Börjar det luta åt det gamla vanliga?

Arsenal vinner mot Bolton hemma med ett krystat 1-0. One nil to the Arsenal. Underbart att höra, för jävligt att se. 3 poäng är som vanligt det viktigaste, skadelistan har inte växt och ett två poäng är inplockade på Liverpool och 3 på Chelsea. Positivt som fan. Det negativa är sättet det görs på och ett massivt bollinnehav samt ett handbollsförsvar går att igenkänna. De som ser Nasri som en ytter kan enligt min mening skita sig i näven för så bra som han är när han tar klivet in i banan gör honom till en annan spelare. Passningen till Adebayor är mästerlig, synd bara att Usain Bolt springer 100 m snabbare än vad Ade kan leverera ett skott. van Persie har en tåfjutt i stolpen och det summerar väl egentligen målchanserna vi skapar. Visst nickar Bendtner en boll i magen på finnen i boltons mål men så mycker mer är det inte.

Bendtner avgör sedan matchen på ett härligt sätt. Tack för att viljan finns åtminstone. För så mycket övrigt visade inte dansken upp. Ett par 3 passningar i kontringslägen gick till motståndare och ironiska applåder spred sig när han väl lyckades med en 3 meters pass. Taskigt, men efter 80 minuters boring boring Arsenal i minus 5 grader tar man varje chans att värma händerna. Jag vet inte vilken ställning jag ska ta i saken. Att håna de egna spelarna öppet är hemskt men det tyder på att man itne orkar så mycket mer och på något sätt verkar ju spelarna svara med att göra mål eller bättra sig (Eboue) och då har kretsen slutits och alla har fått som de velat.

Om spelarna gör bättre ifrån sig och svarar på kritik med ett mål och två piss-off fingrar mot mig för att jag uttrycker mina känslor så tänker jag fanimig håna varenda jävel som beträder Emirates gräsmatta. Det verkar funka så varför inte sätta det i system. Visst får man kängor från andra lags supportrar som säger att man är ett jävla svin som inte vet hur man stödjer sitt lag men sålänge man vinner så är det svårt att ta sån kritik på allvar. Eller så får man leva med den.

Och när man ändå filosoferar om hur det är att bära sig för jävligt åt kan man fråga sig hur det är att vara Kevin Davies i Bolton. Att han kom undan från matchen utan ett gult kort är för mig helt ofattbart. Han börjar lite vackert med en armbåge i huvudet på Clichy (har vi sett det förut) och fortsätter genom hela matchen med samma jävla spelstil. Efter andra fällningen får han en tillsägelse. Tack domaren. Borde inte FA ha smo regel att ringa Davies i förväg och varna honom att om han viftar med armbågarna i huvudhöjd i kommande match blir det gult kort. Tydligen inte. Istället får han ett par försök på sig så att han kan sikta in sig ordentligt och egentligen får vi väl tacka Elmander som tråkigt nog utgick för att Davies var tvungen att flytta in mot mitten och ge sig på folk i sin egen storlek.

Nästa fråga man ställer sig när Bolton kommer på tal är vad som egentligen händer ovanpå McCanns huvud. Varför är det vitt där?




Nog om stackars McCann och Bolton. Nu till Benitez härvan som är helt utflippad. Att man slänger ur sig en i en het situation är en sak. När man läser innantill från ett papper, som inte innehåller fakta eller statistik utan enbart vad man ska säga så börjar det luta åt basket case. Benitez glider ut och kritiserar Ferguson och även en klubbdirektör som är med i FA. United är ingen favorit och förhoppningsvis har Rafaa lite mer belägg än vad han visar upp. Tydligt är att något inte står rätt till, om det är hos FA, United eller hos Benitez själv får jag väl låta vara osagt men att Rafaa släpper ut allt nu är craaazy!

Han vill antagligen ta bort fokus från laget som spelar 0-0 mot Stoke och har en lagkapten som ska infinna sig i rätten om någon vecka. Lyckas han med det? Visst gör han det! Tar han i lite väl? Visst gör han det!

För det första säger han att Ferguson är så inkörd i United att ingen annan har något att säga till om där. Detta må han ha rätt i. Dessutom finns det en klubbdirektör som är med i FA och därför spelar ligan i hand på United därigenom, nu börjar vi ta ut svängarna. För det andra verkar det som han har fått nog av att vara lillebror i Premier League och nu när han väl har en förstaplacering som stöd vill han åtnjuta samma respekt som Ferguson och Wenger har hos domarna. Kanske är det så att trevliga killen nr 1, Scolari, har glidit in med ett smajl på läpparna och tryckt sig före Rafaa i gunst hos domarna och att han känner att något måste göras. Vem vet? Inte jag. Rafaa känns som en som snällt kan stå ut med allsköns skit år in år ut för att en dag tröttna på allt och slänga upp hagelsprakaren på en domarkonferens och göra proccesen kort. Det obefintliga leendet vid mål och vinster tyder på detta. Jag är bara hobbypsykolog men får dock skriva ut lika mycket mediciner som en riktig psykolog så ingen av oss kan hjälpa karln.

Till slut så känns allt som vanligt. United vinner. Liverpool surar. Arsenal kommer 3a-4a och Chelsea sparkar tränaren.