West Ham och Sp*rs

Vi erbjuds två derbyn på fyra dagar och det ena av dem är North London Derby. Nu är det visserligen ett formstarkt West Ham på bortaplan vi först och främst har att göra med och det kommer inte bli lätt. Med tanke på den något yra backlinje som sprang vilse i Turkiet så känns det tryggare när både Toure och Gallas är tillbaka, enligt Wenger finns det en liten chans att Sagna också kommer medverka men inga beslut är tagna. I artikeln raljerar han också friskt om talesättet "nice guys finish last" och lite om Zola. Förhoppningsvis har återkommande Gallas och Toure suttit ner på varsin massagebänk och sagt "hey, let's not fuck around with them setpieces, rigth?" och kanske slipper vi se fler insläppta mål från hörnor och frisparkar. Det brukar gå lite upp och ner mot West Ham och den senaste segern hemma såg jag på plats och även om den var välförtjänt till slut så hade The Hammers ett gäng riktigt vassa målchanser. Adebayor och Eduardo gjorde våra mål och jag var lika glad som när en Rooney stavat sitt namn rätt.

Så till det som föranledde dagens inlägg. Oavsett att det ät derby imorgon så har vi ännu ett på onsdag ocbh ett bra mycket mer prestigefyllt sådant. Vi möter en gammal ärkerival som bor på den sida gatan där man slängde ut sin skit från fönstret på under medeltiden. Sp*rs har en knackig säsongsinledning bakom sig och med spelare som till och med i deras egen bedömning anses som mediokra så ligger man sist med 2 poäng. Jag skrattar gott! Medelmåttan Keane köptes av Pool och vad de såg i honom kan man ju fråga sig men det är inte första gången Liverpool köper skräpspelare, minns guldkorn som Pennant och varför inte Cissé, Diof och många många fler. Den blinda hönan som lite väl ofta hittade ett korn i Sp*rs tog med sig Sunny Beachattityden till Manchester och POOF så försvann allt vad Sp*rs någonsin haft under en 5 års period.

Gamla Gooners säger att vi i den yngre generationen inte förstår deras förakt mot Tottenham och det må vara sant att vi inte genomlevde Sp*rs framgångar (när de nu va) men den äldre generationen har glömt hur lätt yngre människor har att ta till sig fejder och historia (se bara på alla Poolfans). Jag tror dessutom vi yngre inte känner någon sentimental besvikelse om Sp*rs skulle ta sig en vända i The Championship som äldre fans verkar göra. Visst, jag förstår att man ska hålla sina fiender nära men Tottenham har i varje fall för mig alltid varit den där farbrorn som alltid kom fram och knep mig riktigt hårt i kinderna och som man bara önskade åt helvete så fort man såg honom. Inte en gammal god fiende som man ser fram emot att möta och kämpa mot utan något man inte vill ta i med tång. Så jag är enbart glad när idiotspelare som Dawson bekänner färg som psykanstaltspatient och resten av laget bara faller ihop och försvinner. Så tack och hej Sp*rs när ni ligger i Championship ska jag kanske omnämna er med fullt utskrivet lagnamn, något jag inte förmår mig just nu.

Dock tror jag att Arsenal kommer ha det riktigt svårt mot Sp*rs, enbart för att den potentiella underskattning är så sjukt överhängande. Det hade varit så jävla typiskt om vi förlorar och släpper in Sp*rs i ligan och ger dem det självförtroendet som definitivt inte finns just nu. Som sagt inför onsdag kommer jag vara toknervös. Sparka Sp*rs åt fanders!