Än en gång är vi inne i det förhatliga landslagsuppehållet. Man blir lite lagom frustrerad när det inte spelas 3 Arsenalmatcher varje vecka och medan managers världen över klagar på det tuffa spelschemat sitter vi supportrar här och kvider de dagar då det inte är action.
16 spelare (till a-lagen såklart, ytterliggare några har U-21, Gibbs iaf.) åker iväg för att representera respektive länder och frågan på allas läppar är egentligen: hur många kommer tillbaka hela och rena? Jag hoppas att att alla spelare "slipper" spela. Detta inser jag är lite väl otroligt och särskilt då när det gäller fransmännen. Tyvärr bjuder inte ens detta mig någon tröst eftersom jag tycker oändligt illa om fransk landslagsfotboll, kanske tack vare missjö Domenech.
Det är inte heller någon fröjd att mätta sig med Portugal - Sverige. Zlatan är inte med och om en nedtränad Henrik Larsson tillsammans med Boltons Johan Elmander ska ersätta en kille som gör lite som han vill med samtliga italienska målvakter så får man ha bra hög feber. Dessutom tvingas man se på gråt-Christina och rättfärdiga som vi svenskar är så går vi ut på aftonblaskan och varnar domare för hans filmningar. Som om dessa var en nyhet... Helt plötsligt är det dags att lägga vikt på något resten av världen vetat om i flera år: peta på en portugis och cry me a river spelas i högtalarna.
Så vad ska man se på egentligen? Mitt tips är att titta på när Eduardo stänker in mål efter mål på Andorra. Varför är de med överhuvudtaget? Låt några landslag träna/vila ihop sig och istället för att åka till Pyreneerna. Kan man inte införa nån slags tävling där Andorra, Lichtenstein, Luxemburg och övriga land som inte täcker upp större yta än Skåne träffas och kör nån strafftävling om vem som ska ha högst inbördes ranking. Sen får det vinnande laget stå vid mittplan och köra "träffa ribban" och om man klarar fler än 5 på en kvarts sparkande kan de få en ärlig chans att möta ett etablerat lag. Eller så kan de spela "finns i sjön" om det eller vad fan som helst...
Näe, Gunners, kom tillbaka utan skador och trötta ben så att Manchester City kan få tokdäng. Det blir alla glada av.
tisdag 24 mars 2009
söndag 22 mars 2009
Dags att plocka in resten
På grund av jobb har bloggandet legat nere och därför får jag göra en liten tillbakablick.
Hull slogs ur FAcupen på ett trevligt sätt. Hulls mål är det inte mycket att säga om och de efterföljande chanserna när Arsenal verkade skärrade får man väl se som en reaktion på målet. Nu var det ju bra att vi inte släppte till ytterliggare. Fabianski gör en del bra räddningar men hans spel i luftrummet lämnar en del övrigt att önska. Sen ska han ha cred för sitt spel med fötterna. I många trängda lägen, vid bakåtpassar etc., gör han ingripande som tyder på stort självförtroende och i många fall ser allting väldigt enkelt ut. Istället för att tjonga upp bollen i planen använder han sig av en bra förstatouch som räddar situationen och dessutom behåller bollen i vår ägo. Almunia brukar vara bra på det men här måste jag hålla Fab högre. Sen har Almunia andra kvalitéer som inte Fab har och är därför en bättre målvakt. Ge Fab några år till loch jag tror vi har en ny förstamålvakt.
I övrigt missar vi en hel del chanser och frånsett första halvtimmen av matchen så äger vi den. Vad Phil Brown och hans assisterande tränare sänder för signaler till sina spelare vet jag inte men medveten maskning vid inkast och frisparkar finns där. Wenger, liksom publiken blir uppretad, vilket belönas med hånflin av coachen från englands värsta stad. Detta stävjas dock i den andra halvleken med gula kort och då är det inte lika roligt längre. Till slut, efter många om och men, trycker vi in en kvittering och Gallas gör offsidemålet till 2-1 och Brown står där med headsetet upptryckt i röven och det tackar vi alla för. Slut. Arsenal - Chelsea i FAcup semifinal.
Efterspelet blir lika vackert som en dag i Hulls kolgruva. Brown springer ut för att gnälla på den genomusle Riley och Wenger väntar några minuter i spelartunneln men går sedan in i omklädningsrummet. Brown och assisterande styr ihop en historia om att Cesc Fabregas spottat på assisterandes skor och surar över att Wenger inte skakade hand med Brown.
Min åsikt angående alltihopa är på det barnsliga planet. Om Cesc nu spottade så är det synd att han inte spottade människan i ansiktet och därefter knäade honom i pungen. Att stå och förhala inkast från matchminut 20 är så jävla långt i från all vad värdighet är och därför kunde han gått fått sig en omgång också! Att Phil Brown pratar ut om vad Arsenal är för slags klubb är lite som att Djävulen läxar upp Gud för att han varit oschysst. Arseblogger sammanfattar det hela på ett mycket bra sätt:
"Arsene didn't shake your hand? Fuck you. Cesc spat at your assistant? Fuck you. Offside winning goal? Fuck you."
Nu över till Newcastlematchen igår. Egentligen borde vi börja på antingen Craven Cottage, Premier League mysigaste arena, eller Shite Heart Lane, Premier Leagues värsta arena. Låt oss börja hos det mysiga och sedan ta oss ner i skiten. Fulham - Manchester United 2-0. Scholes spelar handboll, blir utvisad och straffen går i mål. Fulham borde göra ytterliggare 3 mål i första halvlek medan United borde gjort 2 i början av andra halvlek. Till slut borde Ronaldo blivit utvisad men istället blir Rooney det och "världens bäste" vänsterback Evra borde skämmas när han gör bort sig med filmningar och missade brytningar som leder till 2-0 för Fulham i slutet av matchen. United har förorat 2 i rad och börjar se mänskliga ut.
Chelsea får sedan stryk på Shite Heart av Sp*rs. Svårt att tycka något särskilt då båda lagen kan fara åt helvete men trevligt att vi med en vinst mot Newcastle tar in 3 poäng på Chelsea.
Så till St. Jameses Park. Arsenal verkar vara nervösa med förutsättningar att ta in 3 poäng på toppen och spelar stabbigt och virrigt försvarspel de första 20 minuterna. Duff vill ha en billig straff men får det inte och Hasley, domaren för dagen, misslyckas med att dela ut rött kort till Taylor som avsiktligt skickar en armbåge i huvudet på Arshavin.
Hur det går att missa det röda kortet är en gåta. Man ser tydligt att Steven Taylor tittar 3 ggr på Arshavin innan han fäller ut bommen i huvudet på den lille tsaren. Vansinne att inte det röda sitter i fejset på Taylor. Canal+ kommentatorn, "Arsenalhataren" Andreas Andersson, försvarar snyggt Taylors armbåge med att "Arshavin är inte så lång så därför tar den i huvudet och inte i bröstet". Vackert, dags att stänga av ljudet på tvn!
Newcastle får sin straff till slut. Almunia kommer på mellanhand på en höjdboll och spelaren han har framför sig ramlar ihop. Tveeeeeksamt. Martins kliver upp och slår en svag straff som Almunia räddar säkert. Efter detta spelar Arsenal upp sig och sätter igång att pricka Taylor och Harper på frilägen. Clichy räddar liknande lägen för Arsenal men sett till klara målchanser borde Gunners leda matchen. Tvärtom tycker Andersson, vadfan är ljudet på???
Andra halvlek sätter igång och Gunners tar tag i taktpinnen och skaffar sig en frispark. Jag förutspår ett mål eftersom läget är identiskt med ett läge mot WBA(?) där vi gjorde mål. Då var det Nasri som lämnade över frisparken till Arshavin, nu tog Arshavin den direkt och man märker vilken kvalité han har. Nasri har den också men inte lika konsekvent, antagligen är det en rutin sak. Bendtner knoppade in den och glädjen var så stor att man struntade i att försvara sig; Gallas missade en rensning och pang, så hade Martins kvitterat.
Nu hjälpte inte det Newcastle för Diaby länkade fint ihop med van Persie och gjorde 2-1 ca 5 minuter senare. Några minuter därefter sparkar Nasri in 3-1 och resten av matchen bestod av flipperspel på Newcastles mållinje där Harper samt försvar och trävirke höll siffrorna nere.
RvP borde gjort 2-3 mål men lyckades med 2 assist och blir därför godkänd. Utskällde Bendtner gör mål och en bra match. I övrigt är det väl bara ett något virrigt försvar som ställer till det för sig då och då men ytterbackarna håller högsta kvalité och det känns som att både Sagna och Clichy aspirerar på att vara ligans bästa ytterbackar. Diaby gör en skral första halvlek men lyser upp i den andra och visar att det finns potential. Nog med spelarkritik nu. Vinner man med 3-1 borta mot Newcastle och sumpar mängder med målchanser så behöver man inte klaga.
Nu blir det landslagsuppehåll vilket känns surt. Vi rider på en uppåtgående trend medan United och Chelsea är på nedgång. Detta gör att vi kanske ramlar ur vår trend medan de andra lagen får en chans att ladda batterierna. Synd men sant. Det är lika för alla.
Vi är på gång iaf. Nu gäller det bara att plocka in resten av poängen upp till toppen.
Come on Gunners!
Hull slogs ur FAcupen på ett trevligt sätt. Hulls mål är det inte mycket att säga om och de efterföljande chanserna när Arsenal verkade skärrade får man väl se som en reaktion på målet. Nu var det ju bra att vi inte släppte till ytterliggare. Fabianski gör en del bra räddningar men hans spel i luftrummet lämnar en del övrigt att önska. Sen ska han ha cred för sitt spel med fötterna. I många trängda lägen, vid bakåtpassar etc., gör han ingripande som tyder på stort självförtroende och i många fall ser allting väldigt enkelt ut. Istället för att tjonga upp bollen i planen använder han sig av en bra förstatouch som räddar situationen och dessutom behåller bollen i vår ägo. Almunia brukar vara bra på det men här måste jag hålla Fab högre. Sen har Almunia andra kvalitéer som inte Fab har och är därför en bättre målvakt. Ge Fab några år till loch jag tror vi har en ny förstamålvakt.
I övrigt missar vi en hel del chanser och frånsett första halvtimmen av matchen så äger vi den. Vad Phil Brown och hans assisterande tränare sänder för signaler till sina spelare vet jag inte men medveten maskning vid inkast och frisparkar finns där. Wenger, liksom publiken blir uppretad, vilket belönas med hånflin av coachen från englands värsta stad. Detta stävjas dock i den andra halvleken med gula kort och då är det inte lika roligt längre. Till slut, efter många om och men, trycker vi in en kvittering och Gallas gör offsidemålet till 2-1 och Brown står där med headsetet upptryckt i röven och det tackar vi alla för. Slut. Arsenal - Chelsea i FAcup semifinal.
Efterspelet blir lika vackert som en dag i Hulls kolgruva. Brown springer ut för att gnälla på den genomusle Riley och Wenger väntar några minuter i spelartunneln men går sedan in i omklädningsrummet. Brown och assisterande styr ihop en historia om att Cesc Fabregas spottat på assisterandes skor och surar över att Wenger inte skakade hand med Brown.
Min åsikt angående alltihopa är på det barnsliga planet. Om Cesc nu spottade så är det synd att han inte spottade människan i ansiktet och därefter knäade honom i pungen. Att stå och förhala inkast från matchminut 20 är så jävla långt i från all vad värdighet är och därför kunde han gått fått sig en omgång också! Att Phil Brown pratar ut om vad Arsenal är för slags klubb är lite som att Djävulen läxar upp Gud för att han varit oschysst. Arseblogger sammanfattar det hela på ett mycket bra sätt:
"Arsene didn't shake your hand? Fuck you. Cesc spat at your assistant? Fuck you. Offside winning goal? Fuck you."
Nu över till Newcastlematchen igår. Egentligen borde vi börja på antingen Craven Cottage, Premier League mysigaste arena, eller Shite Heart Lane, Premier Leagues värsta arena. Låt oss börja hos det mysiga och sedan ta oss ner i skiten. Fulham - Manchester United 2-0. Scholes spelar handboll, blir utvisad och straffen går i mål. Fulham borde göra ytterliggare 3 mål i första halvlek medan United borde gjort 2 i början av andra halvlek. Till slut borde Ronaldo blivit utvisad men istället blir Rooney det och "världens bäste" vänsterback Evra borde skämmas när han gör bort sig med filmningar och missade brytningar som leder till 2-0 för Fulham i slutet av matchen. United har förorat 2 i rad och börjar se mänskliga ut.
Chelsea får sedan stryk på Shite Heart av Sp*rs. Svårt att tycka något särskilt då båda lagen kan fara åt helvete men trevligt att vi med en vinst mot Newcastle tar in 3 poäng på Chelsea.
Så till St. Jameses Park. Arsenal verkar vara nervösa med förutsättningar att ta in 3 poäng på toppen och spelar stabbigt och virrigt försvarspel de första 20 minuterna. Duff vill ha en billig straff men får det inte och Hasley, domaren för dagen, misslyckas med att dela ut rött kort till Taylor som avsiktligt skickar en armbåge i huvudet på Arshavin.
Hur det går att missa det röda kortet är en gåta. Man ser tydligt att Steven Taylor tittar 3 ggr på Arshavin innan han fäller ut bommen i huvudet på den lille tsaren. Vansinne att inte det röda sitter i fejset på Taylor. Canal+ kommentatorn, "Arsenalhataren" Andreas Andersson, försvarar snyggt Taylors armbåge med att "Arshavin är inte så lång så därför tar den i huvudet och inte i bröstet". Vackert, dags att stänga av ljudet på tvn!
Newcastle får sin straff till slut. Almunia kommer på mellanhand på en höjdboll och spelaren han har framför sig ramlar ihop. Tveeeeeksamt. Martins kliver upp och slår en svag straff som Almunia räddar säkert. Efter detta spelar Arsenal upp sig och sätter igång att pricka Taylor och Harper på frilägen. Clichy räddar liknande lägen för Arsenal men sett till klara målchanser borde Gunners leda matchen. Tvärtom tycker Andersson, vadfan är ljudet på???
Andra halvlek sätter igång och Gunners tar tag i taktpinnen och skaffar sig en frispark. Jag förutspår ett mål eftersom läget är identiskt med ett läge mot WBA(?) där vi gjorde mål. Då var det Nasri som lämnade över frisparken till Arshavin, nu tog Arshavin den direkt och man märker vilken kvalité han har. Nasri har den också men inte lika konsekvent, antagligen är det en rutin sak. Bendtner knoppade in den och glädjen var så stor att man struntade i att försvara sig; Gallas missade en rensning och pang, så hade Martins kvitterat.
Nu hjälpte inte det Newcastle för Diaby länkade fint ihop med van Persie och gjorde 2-1 ca 5 minuter senare. Några minuter därefter sparkar Nasri in 3-1 och resten av matchen bestod av flipperspel på Newcastles mållinje där Harper samt försvar och trävirke höll siffrorna nere.
RvP borde gjort 2-3 mål men lyckades med 2 assist och blir därför godkänd. Utskällde Bendtner gör mål och en bra match. I övrigt är det väl bara ett något virrigt försvar som ställer till det för sig då och då men ytterbackarna håller högsta kvalité och det känns som att både Sagna och Clichy aspirerar på att vara ligans bästa ytterbackar. Diaby gör en skral första halvlek men lyser upp i den andra och visar att det finns potential. Nog med spelarkritik nu. Vinner man med 3-1 borta mot Newcastle och sumpar mängder med målchanser så behöver man inte klaga.
Nu blir det landslagsuppehåll vilket känns surt. Vi rider på en uppåtgående trend medan United och Chelsea är på nedgång. Detta gör att vi kanske ramlar ur vår trend medan de andra lagen får en chans att ladda batterierna. Synd men sant. Det är lika för alla.
Vi är på gång iaf. Nu gäller det bara att plocka in resten av poängen upp till toppen.
Come on Gunners!
måndag 16 mars 2009
Efter Blackburn
Vinst med 4-0 och Arshavin smällde in sitt första mål i Arsenaltröjan. Ock vilket jävla mål sen. Att dra paralleller med Hamrins mål för en herrans massa år sen är inte speciellt svårt. Visserligen hann Arshavin bara skicka en spelare till korvståndet innan bollen satt där men det var verkligen klass.
Matchen var annars ett perfekt svar på allas oro om trötta spelare efter bortamatchen mot Roma. Personligen ger jag inte mycket för sånt snack. Jag tycker det sänder ut helt fel signaler till alla egentligen när det snackas om att spelare ska vara trötta i veckor efter att ha sprungit en halvtimme extra två dagar tidigare. Visst är man extra slutkörd dagen efter men isåfall räknar jag med att man får träningsledigt och kör lättare på fredagen innan match. Hinner man inte återhämta sig på den tiden är det först och främst fel på grundkonditionen eller så har det hänt något allvarligare. Självklart är såna tankar ett självförsvar "om" något skulle gå fel när man är tvungen att vinna, man skaffar sig en anledning till att kunna tappa poäng. Se bara på United där Fergie vänder upp och ner på jorden för att de fick en dag mindre i återhämtning än vad Liverpool fick. Visst, han är en dålig förlorare utan dess like, precis som Wenger, men Wenger är oftast ganska konstruktiv när han klagar och vänder sig till statistik för att bekräfta sina teser. Fergie bojkottar tv-kanaler istället. Vem är barnsligast? Måste vara Fergie eftersom han vinner flest titlar och tycker man hans beteende är tramsigt så tycker jag man är idiot. Visst kan man tycka illa om honom och hans uppförande men tyvärr leder det till seger i slutändan och just därför är han lite av ett geni. Inte långt från galenskapen, men på gränsen.
Så, nu har United fått årets enda plus. Ganska sjukt när man får stryk av 'Pool med 4-1.
Tillbaka till Gunners match och man ser hur mycket Arshavin betyder och hur bra han är. Han drar med sig alla känns det som. Se bara på Eboué som gör två grymt enkla mål men som han med största sannolikhet hade skjutit 30 meter utanför för 2 månader sedan. När Arsenal gör en bra match är det som vanligt dags för massor med glada fans att uttala sig om deras personliga hackkycklingar. Tydligen var Denilson en säkerhetsrisk och faktumet att han slår en underbar passning till 2-0 gör inte säkerhetsriskerna mindre, tvärtom.
Man blir trött. Om folk ska vara så negativa när vi vinner med 4-0 och knappt släpper till en målchans (pedersens nick och en frispark, fler?) så kan man sluta kolla på fotboll och börja spela plockepinn på internet. Förhoppningsviss kollar man på fotboll för spänningen, kampen, tekniken, målen känslan, stämningen eller något annat som triggar en, men om man kollar på det för att leta upp spelare som slår en passning fel och sedan ägna vaken tid åt att prata ner killen så SKA man sluta med allt vad intresse är!
Bendtner är bra! Inte alltid, inte varje match men bedömmer man bara avslutningarna så är han på topp varannan match. Två mål mot WBA senaste PLmatchen visar att han visst kan göra mål. Kolla interna målligan och återkom!
Diouf visade vem han spelar för och borde skriva en bok om hur man kommer undan röda kort. Kanske tar han hjälp av Big Sam som tydligen tyckte att tacklingen var befogad eftersom Almunia hade föreslagit en ny blonderare för El Hadji. Utblonderad och ledsen tog alltså Diouf till det enda knepen han kan och pang. Vansinne!
Så till det enda tråkiga en dag som denna. Tydligen har Rosicky fått en reaktion och ytterliggare två veckor läggs till de 14 månaderna han redan varit borta. Det som började med "tillbaka om 2-3 veckor" har alltså dragit ut över ett år och vem blir förvånad om de nya 2 veckorna inte kan bli ytterliggare ett halvår? Ledsen blir man, men förvånad? Icke!
Matchen var annars ett perfekt svar på allas oro om trötta spelare efter bortamatchen mot Roma. Personligen ger jag inte mycket för sånt snack. Jag tycker det sänder ut helt fel signaler till alla egentligen när det snackas om att spelare ska vara trötta i veckor efter att ha sprungit en halvtimme extra två dagar tidigare. Visst är man extra slutkörd dagen efter men isåfall räknar jag med att man får träningsledigt och kör lättare på fredagen innan match. Hinner man inte återhämta sig på den tiden är det först och främst fel på grundkonditionen eller så har det hänt något allvarligare. Självklart är såna tankar ett självförsvar "om" något skulle gå fel när man är tvungen att vinna, man skaffar sig en anledning till att kunna tappa poäng. Se bara på United där Fergie vänder upp och ner på jorden för att de fick en dag mindre i återhämtning än vad Liverpool fick. Visst, han är en dålig förlorare utan dess like, precis som Wenger, men Wenger är oftast ganska konstruktiv när han klagar och vänder sig till statistik för att bekräfta sina teser. Fergie bojkottar tv-kanaler istället. Vem är barnsligast? Måste vara Fergie eftersom han vinner flest titlar och tycker man hans beteende är tramsigt så tycker jag man är idiot. Visst kan man tycka illa om honom och hans uppförande men tyvärr leder det till seger i slutändan och just därför är han lite av ett geni. Inte långt från galenskapen, men på gränsen.
Så, nu har United fått årets enda plus. Ganska sjukt när man får stryk av 'Pool med 4-1.
Tillbaka till Gunners match och man ser hur mycket Arshavin betyder och hur bra han är. Han drar med sig alla känns det som. Se bara på Eboué som gör två grymt enkla mål men som han med största sannolikhet hade skjutit 30 meter utanför för 2 månader sedan. När Arsenal gör en bra match är det som vanligt dags för massor med glada fans att uttala sig om deras personliga hackkycklingar. Tydligen var Denilson en säkerhetsrisk och faktumet att han slår en underbar passning till 2-0 gör inte säkerhetsriskerna mindre, tvärtom.
Man blir trött. Om folk ska vara så negativa när vi vinner med 4-0 och knappt släpper till en målchans (pedersens nick och en frispark, fler?) så kan man sluta kolla på fotboll och börja spela plockepinn på internet. Förhoppningsviss kollar man på fotboll för spänningen, kampen, tekniken, målen känslan, stämningen eller något annat som triggar en, men om man kollar på det för att leta upp spelare som slår en passning fel och sedan ägna vaken tid åt att prata ner killen så SKA man sluta med allt vad intresse är!
Bendtner är bra! Inte alltid, inte varje match men bedömmer man bara avslutningarna så är han på topp varannan match. Två mål mot WBA senaste PLmatchen visar att han visst kan göra mål. Kolla interna målligan och återkom!
Diouf visade vem han spelar för och borde skriva en bok om hur man kommer undan röda kort. Kanske tar han hjälp av Big Sam som tydligen tyckte att tacklingen var befogad eftersom Almunia hade föreslagit en ny blonderare för El Hadji. Utblonderad och ledsen tog alltså Diouf till det enda knepen han kan och pang. Vansinne!
Så till det enda tråkiga en dag som denna. Tydligen har Rosicky fått en reaktion och ytterliggare två veckor läggs till de 14 månaderna han redan varit borta. Det som började med "tillbaka om 2-3 veckor" har alltså dragit ut över ett år och vem blir förvånad om de nya 2 veckorna inte kan bli ytterliggare ett halvår? Ledsen blir man, men förvånad? Icke!
lördag 14 mars 2009
Romamatchen från Rom!
Onsdagen den 11 mars. Det vankas Champions Leaguematch i Rom och det är nästan så att man kan känna det i den milda luften. Påväg till Stadio dell' Olimpico träffar vi på Roministi överallt, något taggade, något nervösa. Det diskuteras hejvilt på spårvagnen som tar oss till Olimpico. Det är mycket funderingar kring Mexès, Montella och Totti men det talas även om Arsenal och huruvida spelet kommer att se ut för kvällen med tanke på deras fördel.
Vi stöter inte på några Arsenalfans förrän inne på stadion, så långt ifrån alla Romafans som det går. I en ganska stor klung står de och vevar med sina röda flaggor vid Curva Nord. Några minuter innan matchstart välkomnar italienarna Arsenal med ett tal och Romafansens buande hörs över hela Olimpico. Matchen är igång och bengalerna brinner. Arsenal har definitivt inlett matchen bättre än Roma och det märks på hemmasupportrarna; buandet och visslandet är i full gång igen. Nionde minuten har passerat och Totti assisterar Juan till kvällens första mål. Supportrarna blir galna och hoppar av glädje , så pass att jag och några andra på min rad blir nerputtade. Efter målet får vi se ett mer taggat Arsenal. Roma har däremot skapat flest målchanser men kommer inte längre än så. I andra halvlek fortsätter Arsenal att pressa men Romafförsvaret är oväntat duktigt ikväll då de saknar flera nyckelspelare. I slutet av andra halvlek märks det att både Arsenal och Roma är trötta. Efter en möjlig straffsituation och några farliga chanser från båda lagens sidor slutar det med förlängning. Det är nästan så att vi kan förutspå hur det hela kommer att sluta eftersom förlängningen är så otroligt jämn. Och vi har rätt. Straffar next! Det är så himla nervöst på stadion och varenda italienare biter sig ivrigt på naglarna.
Max Tonetto missar den åttonde straffen! Arsenal är nu vidare till kvartsfinal! The game is over! Italiebnarna vrålar och svär, slänger sig åt alla håll och skriker Vafanculo. Arsenalfansen ombeds stanna kvar på stadion tills alla andra gått ut. Men för att provocera skriker de "LAZIO LAZIO LAZIO LAZIO" Gång på gång och det gör det inte lättare för "i roministi". Med trumpna miner lämnar Romafansen Olimpico medan jag går därifrån med ett stort leende på läpparna. Jag har fått skåda en underhållande match på plats och jag kan inte vara mer tacksam än så.
Grattis Arsenal!
Vi stöter inte på några Arsenalfans förrän inne på stadion, så långt ifrån alla Romafans som det går. I en ganska stor klung står de och vevar med sina röda flaggor vid Curva Nord. Några minuter innan matchstart välkomnar italienarna Arsenal med ett tal och Romafansens buande hörs över hela Olimpico. Matchen är igång och bengalerna brinner. Arsenal har definitivt inlett matchen bättre än Roma och det märks på hemmasupportrarna; buandet och visslandet är i full gång igen. Nionde minuten har passerat och Totti assisterar Juan till kvällens första mål. Supportrarna blir galna och hoppar av glädje , så pass att jag och några andra på min rad blir nerputtade. Efter målet får vi se ett mer taggat Arsenal. Roma har däremot skapat flest målchanser men kommer inte längre än så. I andra halvlek fortsätter Arsenal att pressa men Romafförsvaret är oväntat duktigt ikväll då de saknar flera nyckelspelare. I slutet av andra halvlek märks det att både Arsenal och Roma är trötta. Efter en möjlig straffsituation och några farliga chanser från båda lagens sidor slutar det med förlängning. Det är nästan så att vi kan förutspå hur det hela kommer att sluta eftersom förlängningen är så otroligt jämn. Och vi har rätt. Straffar next! Det är så himla nervöst på stadion och varenda italienare biter sig ivrigt på naglarna.
Max Tonetto missar den åttonde straffen! Arsenal är nu vidare till kvartsfinal! The game is over! Italiebnarna vrålar och svär, slänger sig åt alla håll och skriker Vafanculo. Arsenalfansen ombeds stanna kvar på stadion tills alla andra gått ut. Men för att provocera skriker de "LAZIO LAZIO LAZIO LAZIO" Gång på gång och det gör det inte lättare för "i roministi". Med trumpna miner lämnar Romafansen Olimpico medan jag går därifrån med ett stort leende på läpparna. Jag har fått skåda en underhållande match på plats och jag kan inte vara mer tacksam än så.
Grattis Arsenal!
torsdag 12 mars 2009
Let's not do that again, shall we?
Jag är glad. Glad att vi blev lottade mot Roma som definitivt måste vara ett av de sämre lagen som åkte ut i åttondelsfinalen i Champions League.
Den här matchen måste nog kunna jämföras med med bortamatchen mot Stoke förutom det faktum att Stoke har Delap som kan kasta inkast, en kvalité Roma inte verkar ha, eller utnyttja. Egentligen borde den usla matchen sammanfattas meden enda mening nämligen: Man vet hur dålig en match är när Riise är bäste spelare på plan.
Diaby och Denilson tävlade i att vinna tillbaka bollar enbart för att ge bort dem igen, för att sedan upprepa proceduren om och om. Clichy och Sagna hade en egen liten dust i vem som kunde slå det högsta inlägget med Nasri, van Persie och Bendtner gjorde sitt bästa för att dribbla bort flest spelare per bollkontakt. På detta hade vi en omgång "arga leken", Gallas och Touré försökte stirra ut bollen som sedan prydligt letade sig fram till Juan som med nöd och näppe lyckades sparka in bollen i öppet mål. Räknar man bort straffläggningen så är det bara Almunia som kommer undan med godkänt i betyget. Det var väl han och Riise som får dela på de 2 godkända betyg som delas ut.
Jag kan förstå att man inte vill göra ett självmål i en avgörande match i CL och det var väl det Gallas stod och tänkte på när han släppte bollen förbi sig. Toure räknade väl kallt med att Gallas skulle sparka så han hängde inte med och efter en missad Romaklack (Taddei?) så fick Juan bollen och utjämnade. Finns inte mycket att säga om. Bedrövligt bara. Resten av matchen fortsatte i samma veva förutom någon Romachans och självklart Baptistas monstermiss på slutet, undar om han inte lärde sig den i London?
Straffläggningen var nervös. Eduardo skjuter en riktigt dålig straff. Han hade visserligen inte rört bollen alltför många ggr före straffen men ändå. Usel helt enkel. Om Dudus straff var dålig så var Vucinics 100 ggr värre. Almunia går för tidigt, ligger ner och egentligen är det bara att panga in bollen men han slår en bredsida i ankelhöjd mitt i målet på en Almunia som redan ligger ner. Sånt sänder signaler. Tycker i varje fall jag, kan man inte fokusera tillräckligt för att slå en hård straff eller i annat fall försöka en teknisk delikatess i form av en chip utan bara passa en boll mitt i målet så ska man inte spela i Champions League. Tyvärr. Jämför man med Tonettos straff som går 6 m över så är Vucinics försök oacceptabelt i mina ögon. Jag har ännu inte kollat igenom vad som skrivits om Romas insats av deras egna men antagligen så ligger väl fokus på att bortförklara med någon utebliven straff eller att någon sa "fuck" så att katolska värderingar snedvreds och ingen kunde tänka klart.
För övrigt så hade jag aldrig låtit Diaby slå en straff. Hans min när han lägger upp bollen på punkten symboliserar hur jävla lite han fattar av konsekvenserna om han skulle missa. Vissa kan nog säga att det är perfekt egenskap för en straffskytt att inte kunna tänka längre än till att han slår till bollen, men jag var fan imig livrädd.
Så snälla, kom ihåg straffläggningen, glöm matchen and please... please please please let's not do this again, shall we?
Förhoppningsvis kommer jag kunna publicera lite andra tankar och synpunkter om matchen från en Rombo som fanns på plats. Kanske också en film från straffläggningen som hon bevittnade bakifrån målet, vem vet.
Peace
Den här matchen måste nog kunna jämföras med med bortamatchen mot Stoke förutom det faktum att Stoke har Delap som kan kasta inkast, en kvalité Roma inte verkar ha, eller utnyttja. Egentligen borde den usla matchen sammanfattas meden enda mening nämligen: Man vet hur dålig en match är när Riise är bäste spelare på plan.
Diaby och Denilson tävlade i att vinna tillbaka bollar enbart för att ge bort dem igen, för att sedan upprepa proceduren om och om. Clichy och Sagna hade en egen liten dust i vem som kunde slå det högsta inlägget med Nasri, van Persie och Bendtner gjorde sitt bästa för att dribbla bort flest spelare per bollkontakt. På detta hade vi en omgång "arga leken", Gallas och Touré försökte stirra ut bollen som sedan prydligt letade sig fram till Juan som med nöd och näppe lyckades sparka in bollen i öppet mål. Räknar man bort straffläggningen så är det bara Almunia som kommer undan med godkänt i betyget. Det var väl han och Riise som får dela på de 2 godkända betyg som delas ut.
Jag kan förstå att man inte vill göra ett självmål i en avgörande match i CL och det var väl det Gallas stod och tänkte på när han släppte bollen förbi sig. Toure räknade väl kallt med att Gallas skulle sparka så han hängde inte med och efter en missad Romaklack (Taddei?) så fick Juan bollen och utjämnade. Finns inte mycket att säga om. Bedrövligt bara. Resten av matchen fortsatte i samma veva förutom någon Romachans och självklart Baptistas monstermiss på slutet, undar om han inte lärde sig den i London?
Straffläggningen var nervös. Eduardo skjuter en riktigt dålig straff. Han hade visserligen inte rört bollen alltför många ggr före straffen men ändå. Usel helt enkel. Om Dudus straff var dålig så var Vucinics 100 ggr värre. Almunia går för tidigt, ligger ner och egentligen är det bara att panga in bollen men han slår en bredsida i ankelhöjd mitt i målet på en Almunia som redan ligger ner. Sånt sänder signaler. Tycker i varje fall jag, kan man inte fokusera tillräckligt för att slå en hård straff eller i annat fall försöka en teknisk delikatess i form av en chip utan bara passa en boll mitt i målet så ska man inte spela i Champions League. Tyvärr. Jämför man med Tonettos straff som går 6 m över så är Vucinics försök oacceptabelt i mina ögon. Jag har ännu inte kollat igenom vad som skrivits om Romas insats av deras egna men antagligen så ligger väl fokus på att bortförklara med någon utebliven straff eller att någon sa "fuck" så att katolska värderingar snedvreds och ingen kunde tänka klart.
För övrigt så hade jag aldrig låtit Diaby slå en straff. Hans min när han lägger upp bollen på punkten symboliserar hur jävla lite han fattar av konsekvenserna om han skulle missa. Vissa kan nog säga att det är perfekt egenskap för en straffskytt att inte kunna tänka längre än till att han slår till bollen, men jag var fan imig livrädd.
Så snälla, kom ihåg straffläggningen, glöm matchen and please... please please please let's not do this again, shall we?
Förhoppningsvis kommer jag kunna publicera lite andra tankar och synpunkter om matchen från en Rombo som fanns på plats. Kanske också en film från straffläggningen som hon bevittnade bakifrån målet, vem vet.
Peace
onsdag 11 mars 2009
Roma
Galet nervös. Fan vad det är kul att spela utslagsmatcher. Lite som att möta United, Pool el. Chelsea i ligan, man måste bara vinna. Den brittiska dominansen är lika total som vanligt i Champions League och frågan är om vi får se något italienskt lag klara sig förbi åttondelen.
Arsenal har visat gryende form med en seger hemma mot Roma och sedan två matcher med 3 mål i vardera. Visserligen mot motstånd som inte är av hög rang, men målen har börjat göras och det är trevligare än andra vägen fram.
Snart är laget helt skadefritt och det saknas bara Adebayor, Cesc och Rosicky. Silvestre har precis bröjat träna och Arshavin sitter hemma och pluggar engleska samt tränar målgester. Annars är det fullt lag. Eduardo och Walcott. Gott att ha med sig in i en tuff match i Rom.
Roma har tydligen ett gäng skador men antagligen mörkar de förutsättningarna lite. Mexes är tydligen skadad. Oj, det är ju ett jävla avbräck att inte ha mongomexes med. Varje gång jag råkar titta på Roma ser jag bara honom springa runt och armbåga folk eller fultackla. Frågan är om han är en avlägsen släkting till Kevin Davies. Idioter båda två.
Alla Romafans har klippt sig a la Totti 04 så spottloskor förväntas var man än går. Markus Birro sitter väl i någon studio och svär över att svenska folket kallar honom Spotti och heeelt glömmer vilken fotbollspelare han är. Skönt att Birro håller uppe "vi mot dem" känslan. Anglofiler som alla är. Tottis löpyta på Emirates täckte ungefär 4a spottisar från densamme.
Jag har två ögon på plats på Olympiastadion och själv ska man tvingas lyssna på någon av Viasatidioterna. Blir det inte Strömberg blir jag förbannad. Men som vanligt får man väl nöja sig med typ Kinch, Pettersson eller Mjällby. Mongon alla tre!
Come on theeeee Arsenal!!!
Arsenal har visat gryende form med en seger hemma mot Roma och sedan två matcher med 3 mål i vardera. Visserligen mot motstånd som inte är av hög rang, men målen har börjat göras och det är trevligare än andra vägen fram.
Snart är laget helt skadefritt och det saknas bara Adebayor, Cesc och Rosicky. Silvestre har precis bröjat träna och Arshavin sitter hemma och pluggar engleska samt tränar målgester. Annars är det fullt lag. Eduardo och Walcott. Gott att ha med sig in i en tuff match i Rom.
Roma har tydligen ett gäng skador men antagligen mörkar de förutsättningarna lite. Mexes är tydligen skadad. Oj, det är ju ett jävla avbräck att inte ha mongomexes med. Varje gång jag råkar titta på Roma ser jag bara honom springa runt och armbåga folk eller fultackla. Frågan är om han är en avlägsen släkting till Kevin Davies. Idioter båda två.
Alla Romafans har klippt sig a la Totti 04 så spottloskor förväntas var man än går. Markus Birro sitter väl i någon studio och svär över att svenska folket kallar honom Spotti och heeelt glömmer vilken fotbollspelare han är. Skönt att Birro håller uppe "vi mot dem" känslan. Anglofiler som alla är. Tottis löpyta på Emirates täckte ungefär 4a spottisar från densamme.
Jag har två ögon på plats på Olympiastadion och själv ska man tvingas lyssna på någon av Viasatidioterna. Blir det inte Strömberg blir jag förbannad. Men som vanligt får man väl nöja sig med typ Kinch, Pettersson eller Mjällby. Mongon alla tre!
Come on theeeee Arsenal!!!
måndag 9 mars 2009
Burnley
Först en liten tillbakablick; WBA läxades upp med 3-1. Eboué gör mig vansinnig eftersom han visar upp bra kvalitéer blandat med riktiga bottennapp som att kliva in i banan när man står i muren. Om han märkte att muren var dåligt placerad och ville redigera det vet jag inte men det är inte hans jobb. Sen gör han en ok match. Och ska man släppa in det målet så är det bättre att göra det mot WBA än mot United. Matchen borde vunnits med mer än 3-1 men det är väl inte poängen efter ett gäng 0-0 matcher. Kul att se Bendtner som nu även funkade som startspelare. Som alla andra så trodde jag att hans 1-0 mål bara var ett jävla skämt men där man senare fick se riktig känsla istället för ett pangande som hade gått 48a meter över.
Nu Burnley! Sällan har jag varit så sugen på att skriva ner mina tankar som efter denna matchen. Och detta trots att jag inte sett hela. Inte ens halva utan bara higlights.
Jag satt i en minibuss på väg från Sthlm till Malmö när det sparkades av på Emirates. Själv sparkade jag igång smsterrorismen till flickvännen. Tyvärr kan jag inte få henne att streama matcher eller gå ned på puben och titta åt mig. Det är i vilket fall den första missade tävlingsmatchen för säsongen och det känns inte så jävla roligt men om kravet för att vi ska göra såna mål är att jag inte ska se matchen så tänker jag inte titta en sekund till. Ok, jag tänker inte pröva teorin genom att inte kolla så det är en död teori i vilket fall.
Allt håller på att vända och jag börjar vädra ChampionsLeague platser, bucklor och allt annat kul. Vi är med igen efter en trevande säsong och nu verkar vi hittat både spelet och målskyttet. Lägger man till det enda målet vi släppt in på väldigt länge är pusslet för framgång färdigt.
Visst, man kan inte dra alltför höga slutsatser eftersom motståndet på sista tiden inte direkt motsvarat toppklass men vi kommer ur en period med svaga resultat mot svaga lag och den enda positiva förändringen som kan ske är att resultaten blir starka. Vi grundar med ett starkt försvarspel och nollor och sedan låter vi spelet sätta sig och till slut gör vi målen också. Easy as pie.
Skadeeländet tvingade oss att köpa Arshavin och vips så har det kommit något positivt ur det hela. Med Eduardo och Walcott tillbaka, Arshavin och Nasri på mitten, en Diaby som gör stora matcher till höger och vänster nu så har vi ett slagkraftigt lag. Ge Bendtner och Vela fler matcher med van Persie och vi har bara angenäma problem när laget tas ut.
Eduardos mål, Velas mål och även Eboués mål mot Burnley är exempel på vad Arsenal kan göra med lite självförtroende. Herregud, Eduardo är så jävla bra. Hur man kan komma tillbaka från ett benbrott och göra 3 mål på 2 tävlingsmatcher är för mig oförståeligt. Då är man en klasspelare.
Nu längtar jag till Romamatchen. Ska bli så jävla gott! Blir mer inför senare. Jag ska ta en liten eftermiddagslur och drömma gott!
Fridens!
Nu Burnley! Sällan har jag varit så sugen på att skriva ner mina tankar som efter denna matchen. Och detta trots att jag inte sett hela. Inte ens halva utan bara higlights.
Jag satt i en minibuss på väg från Sthlm till Malmö när det sparkades av på Emirates. Själv sparkade jag igång smsterrorismen till flickvännen. Tyvärr kan jag inte få henne att streama matcher eller gå ned på puben och titta åt mig. Det är i vilket fall den första missade tävlingsmatchen för säsongen och det känns inte så jävla roligt men om kravet för att vi ska göra såna mål är att jag inte ska se matchen så tänker jag inte titta en sekund till. Ok, jag tänker inte pröva teorin genom att inte kolla så det är en död teori i vilket fall.
Allt håller på att vända och jag börjar vädra ChampionsLeague platser, bucklor och allt annat kul. Vi är med igen efter en trevande säsong och nu verkar vi hittat både spelet och målskyttet. Lägger man till det enda målet vi släppt in på väldigt länge är pusslet för framgång färdigt.
Visst, man kan inte dra alltför höga slutsatser eftersom motståndet på sista tiden inte direkt motsvarat toppklass men vi kommer ur en period med svaga resultat mot svaga lag och den enda positiva förändringen som kan ske är att resultaten blir starka. Vi grundar med ett starkt försvarspel och nollor och sedan låter vi spelet sätta sig och till slut gör vi målen också. Easy as pie.
Skadeeländet tvingade oss att köpa Arshavin och vips så har det kommit något positivt ur det hela. Med Eduardo och Walcott tillbaka, Arshavin och Nasri på mitten, en Diaby som gör stora matcher till höger och vänster nu så har vi ett slagkraftigt lag. Ge Bendtner och Vela fler matcher med van Persie och vi har bara angenäma problem när laget tas ut.
Eduardos mål, Velas mål och även Eboués mål mot Burnley är exempel på vad Arsenal kan göra med lite självförtroende. Herregud, Eduardo är så jävla bra. Hur man kan komma tillbaka från ett benbrott och göra 3 mål på 2 tävlingsmatcher är för mig oförståeligt. Då är man en klasspelare.
Nu längtar jag till Romamatchen. Ska bli så jävla gott! Blir mer inför senare. Jag ska ta en liten eftermiddagslur och drömma gott!
Fridens!
tisdag 3 mars 2009
Allt möjligt
Eftersom jag har jobbat omänskligt mycket de senaste två veckorna har bloggen uteblivit. Jag har för att se matcherna fått jobba över här och var för att rycka fram lite tid och så idag sitter jag ledig. Då blir det blogg. Dessutom har man fått en biljett till Arsenal-Middlesbrough den 25/4 så om någon annan ska dit så är det bara att skrika till i det utomordentliga kommentarfältet under varje blogg.
Innan jag går över till fotboll så kan jag förvarna om att det är jobb som väntar på annan ort till och med söndag så det lär vara lika tomt som vanligt här.
Såja, fotboll: Romamatchen var underbar, vi spelade ut Roma och spaghettiätare över halva landet vred sig. Tyvärr borde vi gjort en 5-6 mål till men så roligt får man tyvärr inte ha det. När Vela blev inbytt blev jag glad, men påmindes av en granne som stod vänd mot en annan tv (och tittade på Inter-United) att han missade två lägen mot Sunderland. Kommentaren var: "och det där ska vara den bästa avslutaren Wenger har sett, jävla idiot". Detta bevärdigades inte med ett ord. Men en sak som varken kommentatorn i Arsenal-Sunderland eller idiot bredvid mig verkar ha förstått är att man inte bedömmer en kille efter två avslut mot Sunderland utan på vad han gör varje dag på träning och när han spelar, typ i Carling Cup. Så kamma er, puckon!
Nu har man fått se på tok för många nollor framåt. Visserligen har vi börjat skapa målchanser som aldrig förr denna säsongen så egentligen borde man väl säga att det kommer mål. Arshavin har varit en frisk fläkt och självklart vänder alla på hans uppvisningar och dissar resten av truppen istället. "Ska en kille som är mitt i försäsongsträningen vara bättre än alla andra?". JA det ska han tydligen. Kan vi inte ta med oss det positiva att vi har köpt en bra spelare istället för att hata Denilson och Song? Diaby och Eboué har trots all skit de får ta från mig och övriga fans gjort sina bästa matcher för säsongen nu och det enda som står mellan "fan vad vi suger" och "vilken jävla succé" är stolpar och målvakter. Visst har inte avsluten varit de bästa, men lägena finns där. Vi har massor med defensiva nollor som vi kan bygga på och laget har aldrig kännts så stabilt som nu den här säsongen. Nu skadade sig Gallas så vår stabilitet kanske ruckas något men vafan det löser sig!
Jag är minst lika frustrerad som någon annan men som det såg ut i januari och i slutet av december så är jag mer än glad över hur det artar sig nu. För min del känns det som att vi behöver en Eduardo i laget med killer instinkt eller en Adebayor som är på hugget. Kanske är Ade hungrig när han kommer tillbaka? Då är vi bra.
Ikväll är det WBA och jag vill inte se fegande med två defensiva på mitten. Kanske kan Eboué få spela eftersom Arshavin känner sig sliten och inte orkar 90 men annars ska det vara fullt jävla ös! Jag tänker tippa 5-0 till Arsenal eftersom jag genomgående denna säsongen inte vågat tro på något bra resultat. 5-0, proppen ur!
Come on Gunners
Innan jag går över till fotboll så kan jag förvarna om att det är jobb som väntar på annan ort till och med söndag så det lär vara lika tomt som vanligt här.
Såja, fotboll: Romamatchen var underbar, vi spelade ut Roma och spaghettiätare över halva landet vred sig. Tyvärr borde vi gjort en 5-6 mål till men så roligt får man tyvärr inte ha det. När Vela blev inbytt blev jag glad, men påmindes av en granne som stod vänd mot en annan tv (och tittade på Inter-United) att han missade två lägen mot Sunderland. Kommentaren var: "och det där ska vara den bästa avslutaren Wenger har sett, jävla idiot". Detta bevärdigades inte med ett ord. Men en sak som varken kommentatorn i Arsenal-Sunderland eller idiot bredvid mig verkar ha förstått är att man inte bedömmer en kille efter två avslut mot Sunderland utan på vad han gör varje dag på träning och när han spelar, typ i Carling Cup. Så kamma er, puckon!
Nu har man fått se på tok för många nollor framåt. Visserligen har vi börjat skapa målchanser som aldrig förr denna säsongen så egentligen borde man väl säga att det kommer mål. Arshavin har varit en frisk fläkt och självklart vänder alla på hans uppvisningar och dissar resten av truppen istället. "Ska en kille som är mitt i försäsongsträningen vara bättre än alla andra?". JA det ska han tydligen. Kan vi inte ta med oss det positiva att vi har köpt en bra spelare istället för att hata Denilson och Song? Diaby och Eboué har trots all skit de får ta från mig och övriga fans gjort sina bästa matcher för säsongen nu och det enda som står mellan "fan vad vi suger" och "vilken jävla succé" är stolpar och målvakter. Visst har inte avsluten varit de bästa, men lägena finns där. Vi har massor med defensiva nollor som vi kan bygga på och laget har aldrig kännts så stabilt som nu den här säsongen. Nu skadade sig Gallas så vår stabilitet kanske ruckas något men vafan det löser sig!
Jag är minst lika frustrerad som någon annan men som det såg ut i januari och i slutet av december så är jag mer än glad över hur det artar sig nu. För min del känns det som att vi behöver en Eduardo i laget med killer instinkt eller en Adebayor som är på hugget. Kanske är Ade hungrig när han kommer tillbaka? Då är vi bra.
Ikväll är det WBA och jag vill inte se fegande med två defensiva på mitten. Kanske kan Eboué få spela eftersom Arshavin känner sig sliten och inte orkar 90 men annars ska det vara fullt jävla ös! Jag tänker tippa 5-0 till Arsenal eftersom jag genomgående denna säsongen inte vågat tro på något bra resultat. 5-0, proppen ur!
Come on Gunners
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
