torsdag 17 juli 2008

Gilberto

Av nån sjuk anledning har jag skaffat en sjukt känslosam relation till de senaste defensiva innermittfältarna som slitit så jävligt för att vi ska kunna spela den bländande fotboll vi gör. Jag blev tokförbannad när Flamini tog sitt pick och pack och lämnade, bet handen som fött honom när han bara var en medioker yngling från Marseille. Tre veckor innan han lämnade sa jag till en vän när vi var i London att den gode Mattieu hade varit Arsenals genomgående bästa spelare under säsongen utan riktiga svackor med mål i några viktiga grismatcher. Väl borta tog det inte lång tid att komma över honom. En ok säsong på vänsterbacken och en utomordentlig på mitten det va vad han mäktade med, inte mer. Sticker Ade bryr jag mig mindre. En bra säsong, tack hej!

Nu sticker Gilberto Silva. Jag kom på mig med en tår i ögat när jag läste nyheten. Jag har hunnit förbereda mig ett tag eftersom Arsenal Analysis gjort ett bra jobb men Gilberto har lagt grunden till många framgångar med Invincible Season som krona på verket. Visst är Cesc och Viera två underbara spelare men utan Gil vid deras sida med sitt uppoffrande och intelligenta spel tror jag inte någon av dem hade varit där dem är idag. Vieras sista år som kantades av skador och en otestad spanjor som skulle ta över hans mantel, var Gils bästa enligt mig. Han klev fram och tog ansvar gjorde mål, städade bakåt och gjorde fanimig allt jävla möjligt jävligt bra.

Sista säsongen var han tyvärr sig inte lik. Efter att Copa America förstörde hans försäsong och serieinledning tappade han både kaptensbilden och den givna platsen bredvid Cesc. Sa han ett ord om speltid? Klagade han en ända gång? Fick vi höra klyschan; "bästa spelaren spelar och jag kommer kämpa hårt för att få ta tillbaka min plats i laget"?

Svaren är Nej, Inte vad jag vet och Ja och det här är den första spelaren jag faktiskt tror på när han säger det!

Chansen kom när Flamster blev småskadad men då fanns en annan ful, gnällig fransman där som krävde speltid och öppet visade sitt missnöje. Diarré hette han tror jag, grattis till landslagsplatsen förresten. Fuck off!

Gil kom inte in rätt i matcherna och situationerna på grund av matchoträning och timingen i tacklingar var under all kritik. Jag surade på honom som fan men han var proffsig ut i fingertopparna och respekten växte inombords.

Och nu lämnar han. Trots att det fanns en plats vikt åt honom på mitten så väljer han att lämna. Antagligen för lagets bästa. Som Viera gjorde, som Henry gjorde för att underlätta och låta Wenger trycka fram ännu en ung doldis som ska axla ansvaret. All heder till ännu en legend. Han ska ha alla hyllningar en klubb kan ge en så lojal trotjänare och jag kommer bli förbanand om någon skulle få för sig att kritisera honom för hans beslut. Tack Gil. There´s only one...

Över till Adebayor. Telegraph skriver att Milan affären fortfarande är på. Medan Guardian skriver att han kommer stanna eftersom Barca inte är intresserade längre...
Ok, tydligen är det praxis att skriva en artikel om dagen om the big three klubbarna (sorry Pool ni är inte med där upp längre!). Ena sekunden kapas priset på mitten för Ade och detta gör honom mer eller mindre ointressant en dag eller två tills någon skickar ett brev till någon och bud läggs och sedan kommer uppgifter om att inga bud lagts och det är bara en jävla karusell alltihop. Tydligen säljer detta lösnummer. Hur det nu är möjligt..

Till slut rekomenderas Arsenal.com för att kolla lite tributegrejer om Gilberto.

Ha en bra Gooner dag!

Inga kommentarer: