måndag 16 mars 2009

Efter Blackburn

Vinst med 4-0 och Arshavin smällde in sitt första mål i Arsenaltröjan. Ock vilket jävla mål sen. Att dra paralleller med Hamrins mål för en herrans massa år sen är inte speciellt svårt. Visserligen hann Arshavin bara skicka en spelare till korvståndet innan bollen satt där men det var verkligen klass.

Matchen var annars ett perfekt svar på allas oro om trötta spelare efter bortamatchen mot Roma. Personligen ger jag inte mycket för sånt snack. Jag tycker det sänder ut helt fel signaler till alla egentligen när det snackas om att spelare ska vara trötta i veckor efter att ha sprungit en halvtimme extra två dagar tidigare. Visst är man extra slutkörd dagen efter men isåfall räknar jag med att man får träningsledigt och kör lättare på fredagen innan match. Hinner man inte återhämta sig på den tiden är det först och främst fel på grundkonditionen eller så har det hänt något allvarligare. Självklart är såna tankar ett självförsvar "om" något skulle gå fel när man är tvungen att vinna, man skaffar sig en anledning till att kunna tappa poäng. Se bara på United där Fergie vänder upp och ner på jorden för att de fick en dag mindre i återhämtning än vad Liverpool fick. Visst, han är en dålig förlorare utan dess like, precis som Wenger, men Wenger är oftast ganska konstruktiv när han klagar och vänder sig till statistik för att bekräfta sina teser. Fergie bojkottar tv-kanaler istället. Vem är barnsligast? Måste vara Fergie eftersom han vinner flest titlar och tycker man hans beteende är tramsigt så tycker jag man är idiot. Visst kan man tycka illa om honom och hans uppförande men tyvärr leder det till seger i slutändan och just därför är han lite av ett geni. Inte långt från galenskapen, men på gränsen.

Så, nu har United fått årets enda plus. Ganska sjukt när man får stryk av 'Pool med 4-1.

Tillbaka till Gunners match och man ser hur mycket Arshavin betyder och hur bra han är. Han drar med sig alla känns det som. Se bara på Eboué som gör två grymt enkla mål men som han med största sannolikhet hade skjutit 30 meter utanför för 2 månader sedan. När Arsenal gör en bra match är det som vanligt dags för massor med glada fans att uttala sig om deras personliga hackkycklingar. Tydligen var Denilson en säkerhetsrisk och faktumet att han slår en underbar passning till 2-0 gör inte säkerhetsriskerna mindre, tvärtom.

Man blir trött. Om folk ska vara så negativa när vi vinner med 4-0 och knappt släpper till en målchans (pedersens nick och en frispark, fler?) så kan man sluta kolla på fotboll och börja spela plockepinn på internet. Förhoppningsviss kollar man på fotboll för spänningen, kampen, tekniken, målen känslan, stämningen eller något annat som triggar en, men om man kollar på det för att leta upp spelare som slår en passning fel och sedan ägna vaken tid åt att prata ner killen så SKA man sluta med allt vad intresse är!

Bendtner är bra! Inte alltid, inte varje match men bedömmer man bara avslutningarna så är han på topp varannan match. Två mål mot WBA senaste PLmatchen visar att han visst kan göra mål. Kolla interna målligan och återkom!

Diouf visade vem han spelar för och borde skriva en bok om hur man kommer undan röda kort. Kanske tar han hjälp av Big Sam som tydligen tyckte att tacklingen var befogad eftersom Almunia hade föreslagit en ny blonderare för El Hadji. Utblonderad och ledsen tog alltså Diouf till det enda knepen han kan och pang. Vansinne!

Så till det enda tråkiga en dag som denna. Tydligen har Rosicky fått en reaktion och ytterliggare två veckor läggs till de 14 månaderna han redan varit borta. Det som började med "tillbaka om 2-3 veckor" har alltså dragit ut över ett år och vem blir förvånad om de nya 2 veckorna inte kan bli ytterliggare ett halvår? Ledsen blir man, men förvånad? Icke!

Inga kommentarer: