Godmorgon Gunners

Igårnatt sov jag 14 timmar. När jag vaknade på söndagseftermiddagen var det något inom mig som sa stopp och nej tack. Att sätta sig vid datorn för att göra den vanliga genomsvepningen av nätet fanns inte på kartan. Jag ville helt enkelt bara gå och lägga mig igen. Att genomleva matchen igen och påpeka svagheter och annat i kronologisk ordning ligger inte för mig eftersom det river upp alldeles för stora sår så jag skriver om det som gör mig mest förbannad och sedan släpper jag resten då det inte borde behövas säga mer.

En sak bara rent generellt; VAKNA FÖR I HELVETE!

Skrikterapi har fungerat fler än en gång så godmåndagsmorgon och grattis på min egen namnsdag. Vem bär då skulden för det som inträffade i lördags? Givetvis Geovanni och Cousin (en släkting, tydligen). Vi slutar med skämtandet och jag svarar Carling Cup elvan och Gallas.

Ten little niggers was going out to dine, one choke his little self and then there were nine (politiskt korrekt?!). Den berömda ramsan användes på Sheffield United av 10 st små Arsenalpojkar och en polsk keeper som inte hade ett skit för sig i sitt eget mål. 10 större Arsenalpojkar hade ledigt och verkar gått på en röjarskiva som slutade fram emot halv nio svensk tid lördag kväll. Att för mycket självförtroende eller kanske en övertro på sig själva skapade craschen är inte svårt att tro. "Om kidsen vinner mot ett lag som spelade mot Hull förra säsongen med 6-0 borde vi, fullvuxna Gunners, vinna med 3-0 av bara farten." Tyvärr glömde vi att ta med oss det viktigaste som ungdomarna hade nämligen äran att spela för Gunners och viljan att visa upp sig inför kommande matcher i Carling Cup såväl som i Premier League. Sålänge vissa spelare prenumererar på sina platser i startelvan och inte vill visa att de förtjänar förtroendet så blir det bara skit av det. Oftast är det en eller två spelare som beter sig på detta vis men nu samlade vi ihop laget och spelade på det viset allihop samtidigt. Laget Arsenal var helt försvunnet.

När Wilshere, Randall, Ramsey, Gibbs, Vela, Hoyte i viss mån Bendtner m. fl. drar på sig A-lagströjan i Carling Cup vet de att de har något att bevisa, nämligen att de ska få chansen i större sammanhang och att de måste spela bra. Man kan vara hur individuellt skicklig som helst men när 10 spelare går in för att spela så bra som möjligt vet de också att de måste spela som Arsenal för att det hela ska vara möjligt. Lagspel, one touch, kom i fart, släpp bollen till någon i fart, enkelt, tekniskt, rörelse, löpningar som öppnar ytor även om bollen inte kommer. Man gör det man tränar på och allt blir bra, även om 6-0 var otroligt så hade seniorerna kunnat vinna med den siffran om de bara gått inför det som de brukar. Wengers berömda "psykolapp" var som bekant borttappad och antagligen utbytt mot The Sun där frågan var hur många mål Arsenal skulle vinna med och inte om de skulle vinna. Dödsdömt!

Det var laget. Nu till kaptenen. Än en gång är det kapten Gallas som står och sover på en hörna. Det är ett individuellt misstag som man kanske kan låta glida genom fingrarna om det nu inte hade hänt två gånger tidigare denna säsongen. I ögonblicket som hörnan slås tar Willy sig en titta ut mot flaggan och när Cousin, oartigt nog, inte står kvar på samma ställe så är 2-1 ett faktum. Än en gång är det inte här det avgörs. Hur många gånger har inte Arsenal vänt på steken i såna här lägen? Svaret är antagligen tillräckligt många för att alla ska skjuta över ansvaret på nån annan. Eftersom Gallas redan gjort ett dåligt jobb i att få alla spelare att fokusera från sekund 1 i matchen och inte heller gjort något mer åt det när kvitteringen kommer så går han nog och grämer sig över misstaget som leder till 2-1. Istället för att peppa alla andra, ringa i väckarklockan (här säger jag emot mig själv), vilket fan inte ska behövas, och ta kaptenansvaret så tar Willy på sig hjältekostymen och planterar sig själv i motståndarnas straffområde. Detta gör han väldigt bra och har en ribbnick men min poäng med det hela är att han inte borde göra detta. Han borde övertyga andra om att göra sitt jobb ordentligt (något som han själv inte verkar ta på för stort allvar). När en back går upp och lägger sig som anfallare sänder det ut en "jag-litar-inte-på-er"vibb och självförtroende körs ner ännu längre i halsen på de som göra mål. Jag vill ha en ledare som kapten, inte en "wait until something is broken, then I'll fix"kapten.

Jag har två småsaker kvar innan jag lägger ner det här helt och firar namnsdag så gott jag kan.

1. Theo Walcott, lagspelare? Knappast mot Hull. Som vanligt är raketen på men i lördags firade Theo att han inte spelade i CC med att glömma föraren till rocketpacken hemma.

2. Wengers 12års jubileum kördes ner i halsen på honom och kanske öppnade ögonen på honom. Ett utspel i veckan om att vi är bra defensivt eftersom de mål vi släppt in endast var 3 och alla på hörnor stämmer tyvärr inte med verkligheten. Defensivt har vi haft en jävla tur att spelarna som borde gjort ytterliggare 6 mål på oss misslyckats i avsluten så att antingen Almunia (som varit bäst defensivt i år) eller någon back tursamt lyckats avstyra. Dags att säga godmorgon och styra upp spelet bakifrån så man inte är livrädd varje gång bollen dimper ner i straffområdet.

Godmorgon helt enkelt