ångest

Det är lätt att falla in i kritiken mot Arsenal som spelade sin tredje raka 0-0 match i ligan men någonstans får man ta den konstruktiva vägen istället för att skälla ut ett lag som för första gången på länge skapade massor med målchanser. Fulöp gjorde massor med räddningar på hyfsade avslut i bra lägen. Det var lite Arsenal-06 över hela matchen. Vi släpper inte till många chanser bakåt men trots alla målchanser så räddas de i sista sekunden eller skjuts utanför.

Utskällda Song-Denilson gör en bra match med tanke på vilka spelartyper de egentligen är och en sak som ska dödas en gång för alla är många supportrars prat om att Denilson i början av säsongen var ett för offensivt alternativ bredvid Cesc. Visst var han offensiv, men anledningen var inte att han är en offensiv spelare utan att Cesc hamnar högre upp i banan och därför blir Denilson ett tvunget alternativ. Cesc behöver helt enkelt någon att spela med. Och Denilson har den kvalitén när han har Cesc bredvid sig. Vågar man spela samma spel när man heter Denilson när man har passmaster Eboué och Song bredvid sig? Nej!

Det är ingen fröjd för ögat att se Song och Denilson sammarbeta när de har bollen. Den ene mer livrädd att slå bort en passning än den andre.

Arshavins debut lovar gott och jag blev förvånad som fan av hans första vänsterskott, på mål, hårt och placerat. Tyvärr hade Fulöp gjort sin läxa. Självklart ska vi vinna mot Sunderland och ta in poäng när topplagen spelar mot varandra men nu gör vi inte det och tydligen är det en sån säsong. Kanske kan vi göra en Liverpool och hamna utanför topp4a, vinna Champions League och därmed få en friplats istället för att joina Cl den enkla vägen. Detta är dock en jävla ångest och önsketänkade men luftslottet ger mig en fulsnygg övergång till morgondagens motståndare Roma.

Roma var om jag förstått stackars Birro rätt, i kris och Totti hade ont i tummen, ögat och halva Rom grät Cristina Ronaldo tårar så att Vatikanen fick byta stammar. Roma har en Arsenalliknande säsong med ups and downs, skador hit och dit m.m. Klart är att det finns ett gäng spelare som har hög kvalité som, Totti, Vucinic, Aquilani och besten Baptista som haft förmånen att göra mål i Arsenals CClag. Idioten Mexes finns också där och kan vid vissa tillfällen få kallas "bra" medan han är en idiot för det mesta.

Jag är glad att vi fick italienskt motstånd. Jag har en teori om att italienska lag har utvecklat ett stort komplex mot engelskt motstånd under de senaste åren. De enda som lyckades hålla sig ifrån det var Milan som till slut fick ge sig förra säsongen mot Arsenal. Det bästa med italienarna är att de ofta faller ifrån sin Serie A taktik att som går ut på att ligga defensivt och invänta ett misstag från motstådarna som de sedan utnyttjar. När de glömmer sig och försöker följa med i det engelska tempot lämnar de väldiga luckor bakåt. Cescs mål mot Milan är ett sånt tillfälle, vi snor bollen, Gattuso (?) hamnar fel och orkar inte jobb ifatt Cesc som möter en fallande backlinje och pang, tack och godnatt så vinner vi. Samma sak var det mot Juventus, Inter och Roma tidigare, italienarna orkar inte att hänga med i tempot över 90 minuter och till slut ramlar det in en balja.

Självklart finns även en mentalitet som visserligen inte finns hos alla italienska topplag men hos några, att vika ner sig om det börjar blåsa motvind. Ett mål, en straff något som stör och sedan kan allt falla samman. Just Roma känns som ett sånt lag. När inte Totti får utrymme så börjar han gnälla och så smittar det av sig och till slut är det klippt.

Men vi har Arsenals situation också. Vinnst är ett måste för att rädda det som finns kvar av säsongen och att hävda sig i Europa kan göra att spelet i ligan vänder. Därför är det redan ett rent jävla helvete att sitta och vänta på att matchjäveln ska starta och att sia om ev. startevla är lika onödigt som dumt. Man vill tro att Vela ska starta på en kant men vet innerst inne att Eboué eller startklare Diaby kommer gå in och göra en medelmåttig insats där kreativitet a là Song-Denilson ännu en gång inte kommer räcka till.

Känns det för jävligt, någon? Jodå, visst fan gör det det!