Oavgjort i snöstorm

2-2 blev det. I snön. För jävlar vad det snöade. Satt och tänkte på att det nästan var lika bra att stoppa matchen vid 1-1 och låta det vara så. Nu blev det kryss ändå, mer eller mindre rättvist. Everton hade väl de klaraste målchanserna när Arsenal blåste på allt vad de kunde.

Inte så mycket att säga om 2-1 målet. Det var fruktansvärt snyggt, retfullt och en touch från högre makter när de samma gjorde allt för att förstöra allt vad fotboll heter.

Jag har svårt att vara alltför sur med tanke på våra två relativt turliga mål. Många skrek efter straff efter att Denilson blivit ihjältacklad av Neville men ärligt talat så finns inte den straffen på kartan. Det är svårt att försvara ett ärkeäckel som Neville men det där var ingen ojusthet. Han tar bollen klockrent och vart resten av kroppen tar vägen är av mindre betydelse. Denilson lär inte minnas vad som hände iaf.

Rosicky spelade 1-1 med sig själv. I min bok är det handfängsel och snabb avrtättning att tappa boll när vi har en spelare som täcker upp bakåt och vad Traore tänkte när han som siste man lämnade plats för en mindre Bob Dylan konsert bakom sig vill jag inte spekulera i.

Är inte i stånd att skriva så mycket mer just nu. Men en liten poäng så fort det börjar falla ner saker från skyn är att skjuta mer. SKJUT FÖR FAN! Det är snö överallt och glashalt och ändå fortsätter vi att passa så fort ett läge uppstår.

Nu ska jag ta mig till en inflyttningsfest och glömma allt vad snö heter. Godernatt!