söndag 14 december 2008

...

Idag borde vara dagen som vi tog oss två poäng närmre toppen. Både United och Liverpool spelar lika och vad har vi då att komma med? Inte mycket. Boromatchen var visserligen ännut ett minikliv framåt eftersom vi till och från spelade lite trevlig fotboll som man kunde för ett år sen. Problemet var att det inte leder nånvart när vi släpper till billiga mål. Visst, det är jävla oflyt att Clichys rensning söker sig dit solen inte skiner på en Borospelare och inte kan man riktigt skylla på Song för att han inte är tillräckligt nära Tuncay. Sen att Tuncays skott blir ett gymt inlägg där Aliadiere dyker upp är en annan femma som ingen hade räknat med och Gallas är relativt sen där med men det är så jävla typiskt att sånt ska bli mål. Aliadiere gör alltid mål på oss, antagligen för att han rakade av den där fula lilla mustachen som han hade när han spelade för Gunners. Trött blir man i vilket fall.

Vårt mål var visserligen ett gratis mål men hade inte samma "oturs"bana på vägen dit. Adebayor behöver inte lyfta från marken när Diaby drar med sig hans markering låångt bort. Han får bollen i huvudet helt enkelt Sagna täcker bort målvakten. Sen bjöd matchen inte på så mycket mer av glädje. Lite fint vavavoomspel fick vi som sagt och Almunia gör en grym räddning på Downing friläge. Sen blir det handbollspel och jämna bedrövelser när v. Persie och Bendtner missar. Mittfältet känns svagt. Cesc vill ha boll hela tiden, Diaby vill hålla bollen hela tiden, Denilson vill inte spela på en kant och Song, käre Alexandre Song springer runt i sin bubbla och gör en katastrofal match. Passningarna går bakom spelare, till ingenting eller till inkast. Han vinner boll i närkamperna för att bli av med den direkt efteråt och har ingen som helst koll på Tuncay och ytan framför eget straffområde.

Wenger var tystare än någonsin på bänken. Byt för fan in Ramsey, byt in Bendtner och Vela. Man kan inte ge Bendtner tio minuter och realistiskt tro att det ska ändra något. Särskilt när matchen såg ut som den gjorde. Visst han visar förtroende för sin startelva och räknar kallt med att de utvalda spelarna ska ge något tillbaka men när de inte kan, vill eller orkar så är det hans jobb att byta ut dem, om inte annat så för deras egen skull! Han gjorde det med Eboue. Visserligen i de sista minuterna, men i den här matchen fanns x antal spelare som hade mått bättre av att sitta på bänken. Song har jag redan gått igenom. Denilson är en annan som hade kunnat bytas ut. Man kan fråga sig om han ska ha godkänt bara för att springa fram och tillbaka tillsammans med Downing och se till att han inte hittar på något.

På många håll har jag fått höra att anledningen till att Cesc inte varit lika bra som förra säsongen är för att Denilson som spelat bredvid honom, sålänge vi hade någorlunda friska yttrar, har blivit för offensiv och därför har Cesc hämmats. De har istället förespråkat Song. Problemet som jag ser det är inte spelaren bredvid Cesc i sig utan funktionen han ska fylla. I Arsenal ska alla kunna stå för ett uppspel och en offensiv attack oavsett om man heter Almunia eller The Walcott. När den defensiva av mittfältarna inte klarar av uppspels fasen skänker han en otrygghet som gör att Cesc måste gå ner och hämta boll ju längre matchen lider. Jag blir förbannad när jg ser Cesc luffsa fram till en mittback för att helt enkelt ta bollen i från honom och för att sedan försöka hänga med upp i anfallet. Song (eller Denilson) måste klara av att hämta boll och sedan följa med upp som spelalternativ. Det lyckades några gånger i första halvlek men mest var det horribla passningar och tveksamheter. Nu bär Cesc Arsenal på sina axlar, jag tror att han trvis med att vara kapten men måste han vara överallt på planen för att något ska hända?

Jag märker själv att denna desperata inställning kanske inte är rättfärdigad med tanke på att vi väldigt sällan tar tre poäng borta mot Boro, men det grundläggande är att när Pool och United förlorar poäng måste vi vara där för att ta igen dem! Om inte vi tar emot när de bjuder på poängtapp så kommer vi inte klara en fjärdeplats ens och det bekymrar mig som fan!

Nu ska jag återgå till att bita kudde och slå i väggarna!

Inga kommentarer: