Nytt år

2008 avslutades med en vinst. Den satt hårt inne och det var ingen galaföreställning men det var tre fruktansvärt viktiga poäng i kampen om en Championsleague plats. Arsenal startade matchen utan Robin van Persie och ett håglöst bolltrillande sattes igång. Som den optimist jag är känner jag igen spelet från tidigare säsonger, då det visserligen gått snabbare men ändå i grunden varit detsamma. Jag tycker det lovar gott, tillbaka till grunderna helt enkelt. Rörelse, pass, rörelse, pass. Som det ska va när Arsenal spelar!

Att det har tagit en halv säsong för att vi ska inse hur spelet ska skötas är sin egen lilla gåta men när det väl stämmer måste vi lära oss att kunna växla mellan grisspelet, som funkar mot Liverpool och Chelsea, och finliret som fungerade mot Manchester United. Vi kan inte stirra oss blinda på att alltid spela vårt spel för när det inte stämmer, när motivatinen till det inte finns klarar vi inte av att slå Stoke, Hull och Fulham.

Pompey var otroligt uddlöst och hade en stolpnick från storken Crouch som bästa målchans. Dom tillät oss spela runt bollen trots att vi var tröga men spelade ett kompakt defensivt spel framför målet och vi skapade egentligen bara en enda målchans förutom de som skänktes till oss av David "Soap" James. Efter en snygg kombination av Nasri, Eboue och Diaby kommer Adebayor helt fri, tar sig förbi James och blir precis tacklad av Campbell som dyker upp och ger Distin chansen att precis slå undan bollen. Bättre chanser än så kan man inte få men man borde nog ge mer ros åt försvaret än att risa Adebayor. Ade känns på gång, han springer som i gamla dagar och lyckas hålla i bollen istället för att släppa den ifrån sig i mottagningsögonblicket. Hade han bara gjort mål så hade ingen kunnat gnälla på honom, vilket nu görs. Jag har sett folk som vill sälja honom. Sälja spelaren som leder den interna målligan för att han inte gör tillräckligt med mål. Låter intressant. Ungefär som att börja röka för att få chansen att kunna sluta.

Nu vann vi. Vi har haft problem i slutminuterna mot många motståndare men Pompey hade verkligen inget att sätta emot. Man tycker till och med lite synd om Adams, hjälten och lagkaptenen som nu får stå vid sidan av och inte verkar komma överens med någon. Stackare, jag tyckte man såg i ögonen på honom all den uppgivenhet som bottnar i att han hade velat springa ut och lägga en dubbelfotare över smalbenet på valfri Gunner.

Till slut är det väl dags att ge lite mer spelarkritik. Vela måste omnämnas! Efter att mexikanen kommit på planen började det hända grejer och han skaffade fram massor med hörnor och även frisparken som Gallas lite senare nickade i mål. Gallas var för övrigt bra och han kanske borde stanna ändå. Kanske. Sålänge vi inte skaffar en annan mittback!

Nu blir det nytt år och vi får hoppas vi börjar det som vi avslutade det gamla, nämligen med seger! Til 09, Peace och Gott nytt år!