De djävlarna

Jag kan inte fokusera på något. Kan inte knyta skorna ordentligt, knappt hålla fast föda eller blogga. Gissa vem som förstör? De röda djävlarna.

Helgens match mot Pompey gav 3-0 ett tokvirrigt mittförsvar, en debutmålskytt och en rysk kapten. Dessutom bevisade David "Soap" James att Almunia inte ens behöver spela för att vara närmre en landslagsplats i England.

Så det var väl allt om helgen. Nu till United hemma på Emirates. Många har förutspått att Arsenal ska gå in och vinna med massor med mål och säkra finalplatsen. Jag tror inte en jävla sekund på det. Jag är i denna stund en sur jävla pessimist med ormar i magen. För varje gång jag sätter mig på toasitsen så vill jag hellre spy upp den processade maten än att trycka ut den genom rektum. Varför? Jo för det sitter en röd djävel i röven på mig. Fan i helvete vad viktig morgondagens drabbning är. Slår vi ut United skiter jag bokstavligt talat i hur det går i finalen (eller hur...).

Det är semi. Vi möter mästarna. Vi måste göra mål, helst 3, och dessutom inte släppa in något. Vi är visserligen på hemmaplan men vi hade inte en målchans senast och egentligen är det väl bara Robin van Persies återkomst från skada som talar för att vi ska tjonga in en balja ur ingenting. Almunia måste göra sitt livs match imorgon och tyvärr känns det som han hade den på bortaplan där det ändå inte räckte till.

Jag kan inte utveckla mer. Under detta inlägg har jag stavat fel 38 ggr (jag har faktiskt räknat) och startat om hela grejen 2 ggr. Så roligt är det. Därför ska jag ut och springa av mig lite nervositet, följt av en halvtimme på muggen och sedan ett badkarsbad. Eller nått.

Kom igen, nu tar vi de jävlarna!!!!