Uppryckning tack

Det finns inte mycket att säga om matchen igårkväll på Goodison. En jävligt tråkig tillställning där det inte fanns ett spår av spelidé från bortalaget. "Vi spelar alltid vårt eget spel". Vad det är för spel kan man undra. 80 minuter av luftbomber mot en ensam Adebayor längst fram får Stalingrad 1943 att verka som ett trevligt ställe.

Everton hade borde vunnit alla tre poängen men fick nöja sig med 1 eftersom Robin van Persie gjorde mål på Arsenals enda riktiga målchans i en helt chanslös match. Detta gällde för båda lagen men Everton spelade som Arsenal brukar spela och Arsenal tog efter Bolton eller valfritt annat skräpgäng.

Fram med stora sågen! Diaby, Song och Denilson ska inte spela alternativt inte spela på de positioner de besatte igår. Lååååååångsamt är ett ord som är synonymt med alla tre. Resten av laget kommer undan med ett "njaaa" och van Persie skrev under på att vara årets Gunner!

Ade tyckte det var roligt att springa som en hund efter en apportboll i ca 15 minuter och i andra halvlek gjorde han inte ens försöket att stå onside när bollarna slogs. Om det var en signal till lagkamrater att sluta upp med otyget så var det ingen som förstod. Jag förstår Ade. Tror jag... RvP måste droppa ner för att hjälpa ett själlöst mittfält med defensiven och när bollen vinns sulas den upp mot en ointresserad Ade. Låt oss säga att han skulle få tag i bollen, då har han 3 Evertonspelare att bråka med själv till RvP ger ett alternativ. Scenario nummer två är att han ensam ska springa ifrån en hel backlinje och nummer tre är det som hände mest, han blev bortplockad av antingen Jagielka eller Lescott. Sen hade han kunnat göra mycket mer av det tror jag om viljan hade funnits men ändå.

Arseblogger lägger en skön kommentar i dagens blogg om Diabys passning till RvP:
"Diaby had to get something right, the law of averages dictated that..."

Robins avslutning i sig var ett konstverk och han bär laget på sina axlar, ibland hjälpt av Clichy och Nasri. Resten är bara tråkigt och alla väntar på en Arshavin som inte kommer och på en Cesc som chillar skadad.

Rosicky är på väg tillbaka sägs det. Jag väntar på den självklara "setbacken" som Tomas får så fort han rör en boll och ser fram emot ännu ett halvår utan fotboll för tjecken. Walcott borde i princip vara matchklar så fort axeln läkt med tanke att han kan träna med boll och hålla igång kroppen under tiden axeln bättrar sig.

Kan vi rycka upp oss till helgen? West Ham hemma är en rolig match som ska ge 3 poäng och lite självförtroende. Jag kommer antagligen missa den så jag är småförbannad men jobbet kallar och då får man bjuda till så gott man kan.