måndag 9 mars 2009

Burnley

Först en liten tillbakablick; WBA läxades upp med 3-1. Eboué gör mig vansinnig eftersom han visar upp bra kvalitéer blandat med riktiga bottennapp som att kliva in i banan när man står i muren. Om han märkte att muren var dåligt placerad och ville redigera det vet jag inte men det är inte hans jobb. Sen gör han en ok match. Och ska man släppa in det målet så är det bättre att göra det mot WBA än mot United. Matchen borde vunnits med mer än 3-1 men det är väl inte poängen efter ett gäng 0-0 matcher. Kul att se Bendtner som nu även funkade som startspelare. Som alla andra så trodde jag att hans 1-0 mål bara var ett jävla skämt men där man senare fick se riktig känsla istället för ett pangande som hade gått 48a meter över.

Nu Burnley! Sällan har jag varit så sugen på att skriva ner mina tankar som efter denna matchen. Och detta trots att jag inte sett hela. Inte ens halva utan bara higlights.

Jag satt i en minibuss på väg från Sthlm till Malmö när det sparkades av på Emirates. Själv sparkade jag igång smsterrorismen till flickvännen. Tyvärr kan jag inte få henne att streama matcher eller gå ned på puben och titta åt mig. Det är i vilket fall den första missade tävlingsmatchen för säsongen och det känns inte så jävla roligt men om kravet för att vi ska göra såna mål är att jag inte ska se matchen så tänker jag inte titta en sekund till. Ok, jag tänker inte pröva teorin genom att inte kolla så det är en död teori i vilket fall.

Allt håller på att vända och jag börjar vädra ChampionsLeague platser, bucklor och allt annat kul. Vi är med igen efter en trevande säsong och nu verkar vi hittat både spelet och målskyttet. Lägger man till det enda målet vi släppt in på väldigt länge är pusslet för framgång färdigt.

Visst, man kan inte dra alltför höga slutsatser eftersom motståndet på sista tiden inte direkt motsvarat toppklass men vi kommer ur en period med svaga resultat mot svaga lag och den enda positiva förändringen som kan ske är att resultaten blir starka. Vi grundar med ett starkt försvarspel och nollor och sedan låter vi spelet sätta sig och till slut gör vi målen också. Easy as pie.

Skadeeländet tvingade oss att köpa Arshavin och vips så har det kommit något positivt ur det hela. Med Eduardo och Walcott tillbaka, Arshavin och Nasri på mitten, en Diaby som gör stora matcher till höger och vänster nu så har vi ett slagkraftigt lag. Ge Bendtner och Vela fler matcher med van Persie och vi har bara angenäma problem när laget tas ut.

Eduardos mål, Velas mål och även Eboués mål mot Burnley är exempel på vad Arsenal kan göra med lite självförtroende. Herregud, Eduardo är så jävla bra. Hur man kan komma tillbaka från ett benbrott och göra 3 mål på 2 tävlingsmatcher är för mig oförståeligt. Då är man en klasspelare.

Nu längtar jag till Romamatchen. Ska bli så jävla gott! Blir mer inför senare. Jag ska ta en liten eftermiddagslur och drömma gott!

Fridens!

Inga kommentarer: