jag inte varför inte van Persie är med. Avstängningen från det röda kortet mot Stoke gäller i ytterliggare två matcher i ligan och när Robin är i form (vilket han visat på slutet, trots sina missar mot Fener) så borde han hållas igång med spel. Nu blir det inte så utan Jay Simpson lär spela med Vela. Spela med Vela. Härligt. Här finns resten av truppen.

Wenger bevisar sin tes att om kvalitén finns får man spela och man kommer att lyckas. Se bara på Obama säger fransmannen. Läs gärna kommentarerna till artikeln och bilda er en uppfattning om vem som läser och kommenterar i The Sun.

Nu tänker jag ladda med lite WYSIWIG.

Come on Gunners!

Eufori

Lycka är...

Nasri

Clichy

Fabregas

Almunia

Gallas

Denilson

Diaby

Song

Walcott

Sagna

Silvestre

Toure

Fabiansky

Bendtner

Wenger

Pat Rice

Lycka är...

THE ARSENAL!

United

En av mina favoritmatcher tar sin plats imorgon lite efter lunch och det ska bli så jävla kul! Att vinna mot United räddar säsonger. Min säsong är körd även fast Toure och Bendtner uttalar sig åt andra hållet på Arsenal.com. När vi spelar mot United hemma skiter jag i att halva laget är skadat och avstängt. I min värld finns inte förluster mot United och som Gunner får man fan aldrig ge sig själv ursäkten nämna skadade spelare eller yttre omständigheter överhuvudtaget. Jag hatar att skylla på det, spelar man i en klubb som Arsenal så vill jag inte se den mentaliteten. Du är på plan, du gör ditt bästa och så fort en Unitedspelare kommer i närheten med boll så biter man honom(/henne, ja det finns flickor i United) i pung(/underliv) och sparkar det i lungan. Eller nja, man tar bollen och tunnlar dem. Jaja. Oavsett om vårt mittfält innehåller Ramsey och Wilshere så ska Ronaldo gråta före, under och efter matchen. Borde inte vara så svårt, fråga Clichy.

Även om vi slutar efter Sp*rs i tabellen (haha) så kan jag vara nöjd om vi slår United ordentligt. Så mycket betyder matchen för mig!

Jag är så exalterad att jag inte pallar skriva mer.

Låttips: Max Romeo - I Chase the Devil

...I'm gonna put on an ironshirt and chase the devil out of earth, I'm gonna chase him to outer space to find another rase...

Säsongen är körd!

Jag är en positiv människa, ironisk och sarkastisk men oftast positiv. Nu har jag vaknat tre morgnar i rad och mått dåligt över att vi tappade 4-2 till 4-4 på övertid. Jag kände att tåget gick. Är det inte en säker 3 poängare när vi leder med 2 och det är fem minuter kvar så vinner vi ingen Premier League. Det finns inte mycket mer att säga om Sp*rs matchen. Dom har en målchans (4-4 målet) och resten är bjudningar. Varsågod här har ni en målchans, ett mål och inte mer med det. Och detta händer mot Sp*rs. Katastrof!

Inför Stoke matchen hade jag inte orkat sätta mig vid internet och läsa något om Arsenal. Inte vågat se på Sportnytt på tv eller läsa dagstidningar. På grund av illamående över att säsongen är körd. Det finns inte en chans att vi stabiliserar oss och vinner 10 matcher i rad med tanke på hur det ser ut just nu. Vi orkar några matcher i rad, sen är underskattningen där och vi tappar poäng. Det gör inte Premier League vinnare och därför kommer vi inte vara där när säsongen summeras!

Det som hände idag mot Stoke är just ett tecken på att vi inte kommer gå hela vägen och jag fick personligen nog efter första halvlek och stängde av streamen. Jag vet inte när det har hänt förut att jag bara vill skita i allt som mitt liv kretsar runt och ta upp underhållning som Kungen och Hjärter på datorn istället för att kolla fotboll. Så dåligt var det. Ett inkast, 1-0. Resten trååååkigt och ointreserat. Inför Sp*rsmatchen sa jag att Almunia växt som fan i mina ögon och det får man direkt i röven. Nu tar han ingenting, är seg på returer och självsäkerheten i luften är borta med vinden. Här får man för att man hyllar en spelare. Jag är givetvis galet ledsen för att jag inte har sett Clichys första mål och jag ska väl nu runt 24 snåret slå på sista minuterna av Canal + eftersändning och se det, men jag tänker betrakta det som en separat händelse och inte i sitt verkliga sammanhang.

Vi får göra en Liverpool och rikta in oss på Champions League där vi verkligen har övertygat och kanske kämpa oss till den trofén.

Jag hoppas dock Arsene har lärt sig en sak efter den här matchen, nämligen: Spela inte med Song, Denilson och Fabregas samtidigt! Det blir inte i närheten av bra. Diaby och Bendtner, herregud vad dåliga ni var idag.